Lite oroande...
Senast jag skrev hade Leksand äntligen passerat Timrå och upp i serieledning av Hockeyallsvenskan 2017/18. Den serieledningen har Timrå nu tagit tillbaka igen.
Leksand har nämligen spelat 4 matcher sedan dess och på dessa bara tagit 4/12 poäng, vilket inte är godkänt.
Först mötte man Almtuna hemma i Tegera, ett Almtuna som hittills har varit ett spöke för Leksand under den här säsongen. Leksingarna hade inte gjort ett enda mål på AIS under de 2 tidigare matcherna, men nu slog man till och vann med 2-0. Tex höll därmed alltså sin 2:a nolla på kort tid.
Därefter har det dock gått betydligt tyngre och framförallt är det väl effektiviteten som spökar.
Leksand åkte först ner till Småland för att möta Tingsryd. Man dominerade där fullständigt i 1:a perioden och om det inte hade varit för Niklas Rubin så hade det nog både kunnat stått 3-0 och 4-0 till Leksand. Nu stod det "bara" 1-0 och istället kunde Tingsryd vända på steken i 2:a perioden, där man gick från 0-1 till 3-1 på knappt 5 minuter.
Leksand både reducerade och kvitterade visserligen innan 3 perioder var spelade, men i sudden blev det förlust, trots att man alltså vann skotten stort, typ 43-22 eller något sådant, och trots att man dominerade stort.
Domuinerade stort gjorde man sedan också när AIK kom på besök till ett nästan fullsatt Tegera förra fredagen. Drygt 7400 åskådare var på plats, men de fick se ett AIK som chockstartade. Eric Casrtonguay, så klart, slog in 1-0 för AIK, Jemns Jakobs ökade på till 2-0 och så tappade man markeringarna i powerplay, AIK fick ett friläge och gjorde 3-0 i boxplay.
Leksand reducerade sedan innan perioden var slut och sedan kom det där som jag nämnde ovan, dominansen. Leksand fullständigt körde över AIK i 2:a och 3:e perioden, man vann skotten med 19-1 i 3:e, men gjorde ändå bara ett mål. Så trots att Leksand vann skotten med 52-19, så vann AIK matchen med 3-2.
Skjuter man 52 skott, då ska det vara mer än 2 mål, så är det bara. Bortser man från målskyttet så var det nog en av säsongens bästa matcher, för jäklar så man körde. AIK var chanslösa och Erik Kellgren i AIK-kassen, gjorde sitt livs match. Med andra ord är det inte spelet det är fel på, det är effektiviteten. Skotten sitter i plexit eller i bästa fall i magen på målvakten. Så även om det är många skott, så är de inte särskilt farliga, tyvärr...
I onsdags var det sedan seriefinal i Timrå, där ju vändningrn på säsongen inleddes tidigare i höstas, när Leksand vände ett tidigt 2-0-underläge till seger med 4-3 efter sudden.
Nu var Timrå bara en poäng bakom Leksand och återigen hamnade man i tidigt underläge. Mot AIK låg man under med 3-0 efter 15 minuter. Här låg man under med 2-0 efter knappt 4 minuter.
Sådana situationer får man inte sätta sig själv i. Man måste vara med från start, för annars får man jobba i uppförsbacke redan från start och det kan bli kostsamt. Det blev det också här, för med facit i hand så var det de där målen som avgjorde matchen. Leksand reducerade till 2-1 i 2:a perioden, men Timrå gjorde 3-1 och satte sedan 4-1 i öppen kasse.
Timrå är alltså återigen serieledare med 66 poäng. Leksand står på 64 och Pantern är fortfarande med där uppe, senast slog man Vita hästen hemma med 4-2, och är bara en poäng bakom Leksand med sina 63. Sedan börjar AIK komma obehagligt nära med sina 62 poäng och Almtuna står på 60. Så varje poäng är fortsatt extremt viktig.
Imorgon möter Leksand Karlskoga hemma i Tegera och då komme jag själv också att vara på plats. Det ska bli oerhört kul och då vill jag se tre poäng, för tar vi det, samtidigt som Modo kanske kan vinna derbyt mot Timrå ikväll, då tar vi tillbaka serieledningen!
Leksand har nämligen spelat 4 matcher sedan dess och på dessa bara tagit 4/12 poäng, vilket inte är godkänt.
