Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Så var det dags för årets upplaga av Clas Ohlson cup. Årets deltagare var, förutom Leksand, Örebro, Oskarshamn och Västerås.

Första matchen i Tegera arena för säsongen besöktes symboliskt nog av precis 1919 åskådare.

Efter att isen strulat litegrann kom man äntligen igång med matchen och det var Leksand som öppnade bäst, när Rafl fick ett fint läge direkt, men kom tyvärr för nära Davenport i Oskarshamnskassen.

Spelet svängde fram och tillbaka, men med lite fördel Leksand, som också fick matchens 1:a PP när en oskarshamnare åkte ut för Elbowing.

Bergenström höll sånär på att ge Leksand ledningen i PP när han styrde ett skott från Janohls, men fick tyvärr lite för dålig träff på pucken. Också Deilert gjorde det svårt för Davenport och strax efter att Oskarshamn blivit fulltaliga igen blev han även helt ren framför Oskarshamnskassen, men Olimb missade tyvärr den möjligheten, efter att Deilert passat honom.

Istället var det Oskarshamn som fick möjligheten i PP, dock helt utan resultat. Leksands box var mycket bra och Oskarshamn fick kämpa för att ens komma in i zon.

Nej, det var Leksand för hela slanten i den inledande perioden, men Davenport räddade kvar Oskarshamn i matchen. Han gjorde bl.a. en jätteräddning när Bergenström i princip fick öppet mål, men Davenport hann på något vänster över och räddade skottet.

Leksand spelade tryggt och säkert, förutom när Norén höll på att ställa till det när han tappade pucken i egen zon, men leksingar hann dit och redde upp det hela. Man fick även ytterligare ett PP innan perioden var slut, t.o.m. i spel 5 mot 3, dock utan resultat.

2:a perioden började som i stort sätt hela den 1:a artade sig, nämligen att Leksand pressade på för ett ledningsmål, men Davenport storspelade och räddade bl.a. ett jätteläge för Janohls och 2 halvfrilägen från Bergenström. Tobias Forsberg fick även han ett jätteläge, men prickade stolpen!

Leksand ägde även denna perioden och även Filip Forsberg fick närapå ett friläge, efter att strax innan brilierat med ett solonummer, som tyvärr bröts i sista stund.

Trots det klara övertaget för Leksand var det Oskarshamn som kunde ta ledningen, genom nyförvärvet Morten Poulsen. Orättvist så det skriker om det, men som sagts många gånger tidigare, vem har sagt att hockey är logiskt?

Bara minuten senare fick man också, något tursamt, in 0-2. Som sagt, hockey är inte logiskt. Det var Leksand som hade ägt i stort sätt hela matchen, och här fick man också utdelning, när Henric Andersén kunde redusera för Leksand. Snacka om ketchupeffekten där, 3 mål på mindre än 4 minuter.

Sista perioden inleddes med en mönsterbrytare jämt mot tidigare perioder, för nu var det Oskarshamn som tryckte på, men det var Leksand som fick PP, när Stefan Öhman åkte ut. Dock var det Oskarshamn som gjorde mål, 1-3 i boxplay. Ett distinkt handledsskott rakt upp i krysset.

Var takterna från 1:a och 2:a perioden hade tagit vägen var det ingen som visste, men klart var i vilket fall att de inte fanns där. Leksand hade visserligen mycket puck, men skapade inga lägen. Man skulle dock få ytterligare ett PP, men återigen var det Oskarshamn som stod för målen. 1-4, även det i BP. 2 mål bakåt i powerplay under samma match, det är allt annat än okej!

Leksand ryckte dock upp sig litegrann, Timanders skott var nära på att styras i mål och Olimb var även han framme och högg på returerna från Davenport, men han var fortsatt trygg i kassen och Oskarshamn spelade mest av det hela, när Leksand inte fick någon utdelning för slitet.

Seger för Oskarshamn med 4-1 alltså och i den andra matchen besegrade något överraskande Västerås Örebro med hela 5-1.

