Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Leksands trupp inför den kommande säsongen är i princip spikad. Sista pusselbiten in var backen Ben O'Connor, som presenterades förra veckan.

Här tänkte jag i vilket fall ge er en kort summering av hur det ser ut i truppen just nu.

Följande spelare har lämnat för andra klubbar:

Tex Williamsson till Tingsryd
Robin Rahm till Graz 99ers
Daniel Bertov till Rögle
Patrik Norén till Skellefteå
Olle Alsing till Djurgården
Marcel Müller till Kölner Haie
Emil Bemström till Djurgården
Fredrik Forsberg till Bofors
William Wikman till Västerås
David Åslin till Södertälje
Matt Carey till Karlskrona
Alex Friesen till Fischtown Pinguins
Martin Grönberg ny klubb ej klar

Kommentar till detta?
Vissa tapp är tyngre än andra, vissa tapp mer väntade än andra.

David Åslin var utlånad till SSK redan i slutet av förra säsongen, så den var klart väntad. Samma sak med Wikman och Fredrik Forsberg. De båda var också utlånade under slutet av säsongen som var och nu är det egentligen bara att deras kontrakt med Leksand är helt brutna och de tillhör sina nya klubbar helt och fullt. Samtidigt är det lite känslomässigt jobbiga tapp, för Fredrik öste ju in poäng i Bofors och det tror jag han kommer fortsätta att göra även under den kommande säsongen. Wikman tror jag också kommer lossna mer i Västerås och kanske återvänder han någon gång i framtiden, vi får väl se.

Friesen har det varit tyst om sedan säsongen tog slut och någonstans har jag väl inte räknat med honom i nästa års trupp, så det tappet känns trots allt inte så jobbigt, även om det hade varit guld om vår interna poängligavinnare hade stannat i klubben.

Marcel Müller lämnade direkt efter kvalet och det var inte alls oväntat. Det kändes inte som att han ville vara i Leksand ens när han spelade, så det känns på sätt och vis helt rätt och det är ingen spelare jag direkt kommer sakna.

Matt carey har det också varit ganska tyst om och spel utomlands kändes väl som det mest naturliga valet för den gode Carey. Då smäller Karlskrona upp honom. Den känns lite småjobbig faktiskt, att han kommer spela i en klubb vi kommer att möta under den kommande säsongen, men med tanke på vilka spelare Leksand har plockat in och lyckats behålla så kanske det ändå hade blivit svårt för Carey att ta en plats i det laget. I KHK lär han tveklöst få en stor roll.

Daniel Bertov och Patrik Norén känns helt klart som de tyngsta och mest jobbiga tappen. Norén ryktades ju redan innan säsongen var slut till Skellefteå, så blev det också och det är bara att önska honom lycka till i framtiden, för vilken resa han har gjort! Han var ingen spelare som drog blickarna till sig när han var i Leksand första gången. Sedam försvann han till Almtuna och när Leksand värvade tillbaks honom kände jag mig lite tveksam måste jag säga, men som han har växt under de här säsongerna i den blåvita tröjan! Helt klart en av våra absolut bästa och mest pålitliga backar. När han bildade par med Alsing var de grymma båda två, men Norén höll uppe samma nivå hela säsongen, till skillnad från Alsing, som jag inte vet hur nöjda Djurgården känner sig med i nuläget. Han kanske studsar tillbaka när säsongen drar igång, den gode Alsing, men mot slutet av säsongen som var, då var han inte bra i Leksand.

Daniel Bertov hade vi leksingar länge hopp om att trots allt kunna behålla, för förhandlingarna, eller iaf offentliggörandet, drog ut på tiden, men till slut presenterades han ändå av Rögle. Precis som med Norén är det bara att önska honom lycka till under den kommande säsongen, även om det är en tung bricka att ersätta i lagbygget för den kommande säsongen. Bertov och Norén var trots allt, totalt sätt, två av våra absolut bästa backar under säsongen som var och det bevisas väl inte minst av att det är just båda dessa, + Alsing, som kommer spela SHL nästa säsong, eller som åtminstone kommer tillhöra en SHL-klubb.

