Kvalserien till Allsvenskan, omgång 10
Sista omgången av kvalserien till Allsvenskan spelades i söndags. Det stod ju redan klart att Västervik och Västerås var klara för Allsvenskan inför nästa säsong. Det som kunde få betydelse här var vilket lag som skulle sluta 3:a i serien. 3:an i kvalserien får ju nämligen platsen i Allsvenskan om något lag i HA inte fixar sin elitlicens. Vi minns alla Panterns vara eller icke vara förra sommaren, då Kristianstad för några dagar faktiskt hade Allsvensk status, innan Pantern ändå lyckades fixa till saker och ting, men tidigare har ju både Björklöven, Borås och Sundsvall flyttats ner p.g.a. licensen, + att AIK och Halnstad gick i konkurs och fick börja om ännu längre ner i systemet back in the days. Så den där tredjeplatsen kan bli viktig och inför omgång 10 var det Huddinge som hade den platsen med sina 13 poäng, tätt följda av Trojja på 12 och Borlänge på 11.
Såhär gick det i sista omgången, omgång 10:
Troja - Huddinge 6-0
Piteå - Borlänge 3-2
Västervik - Västerås 4-1
Ja, ni ser ju själva. Blickarna var riktade mot Ljungby den här eftermiddagen och där var det inget snack om saken. Troja körde över Huddinge och vann till slut med 6-0. Robin Johansson, som kanske inte har varit så stabil i det här kvalet, avslutade ändå fint med att rädda 35 skott och hålla nollan. Detta samtidigt som i tur och ordning Sebastian Benker, Alfred Andersson, Carl Ernstig, Tobias Törnkvist, Jonathan Johnsson och Jens Holmström gjorde mål på 6 av Trojas totalt 46 skott. Det var alltså inget snack om saken och Troja slutar därmed 3:a i kvalserien och får som plåster på såren hoppas på att något lag i Allsvenskan inte fixar sin licens...
Av akademisk betydelse slog Västervik den kommande seriekonkurenten till nästa säsong, Västerås, med 4-1. Tyvärr var det bara drygt 1 200 personer på plats i Plivit-trad hallen, vilket jag kan tycka är dåligt med tanke på att laget försvarar sin plats i Allsvenskan och att det därmed kommer spelas Allsvensk hockey i Västervik för 3:e året i rad. Matchen avgjordes hursomhelst under några olyckliga minuter i 1:a perioden, där Västervik gick från 0-0 till 3-0 på 06:21. Hemmalaget gjorde sedan också 4-0 innan Västerås kunde reducera i upptakten av 3:e perioden. Närmre än så kom man dock inte.
Piteå fick också avsluta säsongen snyggt när man hemmaslog Borlänge med 3-2, efter att Jonatan Harju satt avgörandet med 05:06 kvar att spela. Det var förövrigt hans 6:e mål på 10 martcher här i kvalserien och jag tror nog att han kan spela Allsvensk hockey nästa säsong om han själv vill det.
Den slutgiltiga tabellen för kvalserien till Allsvenskan 2018 skrivs i och med detta såhär:
1, Västervik 22p +13
2, Västerås 18p +4
3, Troja 15p +11
4, Huddinge 13p -11
5, Borlänge 11p -5
6, Piteå 11p -12
Kvalserien till Allsvenskan, omgång 9
Såhär gick det i omgång 9:
Västerås - Troja 2-3 str
Huddinge - Piteå 2-1 str
Borlänge - Västervik 0-3
Västerås tog 1 poäng, Västervik tog full pott, samtidigt som både Huddinge och Borlänge tappade poäng. Därmed var saken klar. Västerås var 5 poäng före Huddinge och Västervik var gick då upp i ledningen av serien och var 6 poäng före Huddinge. Saken var alltså helt klar. Västervik håller sig kvar i Allsvenskan till nästa säsong och Västerås är tillbaka igen.
Det var hela 4 505 åskådare på plats i ABB arena och trots att det blev förlust i sudden, efter att Fredrik Johansson både reducerat och kvitterat för Västerås, efter att ett desperat Troja gått upp till 0-2. Troja behövde ju 3 poäng för att ens ha chansen att ta en plats bland de 2, samtidigt som Västervik förlorade. Nu hände inget av det och även om Sebastian Benker blev matchhjälte för Troja så var det ändå alla Västeråsfans som gick gladast från arenan.