Under fredagen hade hela 2925 åskådare letat sig till Tegera arena, faktiskt fler än under sista matchen för förra säsongen, som dessutom var ett daladerby.

Inledningen av matchen var ganska avvaktande, med något övertag för Leksand, där Andersén fick ett fint läge, efter pass av Bibic, men han valde tyvärr att passa.

Passa gjorde dock inte Olimb, som kom fri och satte 1-0 för Leksand, efter drygt 7 minuter. Deilert noterades för assist där och jag tror det var hans 1:a poäng i Leksandströjan.

Mer mål skulle det dock bli, bara minuterna senare, när Västerås åkte på en utvisning och Leksand fick spela PP. Då lyckades ingen annan än Bergakungen själv, Jens Bergenström, trycka in 2-0 för Leksand!

Kändisen som bråkade med JLGP förra säsongen, Viktor Mårtensson, åkte strax därefter ut 2 minuter och Leksand fick återigen spela PP. Det var ett bra sådant, där Olimb först sköt mot en skymd sperrle, men skottet gick utanför. Sedan drog dock Timander på ett skott från blå, likt Huokkos gamla godingar, och det var 3-0!

Västerås åkte på ytterligare en utvisning, men Leksand skapade inga större farligheter under det powerplayet och en riktigt bra period var till enda.

Filip Forsberg, som kommer bli en oerhört viktig pjäs i år om han fortsätter såhär, var fortsatt bra med i 2:a perioden, fick ett jätteläge direkt, men Sperrle höll den. Även Gabbe Karlssons skott tog han något turligt med axeln, varefter Västerås var nära en redusering när Hanses var helt borta i mål, men en leksing hann dit och räddade situationen.

Man skulle dock få utdelning, efter att ovan nämnde Filip Forsberg tappat puck och Västerås kommit 3 mot 1. Då var det inte mycket för Hanses att göra och reduseringen var ett faktum, samma siffror som anfallet för Västerås, 3-1.

Norén åkte ut precis efter målet och Västerås fick PP. Då var det återigen reduserad, 3-2, när Jonas Emmerdahl fick pucken i slottet, snurrade runt och sköt, mål.

Matchen höll på att glida Leksand ur händerna, Västerås hade, i och med målen, tagit sig in i matchen och var i allra högsta grad med i densamma, efter Leksands fenomenala inledande period.

Fenomenalt var det då rakt inte nu, för nu var det Västerås som styrde spelet, skapade lägena och fick med sig utvisningarna. Olimb åkte ut för Hooking och Gurkorna fick ett nytt PP. Där pressade man på bra och fick ett jätteläge, som dock tog i ribban, varefter Bergenström sköt i stolpen för Leksand, strax efter att man blivit fulltaliga.

Det var fortsatt slarv från Leksand, vilket höll på att ge Västerås en kvitering, men Hanses var bra med och ställningen 3-2 stods sig perioden ut.

Juniorkedjan, eller, som man numera kan benämna den, KAK-kedjan fortsatte att kriga på i inledningen av sista perioden och fick utdelning. Andersén sköt, Sperrle räddade, returen ut till Norén, som sköt, Sperrle släppte retur igen och där var Jon Knuts, som kunde slå in 4-2 för Leksand!

Västerås bet sig dock alltjämt kvar i matchen och fick sina lägen, bl.a. när Bibic hade skjutit och Sperrle släppt retur, som västeråsaren fick tag i och kom fri, men inget mål där. Även Leksand hade sina lägen, men inga jättechanser, inte förrän Gabriel Karlsson kunde slå in 5-2 i öppen kasse, 36 sekunder från slutet, efter att både Martin Karlsson och Ken-André Olimb suttit utvisade 2 minuter var och där Västerås tagit timeout och gjort allt som stod i deras makt för att komma ikapp, men icke.

Leksand vinner alltså med 5-2 och revanscherar sig betydligt mot torsdagens drabbning med Oskarshamn. Oskarshamn, som under fredagen föll mot Örebro med hela 6-2.

Under den avslutande matchen av turneringen hade något färre åskådare letat sig till hallen, närmre bestämt 2753 st.

