Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Sista matchen jag kommer att lägga upp nu i sommar och det är så klart juvelen i guldkronan, match 7:7 mellan Modo och Leksand nu i våras.

Modo hade 2-0 i matcher och 9-0 i mål, men trots det gick Leksand upp till 2-2 i matcher genom 2 knappa segrar, men så slog Modo tillbaka med 7-1 i match 5 och då trodde nog de flesta ändå att Öviksgänget skulle stänga matchserien i match 6 uppe i Leksand, men icke. I en svängig historia gick Leksand segrande ur det hela när man vann med 5-4 och det var 3-3 i matcher.

allt skulle därför komma att avgöras i en 7:e och helt avgörande match.
Allt.
Precis allt.

Leksand var i exakt samma situation året innan också, då var det Leksand som hade chansen att avgöra i match 6 nere i Malmö, efter seger i match 5, men Malmö vann med 6-3 och tvingade fram en 7:e och helt avgörande match uppe i Leksand.
Den var inte rolig.
Inte rolig alls.
Det var nervositet till tusen, miljoner tankar och en himla massa "tänk om...".
Hur det gick då?
Malmö vann med 4-2 och skickade Leksand ur SHL i sämsta tänkbara stund.

Exakt samma situation befann sig Modo i nu.
Leksand hade kvitterat matchserien i match 6 och tvingat fram en 7:e och helt avgörande match, en match där Leksand, likt Malmö året innan, kunde spela avslappnat och hade allt att vinna, medan Modo, likt Leksand året innan, hade allt att förlora.
Det handlade inte bara om att vinna eller förlora. Det handlade inte ens bara om att gå vidare från eller åka ur en matchserie i SM-slutspelet.
Det handlade om att vinna eller förlora, att få spela i SHL eller Hockeyallsvenskan säsongen efter, om närmre 30 miljoner i intäckter, en match över 60 minuter, där enormt mycket stod på spel och där segraren alltså skulle spela i SHL nästa säsong, förloraren i Hockeyallsvenskan.
Hur det gick?
Det vet vi alla vid det här laget...

Leksand gjorde 0-1, men sedan gjorde Modo 3 raka mål och det såg kört ut, men var det något man hade lärt sig under den här resan så var det att aldrig, aldrig räkna ut Leksand.

att inte Modo avgjorde och stängde den här matchen, ja, matchserien över huvud taget, långt tidigare var en gåta i sig.
titta på matchen så får ni se.
De har hur många chanser som helst och borde ha stängt det här för länge sedan, men Henrik Haukeland stod på huvudet och istället kunde Leksand reducera halvvägs in i 3:e perioden och när man gjorde ett sista försök och plockade Haukeland så satte Alexander Ytterell också 3-3, med knappa minuten kvar att spela och Peter Forsbergs matchblad rök all världens väg.

Matchen gick till förlängning och där, efter 5 minuters spel, hände det ofattbara i att Rantakari tappade pucken till Broc Montpetit, som kom fri mot Adam Reideborn och mer eller mindre liggande i luften kunde han slå in avgörande 4-3 för Leksand!
Helt ologiskt och inte alls rättvist sett till varken matchen eller matchserien, men Modo hade sina chanser, utan att ta dem och som Montpetit sa efteråt,
"We're the team that never died".

4-3 till Leksand och mot alla odds var det alltså Leksand som gick segrande ur den här matchserien, också det med 4-3, trots att Modo totalt vann målstatistiken med 25-14, men trots 14 mål på 7 matcher så vann Leksand ändå 4 av dem och därmed hela matchserien. Wow!

Hockeyhistoria skrevs i Övik den där fredagskvällen den 1 april 2016.
Som Geor Dahlgren sa efteråt,
"Det här är en match som man kommer att prata om i fan tjugo år".

Det är så stort, så ofattbart, men mot alla odds gjorde man det och inte på vilket sätt som helst heller, man reste sig gång på gång, efter att ha varit uträknade av alla, alla utom sig själva.