Först mötte man Almtuna hemma i Tegera, ett Almtuna som hittills har varit ett spöke för Leksand under den här säsongen. Leksingarna hade inte gjort ett enda mål på AIS under de 2 tidigare matcherna, men nu slog man till och vann med 2-0. Tex höll därmed alltså sin 2:a nolla på kort tid.
Därefter har det dock gått betydligt tyngre och framförallt är det väl effektiviteten som spökar.
Leksand åkte först ner till Småland för att möta Tingsryd. Man dominerade där fullständigt i 1:a perioden och om det inte hade varit för Niklas Rubin så hade det nog både kunnat stått 3-0 och 4-0 till Leksand. Nu stod det "bara" 1-0 och istället kunde Tingsryd vända på steken i 2:a perioden, där man gick från 0-1 till 3-1 på knappt 5 minuter.
Leksand både reducerade och kvitterade visserligen innan 3 perioder var spelade, men i sudden blev det förlust, trots att man alltså vann skotten stort, typ 43-22 eller något sådant, och trots att man dominerade stort.
Domuinerade stort gjorde man sedan också när AIK kom på besök till ett nästan fullsatt Tegera förra fredagen. Drygt 7400 åskådare var på plats, men de fick se ett AIK som chockstartade. Eric Casrtonguay, så klart, slog in 1-0 för AIK, Jemns Jakobs ökade på till 2-0 och så tappade man markeringarna i powerplay, AIK fick ett friläge och gjorde 3-0 i boxplay.
Leksand reducerade sedan innan perioden var slut och sedan kom det där som jag nämnde ovan, dominansen. Leksand fullständigt körde över AIK i 2:a och 3:e perioden, man vann skotten med 19-1 i 3:e, men gjorde ändå bara ett mål. Så trots att Leksand vann skotten med 52-19, så vann AIK matchen med 3-2.
Skjuter man 52 skott, då ska det vara mer än 2 mål, så är det bara. Bortser man från målskyttet så var det nog en av säsongens bästa matcher, för jäklar så man körde. AIK var chanslösa och Erik Kellgren i AIK-kassen, gjorde sitt livs match. Med andra ord är det inte spelet det är fel på, det är effektiviteten. Skotten sitter i plexit eller i bästa fall i magen på målvakten. Så även om det är många skott, så är de inte särskilt farliga, tyvärr...
I onsdags var det sedan seriefinal i Timrå, där ju vändningrn på säsongen inleddes tidigare i höstas, när Leksand vände ett tidigt 2-0-underläge till seger med 4-3 efter sudden.
Nu var Timrå bara en poäng bakom Leksand och återigen hamnade man i tidigt underläge. Mot AIK låg man under med 3-0 efter 15 minuter. Här låg man under med 2-0 efter knappt 4 minuter.
Sådana situationer får man inte sätta sig själv i. Man måste vara med från start, för annars får man jobba i uppförsbacke redan från start och det kan bli kostsamt. Det blev det också här, för med facit i hand så var det de där målen som avgjorde matchen. Leksand reducerade till 2-1 i 2:a perioden, men Timrå gjorde 3-1 och satte sedan 4-1 i öppen kasse.
Timrå är alltså återigen serieledare med 66 poäng. Leksand står på 64 och Pantern är fortfarande med där uppe, senast slog man Vita hästen hemma med 4-2, och är bara en poäng bakom Leksand med sina 63. Sedan börjar AIK komma obehagligt nära med sina 62 poäng och Almtuna står på 60. Så varje poäng är fortsatt extremt viktig.
Imorgon möter Leksand Karlskoga hemma i Tegera och då komme jag själv också att vara på plats. Det ska bli oerhört kul och då vill jag se tre poäng, för tar vi det, samtidigt som Modo kanske kan vinna derbyt mot Timrå ikväll, då tar vi tillbaka serieledningen!
Leksand upp i serieledning!
2018 inleddes precis som 2017 avslutades, med en seger, den här gången med 5-2 nere i Malmö mot Pantern, efter mål av Filip Johansson, Anton Karlsson, Alex Friesen, Mattias Ritola och Matt Carey.
Detta samtidigt som Timrå föll med 4-1 i Södertälje innebär att Leksand äntligen är uppe i serieledning med 60 poäng!