Det var Leksand som öppnade bäst även i denna match, även om Aulin, som vi alla blåvita känner igen sedan förra säsongen, fick ett bra läge i inledningen. Ett desto bättre läge fick dock Bergenström, som lyckades missa helt öppet mål!

Istället fick Örebro matchens 1:a powerplay, men Leksands box var mycket stabil och trots att Conny Strömberg och grabbarna pressade på, skapade man inga större farligheter, utan Leksand kunde klara av det och bli fulltaliga.

Prestberg, som hade varit ruskigt anonym under helgen och som också fortsatte med det denna matchen, försökte dock få iväg ett skott, men det var inga problem för Andro Michel i Örebrokassen, numera, efter sina år i Bofors. Problem fick han däremot med Timanders skott, som han räddade utan att egentligen veta om det, men ännu värre skulle det bli, för strax innan paus tryckte Jon Knuts in 1-0 för Leksand, via Michels benskydd!

2:a perioden inleddes med ett litet övertag för Leksand, men man hade svårt att få till några bra lägen. Lite mer ytor blev det när Källström och Kåberg åkte ut 2min var för Roughing, men inte heller då lyckades något av lagen skapa några större farligheter. Örebro fick dock en gratischans strax efter att båda lagen blivit fulltaliga, när Anderséns rensning inte riktigt gick som den skulle och Örebro kom 2 mot 1. Holmström, som stod matchen till ära, gjorde dock en riktigt fin räddning på Wiklanders skott.

Han fortsatte att storspela när Örebro fortsatte att trycka på. Peter Andersson försökte forsera in pucken, men lyckades inte. Istället åkte han på en rejäl smäll nere i sarghörnet där Leksand gör entré. Dörren öppnades och Andersson låg kvar, men reste sig efter en stund och fick applåder av publiken.

Mycket riktigt försökte man åtgärda sargproblemet, för det var 3:E gången på lika många matcher båsdörren där öppnades. Processen blev långdragen, men slutligen kunde man köra igång igen. Det bar sig dock inte bättre än att Bergenström åkte ut för High stick och Örebro fick PP.

Det gjorde man bra, men Holmström fortsatte att storspela i kassen och istället kunde Olimb få friläge i BP, men fick inte till skottet. Istället var man tvungen att avbryta perioden efter drygt 15min, då man ansåg att båsdörren var tvungen att ses över ordentligt. Helt rätt där. Det är trots allt en säkerhetsgrej.

3:e perioden, som nu blev 5min längre än normalt, eller om man så vill, 2:a, som spelades av varefter 3:e tog vid direkt, inleddes bäst av Leksand, där Jakob De La Rose, sköt ett skott som Michel höll på att tappa in, varefter Bergenström återigen missade helt öppet läge.

Markus Weinstock, som vi leksingar också känner igen, åkte ut för Charging och Leksand fick PP. Man snurrade på bra och Prestberg sköt ett skott som vållade lite problem för Michel, men ingen större fara och Örebro kunde bli fulltaliga, samtidigt som Weinis fick pucken och slog in 1-1 från ena tekningscirkeln, direkt från utvisningsbåset.

Leksand fick därefter mest försvara sig, när Örebro tryckte på ordentligt. Weinstock fick bl.a. ett jätteläge igen, öppet mål, men pucken studsade tursamt över klubban vid skottögonblicket. Man fortsatte dock att trycka på för ett ledningsmål, men Holmström fortsatte att spela bra och istället kom Janohls fri med Michel, men fick inte till skottet. Även Tobias Forsberg kom fri i slottet, efter pass av nyss nämnde Janohls, men Michel var med på den.

Leksand åt sig som sagt in mer och mer i perioden igen och fick dessutom PP, när Conny Strömberg slog av Timanders klubba. Powerplayet var bra, Bergenström fick iväg några halvfarliga skott, men michel var bra i mål och Örebro kunde bli fulltaliga.

Leksand fortsatte dock att trycka på och man fick med sig ytterligare en utvisning när Jens Skålberg åkte ut. Nu fick man dock inte till det lika bra och Örebro kunde rensa och klara av det hela temligen enkelt.

