Coronapandemin stoppar säsongen 2020/21 - Leksand kvar i SHL
Det har ekat tomt här på bloggen nu i ett par veckor och anledningen är givetvis den rådande Coronasituationen i inte bara Sverige, utan i hela världen.
Allt har gått så fort, jag hade aldrig ens hört talas om Coronaviruset innan jag lyssnade på P3 dystopia, en podcast som tar upp olika typer av dystopier som kan drabba, eller redan är på väg att drabba, världen. Detta kan ha varit i mitten av februari eller något liknande och inte ens då tog man särskilt allvarligt på det här i Sverige.
Sedan bara exploderade allt.
Måndagen den 9 mars var jag på utbildning i Stockholm och allt var fortfarande som vanligt. Tisdagen den 10 mars jobbade jag som vanligt och Leksand spelade näst sista grundseriematchen, borta mot Örebro, inför nästan fullsatta läktare.
Onsdagen den 11 mars kom sedan Folkhälsomyndigheten med uppmaningen att förbjuda allmäna folksamlingar med fler än 500 personer, något som antogs av regeringen. Förbudet trädde dock inte i kraft förrän vid midnatt, så samma kväll, den 11 mars, spelades första omgången av Slutspelsserien i Allsvenskan, precis som planerat, och det blev de sista matcherna den här säsongen inför publik.
SHL och Hockeyallsvenskan beslutade dock att spela vidare som planerat, men utan publik. För SHL's del gällde det bara sista grundserieomgången, men Hockeyallsvenskans tanke var först att låta kvalet spelas vidare, för, vad hade man för val? Direktkvalet mot SHL skulle sätta igång den 27 mars och innan dess var ju både den Hockeyallsvenska finalen, Slutspelsserien och Playoff tvunget att avgöras, annars skulle ju Leksand och Oskarshamn inte få några motståndare.
Därför kunde man inte heller skjuta upp allt hur länge som helst, så dagen efter spelades både match 2 i den Hockeyallsvenska finalen mellan Modo och Björklöven och den allra sista grundserieomgången i SHL, allt inför tomma läktare.
Det var de märkligaste seriematcher jag någonsin har bevittnat. Det var jättelustigt.
Efter denna oerhört märkliga och föralltid minnesvärda hockeykväll beslutade SHL klokt nog att skjuta upp det stundande SM-slutspelet, så att åttondelsfinalerna mellan Frölunda och Växjö och mellan Örebro och Malmö skulle dra igång först 24 mars och inte bara ett par dagar senare, som planen var från början. Därefter skulle kvartsfinaler, semifinaler och finalserien avgöras i bäst av 5 istället för bäst av 7, för att helt enkelt komprimera slutspelet och få in allt inom de ursprungliga ramarna. Anledningen till detta var väl främst med tanke på spelarnas kontrakt. De upphör i regel den 30 april och därför är det redan i "normala fall" knepigt när finalserien drar över in i maj.
Därför kunde man inte heller förlänga slutspelet mycket längre än vad det är i ursprungsplanen.
Hockeyallsvenskan skulle dock fortsatt spela Slutspelsserien, den Hockeyallsvenska finalen och Playoff som planerat, men sedan gick saker och ting fort.
På fredagen skulle andra omgången av Slutspelsserien spelats, men när några spelare i lagen insjuknat fattade man hastigt beslut om att tillsvidare pausa hela slutspelet även i Hockeyallsvenskan. Det innebar att det inte blev några matcher den fredagen och inte heller någon match 3 i den Hockeyallsvenska finalen under lördagen.
Allt detta ledde givetvis till stora frågetecken hos allt och alla runtom i landet. Om matcherna inte skulle komma att spelas, hur skulle man då lösa upp och nedflyttningar, SM-guld och annat?
Frågetecknen blev inte mindre när samtliga klubbar skickade en skrivelse till Svenska ishockeyförbundet, där de bejärde att säsongen skulle avbrytas. Det var en skrivelse som styrelsen i Svenska ishockeyförbundet enhälligt klubbade igenom och säsongen var däemed officiellt avslutad, söndagen den 15 mars.