Även Västerviks fans uppe i Borlänge, om där nu fanns några tillresta fans, drog nog en lättnadens suck när Jonas Fransson höll nollan och Jörgen Karterud x2 och Emil Wahlberg såg till att Västervik kunde vinna med 3-0 inför 912 åskådare i Borlänge ishall.
Så mycket folk var det inte på plats i Huddinge och Björkängshallen, trots att hemmalaget fortfarande hade chansen att nå Allsvenskan och att det var säsongens sista hemmamatch. Ändå kom det bara 283 personer. Tråkigt. Visst, Huddinge är inget publiklag, men fler än 283 personer tycker man att det borde komma till säsongens sista hemmamatch.
Huddinge vann dessutom med 2-1 efter straffar, när Alexander Anderberg blev matchhjälte i straffläggningen.
Det gjorde att tabellen såg ut såhär efter 9 spelade omgångar:
1, Västervik 19p +10
2, Västerås 18p +7
3, Huddinge 13p -5
4, Troja 12p +5
5, Borlänge 11p -4
6, Piteå 8p -13
Vi säger därmed också grattis till Västervik och Västerås, som båda spelar i Allsvenskan nästa säsong!
Kvalserien till Allsvenskan, omgång 8
Såhär gick det iaf i omgång 8:
Trojja - Borlänge 5-6 SD
Västerås - Huddinge 6-0
Piteå - Västervik 1-2 str
Riktigt starkt av Västerås att krossa Huddinge med hela 6-0 och det gjorde ju inte direkt målskillnaden sämre. Man har nu +8 mot Huddinges -6. Alexander Lindelöf och Marcus Bergman gjorde 2 mål var och så satte veteranen Conny Strömberg, som ju dessutom har ritat på för ytterligare en säsong i Västerås, en kasse och Oskar Pettersson avslutade målskyttet med 16:31 på klockan i 3:e perioden. Mycket folk var det också på plats i ABB arena, 4 101 åskådare.
Tyngre gick det för Troja, som inte låg bra till innan omgång 8 med sina 9 poäng och inte blev det bättre av att Borlänge gjorde 0-1 efter 14 sekunder och gick upp till 0-2 innan Tor Immo kunde reducera för Troja. Borlänge drygade dock ut ytterligare innan perioden var slut och i 2:a perioden bytte man först målvakt, men stackars Johan Nielsen höll bara nollan i 01:08 innan Borlänge hade gjort 4-1. Då tog Troja timeout och reduceringen kom också senare i perioden, men det stod ändå 2-5 på tavlan inför den 3:e perioden och det var tyst som i graven i Sunnerbohov. Då gav sig Troja fan på att de iaf skulle ge sig själva en chans. Tor Immo reducerade efter 01:52, han gjorde 4-5 bara 2 minuter senare och vips så hade Troja vittring igen. Kvitteringen kom också, efter 17:37 satt 5-5 i nät bakom Marcus Hellgren och 14-4 i skott i 3:e perioden gav onekligen utdelning. Med tanke på det så var nog Troja relativt nöjda med 1 poäng, men den där bonuspoängen hade kunnat bli väldigt viktig. Nu var det Borlänge som tog hand om den, efter att Adam Byström-Johansson avgjort i förlängningen. Därmed ser det trots allt fortfarande väldigt mörkt ut föt Troja, som alltså är 6 poäng bakom Västervik på 2:a plats, med just 6 poäng kvar att spela om. Troja måste altså gå rent och Västervik får inte ta en enda poäng. Det kan gå, men jag tror det ska till mycket för det. Dessutom måste man förbi både Borlänge och Huddinge på vägen. Därför hade den där extrapoängen varit extremt viktig för Troja, eftersom att man då hade passerat båda dessa lagen i kraft av bättre målskillnad än vad Huddinge har.
Både Huddinge och Borlänge har dock fortfarande chansen att ta sig förbi Västervik. Man är 5 poäng bakom, efter att Västervik tappat poäng uppe i Piteå, trots att man vann skotten med 33-17. Joel Wennström var dock strålande i Piteåkassen och räddade poängen åt sitt Piteå, men till slut fick han ändå kapitulera, när Christopher Fish avgjorde i den 8:e straffomgången och såg till att Västervik fick med sig bonuspoängen hem och det var också en poäng som gör att man får lite mer marginal jämt mot Huddinge och Borlänge.