Martin Grönberg har varit föreningen trogen i hur många år som helst nu känns det som. Han har aldrig tagit de stora rubrikerna, men har gnuggat på, krigat och gjort allt för skölden. Mitt största minne med #22 är när han var den som avgjorde i förlängningen mot Modo i match 3 uppe i Övik 2016. Nu är det dock över och det återstår att se var den gode Grönberg hamnar nästa säsong. Jag vill i vilket fall tacka honom lite extra för allt han har gjort för denna föreningen under alla år!

Vi går vidare och tittar på vilka spelare vi har plockat in:

Axel Brage från Örebro
Ben O'Connor från Sheffield Steelers
Mattias Karlsson från Karlskrona
Daniel Gunnarsson från Karlskrona
Tor Immo från Troja
David Rundkvist från Troja
Thomas Walkvae-Olsen från Södertälje
Linus Persson från Färjestad
Lucas Nordsäter från Färjestad

Dessutom har tre spelare lyfts upp till A-laget från J20:

Axel Bergkvist
Marcus Karlberg
Wilde Bröms

Kommentar till detta?
Spontant känns det väldigt bra och intressant!

Vi hade problem att göra mål under den gångna säsongen. Vad gör man då? Jo, plockar in just det, målskyttar, spelare som har producerat ordentligt på den här nivån tidigare.

Tor Immo, som ju har en bakgrund i Leksand umnder sin juniortid, vann Trojas interna poängliga med 27+13 och Rundkvist slutade fyra i samma interna poängliga med 9+28. Thomas Walkvae-Olsen slutade tvåa i Södertäljes interna poängliga, bakom suveräne Christoffer Bengtsson, med 23+11.

Bara dessa tre stod alltså för 59+53, 112 poäng, under den gångna säsongen!

Dessutom har man plockat in tunga och pålitliga backpjäser i form av både Daniel Gunnarsson och Mattias "Kolan" Karlsson. Inga poängmaskiner direkt, men erfarenhet och trygghet har de båda herrarna och det tror jag blir kanon!

O'Connor har jag ingen koll på alls, men han ska ha öst in poäng i den Brittiska ligan under flertalet säsonger nu. Han skulle dessutom egentligen ha gått till KHL, men det kontraktet bröts av någon anledning och då hamnade han i Leksand istället. Så det blir väldigt intressant att se honom faktiskt!

Det som känns lite oroande i nuläget är väl målvaktssidan. Inget ont om Axel Brage, men det känns lite tunnt med Brage och jonas Arntzen, så där känns det inte helt otroligt att det värvas in någon ytterligare målvakt under säsongens gåmg...

Avslutningsvvis kan vi nämna några väldigt, väldigt glädjande kontraktsförlängningar, som jag verkligen inte trodde vi skulle få till nu när vi spelar kvar i Allsvenskan.

Först och främst är det Mattias Ritola som har förlängt, inte en, inte två utan tre säsonger, dessutom utan klausuler! Hur stort är inte det!!!

Wow, alltså, jag skäms över att jag tvivlade på honom inför den gångna säsongen, att jag inte trodde han skulle stanna då. Inte helt obefogat, men han valde att stanna, ritade på en säsong och nu ritar han på tre till. Det är stort, så jävla stort, och Ritola kommer med stor sannolikhet att skriva in sig i historieböckerna för Leksands del, kanske lite beroende på hur prestationen kommer se ut under de här tre säsongerna, men när man med meriter som Ritto har ändå väljer att skriva på ett så långt kontrakrt för en klubb i andradivitionen i Sverige, då är det stort bara det!

Det stannar dock inte där, för två andra förlängningar som jag absolut inte trodde att vi skulle ro i land var de av Johan Porsberger och Oskar Lang!

Båda dessa herrarna stannar alltså också i Leksand och det är stort det också! Porsberger skulle ju vara vår poängmaskin under säsongen som var, han producerade, men har ännu mer potential, det är jag helt säker på. Lang trodde jag var förlorad för SHL och han ryktades ju starkt till Djurgården även han, men han valde att stanna i Leksand och det värmer enormt mycket!

Dessutom blir vår fjärdekedja som har tagit sig djupt in i många leksingars hjärtan komplett även över den kommande säsongen, för både Martin Karlsson och Tobbe Forsberg har också valt att förlänga. Jon Knuts hade ju redan kontrakt över säsongen 18/19.