Söndagen den 15 mars var förövrigt samma dag som min gamla farmor skulle ha fyllt 94 år, bara en liten parentes för att hylla min älskade farmor.
Beskedet var hursomhelst väldigt tråkigt och dessutom i ett läge av säsongen där allt precis skulle till att börja avgöras, precis när SM-slutspelet skulle dra igång, precis när Björklöven och Modo skulle upp och slåss om att vinna den Hockeyallsvenska finalen och precis när lagen i Slutspelsserien skulle kriga för varje poäng i den där oerhört intensiva och korta serien, kort sagt, precis när den bästa hockeytiden på året skulle till att börja.
Istället blev det ingenting med någonting och det kändes mest bara tomt och oerhört märkligt.
Även om det var ett tråkigt besked så är jag dock helt övertygad om att det var rätt beslut och rätt väg att gå. Det går inte att spela hockeymatcher när människors hälsa och kanske till och med liv står på spel. Det hade varit väldigt märkligt.
Eller som "Tjomme" sa i en intervju med Blåvita krigare:
"– Vi kan inte spela om det finns en risk att folk blir dåliga och kanske smittar folk i sin omgivning som kan dö. Det är väl inte okej? Då tycker jag inte att man har fattat nånting om de farligheter som finns i den här virussituationen."
Hur skulle då slutspel, kval och allting avgöras nu när matcherna inte skulle spelas?
Det enkla svaret, som gick förvånansvärt fort för förbundet att fatta, var att inget SM-guld delas ut, inga lag ramlar ur eller går upp. Man fryser helt enkelt serierna och böjar om nästa år igen, om den här pandemin har lagt sig då vill säga, det vet vi ju inte heller i nuläget...
För Leksands del innebär det alltså att man är kvar i SHL även över säsongen 2020/21. Det är även Oskarshamn. Detta utan att ens behöva kvala.
Det känns väldigt konstigt och märkligt. Klart det är skönt att vara kvar i SHL även över nästa säsong, men det känns ändå mest bara märkligt. Jag lider dessutom oerhört med Björklöven, Modo och de andra lagen i Allsvenskan. Framförallt löven, som har gjort en i stort sätt felfri säsong, slagit poängrekord, kört över allt och alla och som hade haft jättemöjligheter att äntligen ta steget upp i SHL, efter typ 20 år, där man både degraderats ner i seriesystemet av ekonomiska skäl, jobbat sig tillbaka upp i Allsvenskan igen och nu alltså hade ett lag som definitivt hade kunnat matcha både Leksand och Oskarshamn.
Istället blir det ingenting av det. Man får inte ens chansen att spela om det. Hade det varit Leksand så hade jag varit så jävla förtvivlad och förbannad så det finns inte, så jag har full förståelse för vad Lövens och Modos fans går igenom just nu. Samtidigt är det inget man kan göra något åt. Det är som det är och som jag skrev ovan och som "Tjomme" också sa, att om det finns risk för människors hälsa, då kan man inte spela ishockeymatcher, för då har man inte fattat någonting av de farligheter som finns i den här virussituationen.
ett alternativ som driftades flitigt i sociala medier inför nästa säsong var att låta Björklöven och Modo få varsin plats i SHL de också, och spela serien med sexton lag nästa säsong.
Det hade man ju kanske kunnat göra, om det bara hade varit de båda som hade haft chansen att gå upp, men nu hade ju fortfarande Timrå, Karlskoga, Västerås, Södertälje, Vita hästen och Västervik teoretiskt också chansen att gå upp. Då kan man ju inte bara ge de platserna rakt av till Björklöven och Modo. Samtidigt hade man ju inte heller kunnat flytta upp alla åtta lag heller och spela med tjugotvå lag, då hade det nästan blivit parodi.
Så hur eller hur så tror jag ändå det här beslutet var det enda rätta i slutänden och då försöker jag att inte vara partisk, även om jag så klart delvis ändå blir det.