Inget avgörande föll i full tid, så 5min sudden väntade. Där var det Örebro som öppnade bäst och fick också PP när Jakob De La Rose åkte ut för Leksand. Boxen var dock bra, samtidigt som Holmström gjorde några kvalifiserade räddningar. Tyvärr kunde dock, återigen, Markus Weinstock näta för Örebro, som därmed gick segrande ur den kampen med 2-1 efter sudden.

I den andra matchen slog Västerås Oskarshamn med hela 6-0, vilket innebär att tabellen för CO-cup 2011 skrevs enligt följande:

1, Västerås 6p +7
2, Örebro 5p +1
3, Leksand 4p -1
4, Oskarshamn 3p -7

I Hedemora. Motståndet var Bofors, som på pappret inte ser speciellt starka ut måste jag säga. Det är dock inte alltid pappret stämmer med hur det verkligen ser ut på planen...

Det var Bofors som öppnade bäst, men det hela hackade direkt, när det, innan det ens hade gått 2 minuter, hade blivit 2 rejäla slagsmål. Först åkte Thelander ut för en vanlig Holding. Sedan rök Calle Berglund och Tommy Enström ihop. 2+2 på båda. Därefter var det Martin Sandgren som fick 10min Misconduct, 2min Tripping och 2+2 Roughing. Hans motståndare, Gabbe Karlsson, fick bara 2+2, medan Norén och Wiklund fick 2min var.

Leksand fick alltså PP, men fick inte till spelet, varken då eller i det efterföljande powerplayet.

Sedan var det Karlskogagängets tur att få PP, när nyförvärvet Michael Rafl åkte ut.
Man snurrade på lite bättre än Leksand gjorde, men inga större problem för Jens Holmström, som dagen till ära vaktade kassen i den blåvita tröjan för allra första gången.

Bibic fick sedan matchstraff när han kastade handskarna. Lite överreaktion på det, för så farligt var det inte, men det var inte slut där. Känslorna var heta och irritationen hög, trots att det "bara" var en träningsmatch. Nilsson i Bofors fick en 2:a för Roughing strax därefter, innan Bofors, trots det, kunde ta ledningen i matchen, efter drygt 10min spel.

Prestberg kunde därefter nästan utgämna, men pucken gick inte i mål och det var irriterat igen. 2min Crosschecking på en Boforsspelare och 2min Charging på en leksing.

Leksand fick iväg några skott, men lyckades inte etablera något spel, för, förvånande nog, blev det en Leksandsutvisning, nu på Joonas Rönnberg för Boarding.

Bofors skapade visst tryck och fick också utdelning. En crosspass från Nilsson, rakt över målgården, till Linus Persson, tror jag han heter, som bara hade att slå in 0-2 i öppen kasse.

Holmström höll på att ställa till det för sig, men han lyckades rädda upp situationen, men Bofors hade helt klart övertaget. Leksand åkte på ännu en utvisning och det var Bofors för hela slanten. Dock inga fler mål i den inledande perioden, som dock blev totalt sönderryckt av alla bråk och utvisningar. Inte mycket hockey där inte. En väldigt ful och grinig period från båda lagen.

2:a perioden började lite bättre, när Bödker drog iväg ett skott som Norén var där på returen, men Bellissimo i Boforskassen var mycket stabil och istället åkte man på en kalldusch när Bofors kunde göra 0-3.

Spelet såg lite bättre ut än i 1:a, kontringsspel med fina lägen åt båda håll, men inga mål. Inte förrän Jon Knuts lyckades runda sin back och hitta ett hål hos Bellissimo. Det var reduserat, 1-3.

Det var dock alldeles för slarvigt från de blåvita, vilket höll på att ge Bofors ytterligare mål, men istället åkte Martin Sandgren ut igen och Leksand snurrade på bra i PP. Andersén kom helt fri, men dragningen var lite dålig, Gabriel Karlsson var nära att hitta rätt även han och Bofors drog på sig ännu en utvisning när Leksand var nära mål igen.