Det känns också oerhört bra och totalt sätt så tycker jag det här lagbygget känns väldigt, väldigt intressant. Vi har stabila backar, producerande forwards, krigande och grovjobbande forwards och det enda som känns lite osäkert är som sagt målvaktssidan.

Det var samma sak jag kände inför den gångna säsongen också och då värvades mycket riktigt en ytterligare målvakt in under säsongen och det tror jag, som jag skrev ovan, inte är helt otänkbart att det görs även den här säsongen, men vem vet, Brage/Arntzen kanske gör en överjävlig säsong, men det är upp till bevis!

MrMadHawk definierar skillnaden på "supportrar" och "åskådare".
Han gör det väldigt bra, så jag saxar över det och ger er det här också:

1. Supportrar.
Stödjer sitt lag i med och motgång. Går inte runt och velar om man ska se matcher, eller om man ska förnya säsongskort. Sedan finns det också supportrar som inte har de ekonomiska möjligheterna, bor långt ifrån, etc. Men man vill till varje pris stödja. Det är så att säga utgångstanken.

2. Åskådare.
Det här är den typen av besökare som är, just det, åskådare. Vill ha en egen upplevelse. Betalar för att se bra spelare, och betalar för att se prestationer. Vill ha dyra spelare, stora namn, som slår högt. Men tänker väldigt lite på vad man själv ska bidra med.

Kommentar till detta?
Jag tror Leksand har en ganska stor andel "supportrar". Jag själv skulle helt klart kalla mig supporter när det är Leksand som spelar. Sedan kan jag givetvis vara "åskådare" i andra matcher, där jag är så att säga mer neutral, men när det är Leksand, då är det supporterskap som gäller. Hade jag bott i Leksand eller Dalarna, då hade säsongskort varit givet och även nu är bland det bästa jag vet att stå på Norra, det är en sådan kärlek, gemenskap och magisk stämning där, det ger rysningar bara av att kliva ut där innan match, det är något helt enormt.

Det finns dock supportrar som slår mig. Vet att det finns folk som åker uppifrån typ Boden för att se hemmamatcher i Tegera. Det är respekt om något, bara att lyfta på hatten och låta sig imponeras!

Enligt MrMadHawk kommer det att införas 5 större regelförändringar till den kommande säsongen. Han skriver:

"Joel Hansson är ansvarig för domarna på förbundet och han berättar att det sker fem större förändringar jämfört med tidigare.
Dessa är, enligt Hansson, följande:

* Lag som felar på tekning efter icing, får stå kvar.
– Om vi har en icing, har vi märkt att på efterföljande tekning kan man skicka fram en back på tekningen, för att dra ut på tiden. Då ska domaren inte skicka bort den spelaren, utan domaren ska släppa pucken. Den man skickar fram får helt enkelt ta tekningen. Avsikten med att inte kunna byta vid en icing är att laget som pressar på ska tjäna på det och vi ska få ett snabbare spel och snabbare matcher. – Däremot är regeln som vanligt att man kan fela en gång vid varje tekning, men sker det en gång ytterligare, i samma tekningssituation, så kommer det ge två minuters lagstraff.

* Spelare som tappar hjälmen får sätta på den igen, om den knäpps korrekt.
– Inga konstigheter egentligen. Men det är framförallt i tre mot fem som vi vill ge ett lag som har en spelare som tappar hjälmen, möjlighet att knäppa den och inte tvingas till byte, så laget står kvar med två spelare på banan.

* Ackumulerande GM, likt fotbollens gula kort för att ytterligare nå fula händelser och situationer.
– Här vill vi komma åt så kallade straff som inte påverkar matcherna. Om man skickar ut en spelare med tio sekunder kvar och som gör något, och det står 5-1 i matchen, så saknar det betydelse, utan blir endast en sak för protokollet. Istället kommer detta då att hänga med under säsongen, som en varning. Gör samma spelare eller ledare en handling, så blir det avstängning.

* Tredjemålvakt i förbundsserier.
– SHL har haft detta på prov under en säsong. Nu ska det ske i alla förbundsserier, dam och herr. Det ska vara en säkerhet och trygghet för lagen att kunna ha en tredjemålvakt om man önskar. Det blir oseriöst att en back eller forward ska behöva byta om till målvakt.