En väldigt, väldigt märklig och konstig avslutning på den här säsongen. Hockeeyabstinensen är redan stor och frågan är hur det ska bli framåt sommaren? I "vanliga fall" brukar man nästan känna sig lite mättad när krutröken lagt sig efter säsongen och både slutspel och kval är avgjorda. Då gör det inte så mycket att det blir ett litet uppehåll. Sedan brukar suget komma tillbaka någon gång mot slutet av sommaren, när träningsmatcherna börjar komma igång. Nu blev det ingen krutrök eller intensiva bataljer alls, så nu är hockeysuget ungefär i samma mode som inför slutspel och kval. Samtidigt vet man att det inte vankas tävlingsmatcher på nästan ett halvår, i bästa fall, om pandemin har lagt sig då, men det vet vi ju som sagt inte heller. Allt är väldigt ovisst och oklart inför framtiden, men en sak är säker och det är att den här Coronapandemin kommer påverka inte bara hockeyn, utan hela samhället, för lång tid framöver...
Just nu är i stort sätt alla länder i Europa i karantän, ingen reser utomlands och t.o.m. inrikesresor ska göras med stor försiktighet och man avråds från att resa till framförallt storstäderna. SJ ställer in avgångar, hotellen varslar mängder av personal, skidanläggningarna stängde för ett par veckor sedan ner all after ski och liknande och idag stängde Skistar alla sina anläggningar helt från den 6 april, Folkhälsomyndigheten har sänkt rekomendationen för allmäna sammankomster, från 500 till högst 50 personer, kryssningar ställs in, främre delen av lokaltrafikens bussar är avspärrade, Mathem och andra butiker på nätet är mer eller mindre överbelastade och har fått ta till begränsningar för att kunna hantera det, lokala, nationella och internationella idrottsevenemang ställs in, t.o.m. OS och Paralympics i Tokyo är flyttat till 2021, precis som fotbollsEM, som också skulle ha spelats nu i sommar.
Det är helt galet och det är fortfarande svårt att riktigt förstå och ta in vidden av det här och hur fruktansvärt mycket det kommer påverka samhället, inte bara i år, utan säkerligen under flera år framöver...
Allt har gått så fort, jag hade aldrig ens hört talas om Coronaviruset innan jag lyssnade på P3 dystopia, en podcast som tar upp olika typer av dystopier som kan drabba, eller redan är på väg att drabba, världen. Detta kan ha varit i mitten av februari eller något liknande och inte ens då tog man särskilt allvarligt på det här i Sverige.
Sedan bara exploderade allt.
Måndagen den 9 mars var jag på utbildning i Stockholm och allt var fortfarande som vanligt. Tisdagen den 10 mars jobbade jag som vanligt och Leksand spelade näst sista grundseriematchen, borta mot Örebro, inför nästan fullsatta läktare.
Onsdagen den 11 mars kom sedan Folkhälsomyndigheten med uppmaningen att förbjuda allmäna folksamlingar med fler än 500 personer, något som antogs av regeringen. Förbudet trädde dock inte i kraft förrän vid midnatt, så samma kväll, den 11 mars, spelades första omgången av Slutspelsserien i Allsvenskan, precis som planerat, och det blev de sista matcherna den här säsongen inför publik.
SHL och Hockeyallsvenskan beslutade dock att spela vidare som planerat, men utan publik. För SHL's del gällde det bara sista grundserieomgången, men Hockeyallsvenskans tanke var först att låta kvalet spelas vidare, för, vad hade man för val? Direktkvalet mot SHL skulle sätta igång den 27 mars och innan dess var ju både den Hockeyallsvenska finalen, Slutspelsserien och Playoff tvunget att avgöras, annars skulle ju Leksand och Oskarshamn inte få några motståndare.
Därför kunde man inte heller skjuta upp allt hur länge som helst, så dagen efter spelades både match 2 i den Hockeyallsvenska finalen mellan Modo och Björklöven och den allra sista grundserieomgången i SHL, allt inför tomma läktare.
Det var de märkligaste seriematcher jag någonsin har bevittnat. Det var jättelustigt.