5 mot 3 funkade dock inget vidare, förutom Lucas Sandströms jätteläge, som Tobias Forsberg serverade honom, helt öppet mål, men ingen redusering. Man skulle dock få en chans till, när Lidström åkte ut 2min för Holding.

Leksand spelade bättre och bättre, men inget mål heller här. Bergenström var närmast, med en lyftning, över. Man fortsatte dock att spela bra efter att Lidström kommit in på isen, men man fick inte in pucken bakom Bellissimo i mål.

Michael Rafl kämpade och slet bra i inledningen av sista perioden, dock lite för mycket. Han åkte ut 2min och gav Bofors ett PP, som man dock inte lyckades få ut något av. Däremot det 2:a PP:t i perioden, efter drygt halva densamma, var riktigt vasst. Holmström spelade dock riktigt bra i kassen och släppte inga puckar förbi sig. En klar uppryckning jämt mot tidigare i matchen, när han såg lite darrig ut.

Leksand tog timeout, men det ville sig inte ändå. Martin Karlsson fick ett fint läge framför Bellissimo, men marginalerna var inte på Leksands sida denna matchen.

1 mål till skulle man dock få se, men inte blåvitt. Det var Bofors som utökade till 1-4, bara någon minut från slutet, efter att Jens Holmström gjort en riktigt fin sidledsförflyttning strax innan.

Matchen slutar alltså 4-1 till Bofors, efter en väldigt grinig och sönderryckt match, särskillt i 1:a perioden.
I övrigt var Malmö igång under kvällen och slog Sönderjyske med 3-2. Igår inledde man med att slå tillbaka Sparta sarpsborg hemma, 4-0.
Rögle hade det dock lite tyngre under gårdagen, Växjö vann med 4-1, medan SSK slog Örebro med 5-4.

Nästa match är mot Oskarshamn i CO-kupp, som går av stapeln nästa helg.

Ja, så var då äntligen, äntligen, säsongen igång. Som vi alla hockeynördar har längtat. Knappt 5 månader sedan, närmare bestämt 4 månader och 25 dagar, eller 147 dagar, senaste matchen hemma i Tegera arena, en totalt betydelselös match som vi leksingar nog helst vill glömma. Moraseger med 5-2, inför 2047 åskådare, den sämsta publiksiffran i ett Daladerby i seriesammanhang i Tegera/Ejendals arenas historia.

Det är dock historia nu och en ny säsong står framför oss. En ny säsong, fylld av nya matcher, nya utmaningar och nya poäng att samla in. Målet är först och främst kvalserien, sedan får vi se hur långt det räcker. Med denna truppen känns man snäppet vassare än i fjol tycker jag, men dock är målvaktsfrågan, som nämnts tidigare, det stora frågetecknet. Håller Hanses och Holmström säsongen ut?

Det första provet, dessutom inget lätt sådant, var nere i Arvika, mot regerande svenska mästarna från i våras, Färjestad.

Prestberg och Filip Forsberg saknades i laguppställningen, liksom Johan Svedberg, som bekant har hjärtbekymmer. Inget allvarligt, men han ska ta det lugnt en tid framöver, men hoppas kunna vara tillbaka så snart som möjligt.

Istället för Prestberg och Forsberg klev juniorerna Erik De La Rose och Simon Matsson in i truppen.

Tuffast möjliga start på säsongen för oss blåvita alltså och redan efter 1:25 kunde Robin Sterner slå in 1-0 för Karlstadklubben, efter att en leksing lite oturligt tappat pucken i mittzon.

Leksand höll sig dock kvar i matchen, vek inte ner sig, trots den lite tunga starten, klarade bl.a. av 2 BP:n, om än med lite tur ibland, varefter Martin Karlsson, Knuts och Andersén återigen entrade isen och stressade Färjestadsspelarna till en icing och även en utvisning på Kristofer Berglund.

I PP:t som följde, det 1:a för säsongen, sköt Jakob Blomqvist först i stolpen, från ena tekningscirkeln, och sedan fick Mattias Timander, redan i sin 1:a match för klubben, något tursamt, pucken på bladet och slog in 1-1 mellan benen på målvakten i Färjestad, efter 15:58!