Vi leksingar har fått utstå sju sorger och åtta bedrövelser genom åren, men 22:13 den 1 april 2016, då var det inga som var så glada i vårt avlånga land som alla blåvita fans. Det var magiskt och decibelmätaren sköt nog i höjden i var och varannat hem, för att inte tala om barer, restauranger och givetvis i Fjällräven center.

Då är vi framme vid match 6:7 i direktkvalet mot Modo nu i våras, på dagen 3 år efter att avancemanget 2013 blev klart, när man slog Rögle med 3-1.

Modo vann de 2 första bataljerna enkelt, 5-0 och 0-4, men sedan lyckades Leksand vinna i Övik i match 3 med 2-1 i sudden och sedan tog man en tung seger hemma i ett kokande Tegera med 2-1, även där, vilket gjorde att det trots allt stod 2-2 i matcher.
Inför den här matchen var det dock vinna eller försvinna igen, för Modo svarade upp på Leksands tunga seger i match 4 och krossade de blåvita med hela 7-1 i match 5.
Då trodde nog de flesta att man bara skulle ro hem den här matchserien igen, för inte kunde väl Leksand resa sig en gång till, efter att redan ha varit uträknade så många gånger?

Jodå, det kunde man.
Det var nervöst till en början, men Leksand gjorde det bra och gick upp till 3-1 och plötsligt såg det väldigt ljust ut och nerverna släppte litegrann.
Än var det dock inte slut, för på bara några minuter i slutet av 2:a perioden gick Modo från 1-3 till 3-3 och det var helt jämnt inför 3:e perioden igen.
Då trodde jag att Modo ändå skulle vara strået vassare och tyngre, men inte då.
Leksand återtog ledningen på nytt, men Modo kvitterade och pressade sedan på för 4-5.
Vad händer då?
Jon Knuts sliter sig loss och sätter istället 5-4 för Leksand!

De sista minuterna av matchen var ren vonda, men återigen, precis som i match 4, höll man ut hela vägen, trots massiv Modopress, Haukeland var rena väggen i mål och stod på huvudet och Leksand kunde vinna matchen med 5-4, utjämna matchserien till 3-3 och skaka fram en 7:e och helt avgörande match uppe i Övik och hur det gick där, ja, det vet vi ju alla... ;)

Idag går laget på is igen efter sommarträningen och träningsmatcherna är inte långt bort, men vi fortsätter ändå att dröja oss kvar lite vid förra säsongen och vägen tillbaka dit vi står idag.

Här är vi framme i match 4:7 mot Modo, hemma i ett kokande Tegera arena.
Modo hade vunnit de 2 första matcherna tämligen enkelt, 5-0 och 0-4, men så fick Alexander Ytterell hål på Adam Reideborn i match 3 och Martin Grönberg avgjorde i sudden, vilket innebar att det inför den här matchen stod 2-1 i matcher för Modo.
Ett Modo som fortfarande var i kraftit överläge, trots 2-1 i matcher. Man hade totalt 10-2 i målskillnad och det skulle till något enormt för att Leksand skulle kvittera matcserien till 2-2.

något enormt inträffade också, för Broc Montpetit fick arenan att explodera redan efter 59 sekunder, när han gav Leksand ledningen, en ledning som man sedan var nära på att utöka, men det var fortsatt 1-0 och i 2:a perioden var det mer eller mindre ett under att Modo inte både kvitterade och vände matchen, för det var i princip spel mot 1 mål och ett gigantiskt tryck nere mot Haukeland. Han stod dock emot och det var fortfarande 1-0 efter 2 spelade perioder.
När Jon Knuts då istället gjorde 2-0 i 3:e perioden, då lyfte nästan taket i arenan, oj, oj, oj!
Det var ett vrål som löste upp måånga knutar i tusentals magar där inne i arenan och säkert ute i vårt avlånga land också, för plötsligt hade vi lite marginal, en marginal som dock krympte igen när Modo reducerade till 2-1 och de sista minuterna där, jäklar så de sniglade sig fram, men vi höll undan och "the miracle on ice" fortsatte, Leksand hade kvitterat till 2-2 i matcher, trots 4-11 i målskillnad på 4 matcher.

Jag var på plats i arenan under den här matchen och det var nog den häftigaste match jag har sett live!!!