* Förtydligande kring spelare i målgården, samt fighting/roughing.
-Vi har förtydligat detta något. En liten störning på målvakten ska inte behöva ge ett straff. Så vi kommer snarare att se beslut, där vi inte dömer mål, och så behöver det inte innebära utvisning.
– När det gäller fighting och roughing, så kan roughing nu endast ge två minuter. Allt annat är fighting. Det innebär att ett slag med upprepning eller ett slag utan handske per automatik är fighting. Fighting är lägsta straffet två plus två minuter, och så kan det bli antingen fem plus game, eller match penalty.

Joel Hansson uppmanar alla hockeyintresserade att titta i regelboken. Det finns totalt tjugo förändringar som gjorts inför den kommande säsongen. Men det är enligt Hansson dessa fem punkterna som är lite större förändringar."

Det var över 2 månader sedan jag skrev här senast, det har varit mer eller mindre högsommarvärme hela maj och hockeysäsongen känns väldigt långt bort. Det här är dessutom ganska inaktuellt numera och jag tvivlar på att någon av er läsare kommer läsa detta, för det har ni säkert redan gjort i media för över en månad sedan, men jag tänkte i viilket fall ta SM-slutspelet i hamn, so, here we go.

SM-semifinalerna var jag framme vid, där Skellefteå ställdes mot Djurgården och Växjö tog sig an Malmö. Ett Malmö som alltså återigen skrällde sig vidare från kvartsfinalerna, kanske inte lika stor skräll som när man slog ut just Växjö förra året, men väl en skräll, även om jag personligen hela tiden hade varnat för Malmö. Nu var det i vilket fall chans till revansch för Växjö och för Djurgårdens del var det första semifinalspelet sedan 2010, då man också tog sig till final mot HV71, där man sedermera föll när Teemu Laine avgjorde för Jönköpingslaget.

Det var dock då det. Nu är nu och hockeyfebern började gro på allvar i Stockholm och det kändes som att det var länge sedan den var så het just i Stockholm, kanske med tanke på att både Djurgården och AIK har haft några tunga säsonger här på slutet, men nu blommade det alltså ut och vilka matcher vi fick se mellan Djurgården ock Skellefteå!

Matchserien slutade 4-2 i matcher till Skellefteå med följande resultat:

Djurgården - Skellefteå 3-4 SD
Skellefteå - Djurgården 6-1
Djurgården - Skellefteå 3-1
Skellefteå - Djurgården 3-2 SD
Djurgården - Skellefteå 2-1
Skellefteå - Djurgården 6-2

Första matchen var så klart oerhört viktig och när Skellefteå och Jimmie Eriksson tryckte in det avgörande målet efter drygt 10 minuter av 4:e perioden, tystade 8102 åskådare på ett smockfullt Hovet, då fick Västerbottningarna direkt ett momemtum i den här matchserien.

Det momentumet krymte ju inte direkt efter krossen med 6-1 i match 2. Djurgården var visserligen klart bättre i 1:a perioden, vann skotten med 11-6, men fick inte hål på Joni Ortio. Istället var det Sebastian Olsson som gav hemmalaget ledningen i 2:a perioden och i 3:e perioden rann det sedan iväg, även om Patrik Lund reducerade till 2-1 för djurgården efter att Henrik Hetta gjort 2-0 för Skellefteå. Oscar Möller gjorde 3-1 och Sebastian Olsson 4-1 inom loppet av 38 sekunder. Djurgården gjorde iaf ett tappert försök, plockade Reideborn, men det hjälpte inte. Skellefteå satte 5-1 i öppen kasse och sedan stängde Bud Holloway butiken med 6-1 knappa minuten senare och Skellefteås momentum hade växt sig ännu större.

Djurgården reste sig dock i match 3, då det återigen var knökfullt på Hovet och det jublet mina damer och herrar, det jublet när Linus Johansson satte 1-0 för Djurgården halvvägs in i matchen, det var enormt! När Markus Ljung sedan gjorde 2-0 18 sekunder från periodpaus kröp ljudnivån upp ytterligare några snäpp inne i den gamla isladan. Niklas Bergfors ökade sedan på till 3-0 bara 43 sekunder in i 3:e perioden och det reste sig aldrig Skellefteå ifrån. Ett övertag hade man visserligen fortfarande, men nu var det Djurgården som hade kommit in i matchen och hade lite av ett momentum inför match 4.