Leksand skulle få ytterligare ett PP innan perioden var slut, och även där pressade man på riktigt bra, hade ett skott i axeln på målvakten och Joonas Rönnberg, ännu ett nyförvärv, från Oskarshamn, fullkomligt manglade ner en färjestadare, innan man blev fulltaliga och säsongens 1:a period var över.

Tempot var betydligt lägre i 2:a perioden jämt mot den 1:a, där det faktiskt var väldigt högt tempo för att vara årets 1:a träningsmatch.

Tobias Forsberg stoppade ett Färjestadsanfall när han satte in en klockren tackling på puckföraren, mitt ute på isen, varefter Mads Bödker återigen åkte ut, för 2:a gången i matchen, nu för puck out.

Jon Knuts kunde kontra i BP, men blev nerdragen, utan åtgärd. Lite grinigt efter det, men Leksand klarade av det hela och var återigen fulltaliga, efter att Färjestad slarvat bort ett friläge, när puckföraren valde att dra Hanses i mål istället för att skjuta direkt.

En stund senare blev det rejält gruff vid Leksands blålinje, nästan alla spelare var inblandade i det. Reultatet blev 2+2 på Tommy Enström och 2min på Markus Paulsson. PP för Färjestad alltså, men KAK-kedjan, som kanske blir deras offisiella och mer kända namn, precis som den gamla klassiska JAS-kedjan, med Jens Nielsen, Anders "Masken" Karlsson och Stefan "Loppan" Hellkvist, med Martin Karlsson, Henrik Andersén och Jon Knuts, stressade, pressade och gjorde livet surt för färjestadskillarna. Med sin fart, oräddhet och aggressivitet går inga motståndare säkra, inte heller Färjestadarna, som dock pressade på litegrann i powerplay, men där Leksand ändå kunde klara av det och dessutom få tillbaka den där tvåminutaren som Enström fick extra, när Paulsson åkte ut ännu en gång, efter att ha dragit ner Olimb.

Sista perioden inleddes även den i ganska högt tempo och Janohls serverade Enström en fin pass, när han gick runt mål, men Enström lyckades inte få in pucken.

Det höga tempot kom av sig litegrann, men det var Färjestad som hade det mesta puckinnehavet, utan att för den sakens skull skapa några större farligheter. Istället var det Gabbe Karlsson som passade fram Bergenström till ett fint läge, men han kom lite ur position och kunde inte göra något av chansen.

Färjestad tog över spelet mer och mer och man hade några riktigt farliga lägen, bl.a. där Bastiansen sköt, men där Hanses var snabb med reflexerna och tog den i plocken.

Norén teckte ett FBK-skott, vilket gjorde att Martin Karlsson kunde gå till anfall, dock inget farligare av det. Han blev dock neråkt efter situationen, när han var på väg till båset, men ingen åtgärd för det. Bibic skällde lite på domaren för det och åkte ut 10min. Leksand verkade ändå tenda till av det hela, klacken på ca 50-100st och sittplats sjöng och hejade fram sina blåvita hjältar.

Strax därefter åkte också en färjestadare ut och pucken dansade på mållinjen. SÅ nära 1-2 till Leksand, men inget mål där. Man hade nu dock ordentlig vind i seglen och fortsatte trycka på mot slutet av powerplayet och perioden, allt medan klacken och publiken fortsatte att sjunga, men lyckades inte få hål på Fredrik Pettersson-Wentzel, den forna Almtunamålvakten, i Färjestadskassen och matchen fick avgöras på straffar. Där var det trots allt Färjestad som drog det längsta strået, när Per Åslund lade in 3:e och sista straffen mellan benen på Hanses, efter att PW, något tursamt, först räddat Olimbs skott, när han redan var nerlurad.

2-1 till Färjestad alltså, men, "bara", efter straffar. 1-1 i full tid ger kryssresultat och det tycker jag absoly att vi blåvita ska vara riktigt nöjda med!

Nästa träningsmatch är mot Bofors på fredag.