Timrå står kvar på 57, samma som Almtuna, som plockade 2 pinnar till när man straffvann hemma mot Bofors ikväll. Får jag välja mellan de båda så möter jag hellre Timrå i den Allsvenska finalen. Almtuna har ju varit lite av vårt spöke under säsongen. Faktum är att vi inte har gjort ett enda mål på dem hittills under säsongens båda möten, men det är långt kvar och mycket kan hända.
Hände mycket gjorde det verkligen på Hovet ikväll när Oskarshamn gästade. Ett IKO som hhar haft katastrofalt dålig form på senaste tiden och läckt mer än en sjunkande båt. Här såg man också ut att gå mot en ny tung förlust, för AIK gick upp till 3-0 redan i den 1:a perioden, men i 2:a perioden hämtade Oskarshamn ifatt och i början av 3:e gjorde man också 4-3. Än var det dock inte slut, för AIK vände tillbaka till 5-4 inom loppet av 28 sekunder, men Oskarshamn kom tillbaka en gång till och kvitterade först när man plockade målvakten och kunde sedan också ta med sig bonuspoängen hem till Småland, när Tom Hedberg avgjorde i förlängningen.
Också i Övik svängde det, men inte lika mycket. Troja hade nämligen 3-1, men Modo vände och vann med 6-3. Starkt efter den senaste tiden minst sagt svajiga insatser på hemmaplan för Modos del, så den här segern kan nog ha betytt mer än bara 3 poäng kan jag tänka mig.
I övrigt slog Tingsryd Västervik på straffar, Björklöven slog Hästen borta, också det i sudden, och sedan har jag varit inne på alla kvällens 7 matcher.
På fredag möter Leksand just spöket Almtuna på hemmaplan, en oerhört viktig match och frågan är om det ska bli mål och poäng mot AIS för 1:a gången den här säsongen? Det återstår att se, men viktigast från kvällen är alltså att Leksand nu är serieledare av Hockeyallsvenskan 2017/18!
Detta samtidigt som Timrå föll med 4-1 i Södertälje innebär att Leksand äntligen är uppe i serieledning med 60 poäng!
Timrå står kvar på 57, samma som Almtuna, som plockade 2 pinnar till när man straffvann hemma mot Bofors ikväll. Får jag välja mellan de båda så möter jag hellre Timrå i den Allsvenska finalen. Almtuna har ju varit lite av vårt spöke under säsongen. Faktum är att vi inte har gjort ett enda mål på dem hittills under säsongens båda möten, men det är långt kvar och mycket kan hända.
Hände mycket gjorde det verkligen på Hovet ikväll när Oskarshamn gästade. Ett IKO som hhar haft katastrofalt dålig form på senaste tiden och läckt mer än en sjunkande båt. Här såg man också ut att gå mot en ny tung förlust, för AIK gick upp till 3-0 redan i den 1:a perioden, men i 2:a perioden hämtade Oskarshamn ifatt och i början av 3:e gjorde man också 4-3. Än var det dock inte slut, för AIK vände tillbaka till 5-4 inom loppet av 28 sekunder, men Oskarshamn kom tillbaka en gång till och kvitterade först när man plockade målvakten och kunde sedan också ta med sig bonuspoängen hem till Småland, när Tom Hedberg avgjorde i förlängningen.
Också i Övik svängde det, men inte lika mycket. Troja hade nämligen 3-1, men Modo vände och vann med 6-3. Starkt efter den senaste tiden minst sagt svajiga insatser på hemmaplan för Modos del, så den här segern kan nog ha betytt mer än bara 3 poäng kan jag tänka mig.
I övrigt slog Tingsryd Västervik på straffar, Björklöven slog Hästen borta, också det i sudden, och sedan har jag varit inne på alla kvällens 7 matcher.
På fredag möter Leksand just spöket Almtuna på hemmaplan, en oerhört viktig match och frågan är om det ska bli mål och poäng mot AIS för 1:a gången den här säsongen? Det återstår att se, men viktigast från kvällen är alltså att Leksand nu är serieledare av Hockeyallsvenskan 2017/18!
Malmös galna upphämtning
SHL har jag inte skrivit så mycket om under hösten, men första inlägget för 2018 blir SHL-relaterat.