Efter denna oerhört märkliga och föralltid minnesvärda hockeykväll beslutade SHL klokt nog att skjuta upp det stundande SM-slutspelet, så att åttondelsfinalerna mellan Frölunda och Växjö och mellan Örebro och Malmö skulle dra igång först 24 mars och inte bara ett par dagar senare, som planen var från början. Därefter skulle kvartsfinaler, semifinaler och finalserien avgöras i bäst av 5 istället för bäst av 7, för att helt enkelt komprimera slutspelet och få in allt inom de ursprungliga ramarna. Anledningen till detta var väl främst med tanke på spelarnas kontrakt. De upphör i regel den 30 april och därför är det redan i "normala fall" knepigt när finalserien drar över in i maj.
Därför kunde man inte heller förlänga slutspelet mycket längre än vad det är i ursprungsplanen.
Hockeyallsvenskan skulle dock fortsatt spela Slutspelsserien, den Hockeyallsvenska finalen och Playoff som planerat, men sedan gick saker och ting fort.
På fredagen skulle andra omgången av Slutspelsserien spelats, men när några spelare i lagen insjuknat fattade man hastigt beslut om att tillsvidare pausa hela slutspelet även i Hockeyallsvenskan. Det innebar att det inte blev några matcher den fredagen och inte heller någon match 3 i den Hockeyallsvenska finalen under lördagen.
Allt detta ledde givetvis till stora frågetecken hos allt och alla runtom i landet. Om matcherna inte skulle komma att spelas, hur skulle man då lösa upp och nedflyttningar, SM-guld och annat?
Frågetecknen blev inte mindre när samtliga klubbar skickade en skrivelse till Svenska ishockeyförbundet, där de bejärde att säsongen skulle avbrytas. Det var en skrivelse som styrelsen i Svenska ishockeyförbundet enhälligt klubbade igenom och säsongen var däemed officiellt avslutad, söndagen den 15 mars.
Söndagen den 15 mars var förövrigt samma dag som min gamla farmor skulle ha fyllt 94 år, bara en liten parentes för att hylla min älskade farmor.
Beskedet var hursomhelst väldigt tråkigt och dessutom i ett läge av säsongen där allt precis skulle till att börja avgöras, precis när SM-slutspelet skulle dra igång, precis när Björklöven och Modo skulle upp och slåss om att vinna den Hockeyallsvenska finalen och precis när lagen i Slutspelsserien skulle kriga för varje poäng i den där oerhört intensiva och korta serien, kort sagt, precis när den bästa hockeytiden på året skulle till att börja.
Istället blev det ingenting med någonting och det kändes mest bara tomt och oerhört märkligt.
Även om det var ett tråkigt besked så är jag dock helt övertygad om att det var rätt beslut och rätt väg att gå. Det går inte att spela hockeymatcher när människors hälsa och kanske till och med liv står på spel. Det hade varit väldigt märkligt.
Eller som "Tjomme" sa i en intervju med Blåvita krigare:
"– Vi kan inte spela om det finns en risk att folk blir dåliga och kanske smittar folk i sin omgivning som kan dö. Det är väl inte okej? Då tycker jag inte att man har fattat nånting om de farligheter som finns i den här virussituationen."
Hur skulle då slutspel, kval och allting avgöras nu när matcherna inte skulle spelas?
Det enkla svaret, som gick förvånansvärt fort för förbundet att fatta, var att inget SM-guld delas ut, inga lag ramlar ur eller går upp. Man fryser helt enkelt serierna och böjar om nästa år igen, om den här pandemin har lagt sig då vill säga, det vet vi ju inte heller i nuläget...
För Leksands del innebär det alltså att man är kvar i SHL även över säsongen 2020/21. Det är även Oskarshamn. Detta utan att ens behöva kvala.