I match 4 såg man också ut att gå mot 2-2 i matcher. Hade man gjort det, då vet jag inte hur den här holmgången hade slutat. Det är mycket möjligt att Djurgården då hade tagit över och gått segrande ur den. Nu lyckades Skellefteå på något sätt resa sig i 3:e perioden och hämta upp det 0-2-underläge som man hade hamnat i, efter att Mikael Ahlén och Jonathan Davidsson gjort varsin kasse för Djurgården. Oskar Möller och Henrik Hetta var det som reducerade och kvitterade för Skellefteå och i förlängningen var det sedan Pontus Petterström som avgjorde för Skellefteå, som då alltså hade 3-1 i matcher och kunde avgöra nere i Stockholm 2 dagar senare.

Det gjorde man dock inte, för i en tight match i en kokande, sjudande och vibrerande Globen kunde Djurgården hålla undan och vinna med 2-1, efter att Tim Söderlund först gett Skellefteå ledningen genom ett väldigt märkligt mål knappt 3 minuter från paus i 2:a perioden, men där Linus Hultström bombade in 1-1 9 minuter från slutet och nästan fick Globen att kapitulera, varefter Patrik lund petade in 2-1 4 minuter från slutet. då var det inte långt bort att taket lyfte. Jäklar vilken ljudvolym!

Matchserien levde alltså vidare, men i match 6 tog den slut. Skellefteå vann med 6-2, men egentligen var det inte alls så ojämnt som siffrorna visar. Det var egentligen bara några minuter i 2:a perioden som förstördew det hela för Djurgården, för resten av matchen spelade man jämnt med SAIK. Mellan 05:58 och 13:30 i 2:a perioden gick Skellefteå dock från 0-0 till 4-0 och där avgjordes ju definitivt matchen. Djurgården orkade inte resa sig från det och Skellefteå är därmed i sin 7:e SM-final på de senaste 8 åren. Det är imponerande! Djurgården har dock gjort en strålande säsong. Till skillnad från Malmö var Djurgården inte ett lag jag trodde så mycket på inför säsongen, men man har tuggat på hela vägen, slutar 2:a i grundserien och jag tror man har något väldigt bra på gång där i Djurgården.

Vilka skulle då få möta Skellefteå i finalen?

Svaret blev Växjö, som fick revansch på malmö och vann den här matchserien med 4-0 i matcher, med följande resultat:

Växjö - Malmö 3-2
Malmö - Växjö 0-3
Växjö - Malmö 3-1
Malmö - Växjö 1-2 SD

4 raka matcher för Växjö alltså och det var 2 huvudsakliga faktorer till det. Målvaktsspelet och Elias Pettersson. Viktor Fasth växte verkligen ut till den där världsmålvakt som han faktiskt är. Jag tycker inte han glänste överdrivet under grundserien, trots att han var en av seriens bästa målvakter, men här gjorde han verkligen skillnad. Samtidigt bjöd Elias Pettersson på hockeygodis efter hockeygodis. Vilka mål han stod för, inte minst avgörandet i match 4, där han rundade kassen och lade in pucken köksvägen. Wow! Bara han stod ensam för 3+2, men han skulle kommma att växa ännu mer i finalserien. Här hade han lite svårt att hitta in i sin vanliga rytm och sitt vanliga avslappnade och briljanta spel, men det satte sig mer och mer och som sagt, i finalserien skulle han glänsa ännu mer. Malmö gör återigen en bra säsong och jag tror man är på god väg att etablera sig som en toppklubb i svensk ishockey. Det är bara synd att publiken inte kommer till Malmö arena i större utsträckning än vad den gör. Här var det 7724 resp. 8652 åskådare på plats och då är det ändå SM-semifinal. Som lag gör redhawks dock en grym insats och laget känns gediget byggt. Patrik Sylvegård har verkligen fått ihop det där och jag blir inte förvånad om Malmö är där uppe och hugger nästa år också.

Finalserie mellan Växjö och Skellefteå alltså, repris på finalserien från 2015. då vann Växjö. Det vet ni alla att de gjorde även den här gången, men det tar vi i nästa inlägg.