Malmö stod nämligen för en helt galen upphämtning igår hemma mot Skellefteå. Ett SAIK som hade 4-0 på tavlan när det återstod drygt 5 minuter av matchen. Då hände följande:
1-4 satte Daniel Zaar med 54:17 på klockan.
2-4 satte Rhett Rakhshani med 55:06 på klockan
3-4 gjorde sedan Marcus Sylvegård bara sekunder senare, efter 55:24
4-4 satte därefter Robin Alvarez med 59:29 på klockan
Det stannade dock inte där, för efter 01:04 av förlängningen satte Nils Andersson också 5-4 för Malmö.
Alltså wow, vilken jäkla upphämtning!
Malmö har annars haft det lite tyngre efter den finfina starten av grundserien man hade, i december tror jjag bara att man vann någon enstaka match, men nu är man kanske på rätt spår igen och återfinns på 7:e plats med 51 poäng. Det är samma som närmst jagande LHC, men Malmö har just nu 3 måls bättre målskillnad, +8 mot +5.
Skellefteå i sin tur har jobbat lite i skimundan under hösten, men krigat på och nu början man få riktig kontakt med toppen. Man parkerar på 4:e plats med 53 poäng och är bara 3 poäng bakom 2:an Djurgården, som alltså fortsätter att övertyga och imponera. DIF ser riktigt farliga ut och jag är ganska säker på att jag kommer få fel när det gäller mitt tips, för där tippade jag Djurgården någonstans kring det nedre playoffsträcket. Nu blir jag istället väldigt förvånad om man missar topp 6. Visst, det är väldigt jämnt, men man känns väldigt stabila och säkra, så jag tror man fixar det.
Det enda lag som egentligen har seglat ifrån lite är Växjö i toppen. De står på 68 poäng. Det är alltså 12 poäng före Djurgården, dock med en match mer spelad.
Det nedre playoffsträcket känns annars ganska dött just nu. Brynäs återfinns på 10:e plats med 46 poäng och Örebro är under sträcket med 34 poäng. Det är poäng som kan bli väldigt svåra att äta ikapp känner jag. Därför måste man ändå säga att Brynäs har lyft sig något enormt, för långt in i oktober låg man fast cementerade i botten av tabellen och trots att Melin fick gå tidigt på säsongen så fortsatte man bara att rada upp förluster. Ingenting fungerade, man släppte in billiga mål och varken David Rautio eller Felix Sandström såg särskilt säkra ut och spelare som Kevin Clark syntes inte alls. Nu har plötsligt bitarna börjat kugga i och Brynäs har faktiskt närmre upp till Djurgården på 2:a plats än ner till Örebro närmst bakom.
I botten hittar vi Mora, Karlskrona och Rögle på 33, 32 resp. 28 poäng. Mora hade en ganska bra differans ner till lagen under sträcken för ett tag sedan, men den differansen har försvunnit och nu är man farligt nära det där sträcket ändå.
Jag hade tippat Mora sist i tabellen och kanske kommer vi till slut att landa där, för Rögle har börjat hitta rätt nu igen, efter en extremt rörig höst, där man hade typ 10 matcher utan poäng eller något sådant. Eldebrink fick gå och Chris och Cam Abbott plockades in, den ena som coach, den andra som sportchef och sedan började det hända saker. Inte direkt, men under senare tid har de båda fått Rögleskutan på rätt körl igen. Kevin Marshall, Cade Fairchild, Mathias From, Emil Kruse och Almen Bibic har fått lämna klubben och in har istället Ben Youds från Växjö, Janne Jalasvaara och Stephen Perfetto kommit, men inte minst så kan nu äntligen Ville Kolpanen spela. Han fick ju ett skott i huvudet under försäsongen, har haft hjärnskakning sedan dess och inte spelat en match för ängelholmarna, varförr Emil Kruse då först fick axla ett extremt ansvar, varefter Justin Pogge plockades in. Nu får Pogge nog ses som en backup till Kolpanen, för finländaren ska bara vara förstakeeper där.
Rögle låg hopplöst sist där ett tag, men nu är man på gång och är som sagt bara 4 poäng bakom Karlskrona och 5 poäng från Mora över sträcket. Så det där lär bli en fight in i det sista skulle jag tro och varje poäng är viktig...