Det känns väldigt konstigt och märkligt. Klart det är skönt att vara kvar i SHL även över nästa säsong, men det känns ändå mest bara märkligt. Jag lider dessutom oerhört med Björklöven, Modo och de andra lagen i Allsvenskan. Framförallt löven, som har gjort en i stort sätt felfri säsong, slagit poängrekord, kört över allt och alla och som hade haft jättemöjligheter att äntligen ta steget upp i SHL, efter typ 20 år, där man både degraderats ner i seriesystemet av ekonomiska skäl, jobbat sig tillbaka upp i Allsvenskan igen och nu alltså hade ett lag som definitivt hade kunnat matcha både Leksand och Oskarshamn.
Istället blir det ingenting av det. Man får inte ens chansen att spela om det. Hade det varit Leksand så hade jag varit så jävla förtvivlad och förbannad så det finns inte, så jag har full förståelse för vad Lövens och Modos fans går igenom just nu. Samtidigt är det inget man kan göra något åt. Det är som det är och som jag skrev ovan och som "Tjomme" också sa, att om det finns risk för människors hälsa, då kan man inte spela ishockeymatcher, för då har man inte fattat någonting av de farligheter som finns i den här virussituationen.
ett alternativ som driftades flitigt i sociala medier inför nästa säsong var att låta Björklöven och Modo få varsin plats i SHL de också, och spela serien med sexton lag nästa säsong.
Det hade man ju kanske kunnat göra, om det bara hade varit de båda som hade haft chansen att gå upp, men nu hade ju fortfarande Timrå, Karlskoga, Västerås, Södertälje, Vita hästen och Västervik teoretiskt också chansen att gå upp. Då kan man ju inte bara ge de platserna rakt av till Björklöven och Modo. Samtidigt hade man ju inte heller kunnat flytta upp alla åtta lag heller och spela med tjugotvå lag, då hade det nästan blivit parodi.
Så hur eller hur så tror jag ändå det här beslutet var det enda rätta i slutänden och då försöker jag att inte vara partisk, även om jag så klart delvis ändå blir det.
En väldigt, väldigt märklig och konstig avslutning på den här säsongen. Hockeeyabstinensen är redan stor och frågan är hur det ska bli framåt sommaren? I "vanliga fall" brukar man nästan känna sig lite mättad när krutröken lagt sig efter säsongen och både slutspel och kval är avgjorda. Då gör det inte så mycket att det blir ett litet uppehåll. Sedan brukar suget komma tillbaka någon gång mot slutet av sommaren, när träningsmatcherna börjar komma igång. Nu blev det ingen krutrök eller intensiva bataljer alls, så nu är hockeysuget ungefär i samma mode som inför slutspel och kval. Samtidigt vet man att det inte vankas tävlingsmatcher på nästan ett halvår, i bästa fall, om pandemin har lagt sig då, men det vet vi ju som sagt inte heller. Allt är väldigt ovisst och oklart inför framtiden, men en sak är säker och det är att den här Coronapandemin kommer påverka inte bara hockeyn, utan hela samhället, för lång tid framöver...
Just nu är i stort sätt alla länder i Europa i karantän, ingen reser utomlands och t.o.m. inrikesresor ska göras med stor försiktighet och man avråds från att resa till framförallt storstäderna. SJ ställer in avgångar, hotellen varslar mängder av personal, skidanläggningarna stängde för ett par veckor sedan ner all after ski och liknande och idag stängde Skistar alla sina anläggningar helt från den 6 april, Folkhälsomyndigheten har sänkt rekomendationen för allmäna sammankomster, från 500 till högst 50 personer, kryssningar ställs in, främre delen av lokaltrafikens bussar är avspärrade, Mathem och andra butiker på nätet är mer eller mindre överbelastade och har fått ta till begränsningar för att kunna hantera det, lokala, nationella och internationella idrottsevenemang ställs in, t.o.m. OS och Paralympics i Tokyo är flyttat till 2021, precis som fotbollsEM, som också skulle ha spelats nu i sommar.
Det är helt galet och det är fortfarande svårt att riktigt förstå och ta in vidden av det här och hur fruktansvärt mycket det kommer påverka samhället, inte bara i år, utan säkerligen under flera år framöver...
Kommentarer
Trackback