Malmö stod nämligen för en helt galen upphämtning igår hemma mot Skellefteå. Ett SAIK som hade 4-0 på tavlan när det återstod drygt 5 minuter av matchen. Då hände följande:
1-4 satte Daniel Zaar med 54:17 på klockan.
2-4 satte Rhett Rakhshani med 55:06 på klockan
3-4 gjorde sedan Marcus Sylvegård bara sekunder senare, efter 55:24
4-4 satte därefter Robin Alvarez med 59:29 på klockan
Det stannade dock inte där, för efter 01:04 av förlängningen satte Nils Andersson också 5-4 för Malmö.
Alltså wow, vilken jäkla upphämtning!
Malmö har annars haft det lite tyngre efter den finfina starten av grundserien man hade, i december tror jjag bara att man vann någon enstaka match, men nu är man kanske på rätt spår igen och återfinns på 7:e plats med 51 poäng. Det är samma som närmst jagande LHC, men Malmö har just nu 3 måls bättre målskillnad, +8 mot +5.
Skellefteå i sin tur har jobbat lite i skimundan under hösten, men krigat på och nu början man få riktig kontakt med toppen. Man parkerar på 4:e plats med 53 poäng och är bara 3 poäng bakom 2:an Djurgården, som alltså fortsätter att övertyga och imponera. DIF ser riktigt farliga ut och jag är ganska säker på att jag kommer få fel när det gäller mitt tips, för där tippade jag Djurgården någonstans kring det nedre playoffsträcket. Nu blir jag istället väldigt förvånad om man missar topp 6. Visst, det är väldigt jämnt, men man känns väldigt stabila och säkra, så jag tror man fixar det.
Det enda lag som egentligen har seglat ifrån lite är Växjö i toppen. De står på 68 poäng. Det är alltså 12 poäng före Djurgården, dock med en match mer spelad.
Det nedre playoffsträcket känns annars ganska dött just nu. Brynäs återfinns på 10:e plats med 46 poäng och Örebro är under sträcket med 34 poäng. Det är poäng som kan bli väldigt svåra att äta ikapp känner jag. Därför måste man ändå säga att Brynäs har lyft sig något enormt, för långt in i oktober låg man fast cementerade i botten av tabellen och trots att Melin fick gå tidigt på säsongen så fortsatte man bara att rada upp förluster. Ingenting fungerade, man släppte in billiga mål och varken David Rautio eller Felix Sandström såg särskilt säkra ut och spelare som Kevin Clark syntes inte alls. Nu har plötsligt bitarna börjat kugga i och Brynäs har faktiskt närmre upp till Djurgården på 2:a plats än ner till Örebro närmst bakom.
I botten hittar vi Mora, Karlskrona och Rögle på 33, 32 resp. 28 poäng. Mora hade en ganska bra differans ner till lagen under sträcken för ett tag sedan, men den differansen har försvunnit och nu är man farligt nära det där sträcket ändå.
Jag hade tippat Mora sist i tabellen och kanske kommer vi till slut att landa där, för Rögle har börjat hitta rätt nu igen, efter en extremt rörig höst, där man hade typ 10 matcher utan poäng eller något sådant. Eldebrink fick gå och Chris och Cam Abbott plockades in, den ena som coach, den andra som sportchef och sedan började det hända saker. Inte direkt, men under senare tid har de båda fått Rögleskutan på rätt körl igen. Kevin Marshall, Cade Fairchild, Mathias From, Emil Kruse och Almen Bibic har fått lämna klubben och in har istället Ben Youds från Växjö, Janne Jalasvaara och Stephen Perfetto kommit, men inte minst så kan nu äntligen Ville Kolpanen spela. Han fick ju ett skott i huvudet under försäsongen, har haft hjärnskakning sedan dess och inte spelat en match för ängelholmarna, varförr Emil Kruse då först fick axla ett extremt ansvar, varefter Justin Pogge plockades in. Nu får Pogge nog ses som en backup till Kolpanen, för finländaren ska bara vara förstakeeper där.
Rögle låg hopplöst sist där ett tag, men nu är man på gång och är som sagt bara 4 poäng bakom Karlskrona och 5 poäng från Mora över sträcket. Så det där lär bli en fight in i det sista skulle jag tro och varje poäng är viktig...