Tabeellen ser nu i vilkert fall ut såhär med 2 omgångar kvar att spela:
1, Västerås 17p +8
2, Västervik 16p +7
3, Borlänge 11p -1
4, Huddinge 11p -6
5, Troja 10p +4
6, Piteå 7p -12
Kvalserien till Allsvenskan, omgång 7
Tidigare idag spelades omgång 7 i kvalserien upp till Allsvenskan och det var en riktig måstematch för Troja uppe i Piteå, förloraren där skulle så gott som vara avsågade med 3 omgångar kvar. Samtidigt hade Västervik chansen att rycka till sig en liten ledning i tabellen, åtminstone skaka av sig ett av de närmast jagande lagen bakom i form av Huddinge. Huddinge var ju 4 poäng bakom Västervik inför dagens omgång och hade alltså varit 7 poäng bakom med 9 kvar att spela om ifall Västervik hade vunnit, men i och med att jag skriver så så inser ni att så inte blev fallet och den här serien är fortfarande vidöppen med 3 omgångar kvar att spela.
Detta efter dagens resultat:
Västervik - Huddinge 2-3 SD
Borlänge - Västerås 2-5
Piteå - Troja 0-4
Med kniven mot strupen gjorde alltså Troja det direkt nödvändiga för att haka på toppen så gott det går och för deras del var det ju kanon att Huddinge snodde poäng av Västervik, annars hade Västervik och Västerås ryckt ifrån i toppen ändå. Nu är det ändå "bara" 5 poäng upp till båda lagen. Man gjorde iaf vad man kunde här och efter mål i tur och ordning av Jens Holmström, Sebastian Benker, Alfred Andersson och Jonathan Johnsson så ger man det iaf en chans inför de 3 avslutande omgångarna. Piteå är dock så gott som avsågade i och med det här. Det är 8 poäng upp och dessutom en hel del mål att ta ikapp och det kommer man givetvis inte att klara.
Västervik såg ut att gå till pausvila med 2-0 på tavlan, men 10 sekunder från paus reducerade Huddinge och drygt 15 minuter in i 2:a perioden kom också kvitteringen. Sedan föll inga fler mål förrän Alexander Anderberg kunde sätta 3-2 för Huddinge 01:30 in i förlängningen. Snöpligt för Västervik och verkligen inte vad man hade räknat med. Nu är Huddinge bara 3 poäng bakom istället för 5, som det hade varit om Västervik hade tagit hand om bonuspoängen och det mina damer och herrar, det kan bli viktigt i slutenden, det återstår att se...
Dagens stora vinnare var nog dock annars Västerås, som knep en tung bortaseger i Borlänge, inför hela 1 500 personer i Borlänge ishall. Det satt dock långt in och man ska nog till stor del tacka Marcus Dahlbom för segern, för han stod för en fenomenal insats när han räddade 45/47 skott och stannade på en räddningsprocent på nästan 96%.
De här resultaten gör att vi nu har en tabell som ser ut såhär med 3 matcher kvar att spela:
1, Västervik 14p +6
2, Västerås 14p +2
3, Huddinge 11p 0
4, Troja 9p +5
5, Borlänge 9p -2
6, Piteå 6p -11
Nästa omgång, omgång 8, spelas på tisdag.
Kvalserien till Allsvenskan, omgång 6
Huddinge - Borlänge 1-3
Troja - Västervik 5-6
Västerås - Piteå 5-4 str
Troja gör alltså 5 mål och då borde man vinna matchen, men det gjorde man inte här. Detta trots att man vände 0-1 till 2-1 på 15 sekunder i 1:a perioden och att man vände tillbaka en gång till i 2:a perioden, efter att Västervik tagit ledningen på straff drygt 5 minuter in i perioden. Sedan vände Troja till 4-3 på 41 sekunder, men Västervik vände tillbaka igen och när man gjorde 6-4 i 3:e perioden, då orkade Troja inte tillbaka en gång till, trots att man på nytt reducerade, utan det blev 3 blytunga poäng för Västervik i kampen om att hålla sig kvar i Allsvenskan.
3 blytunga poäng blev det också för Borlänge, som bortaslog Huddinge med 3-1 och faktiskt i och med det fortfarande är med i racet om de där 2 främsta playtserna i den här serien. Faktum är att inget lag är avsågat efter 6 omgångar och med bara 4 matcher kvar att spela, så varje poäng och varje match är verkligen livsviktig här.
Därför kan också Västerås bonuspoäng som man fick med sig på straffar hemma mot Piteå visa sig bli viktig i slutenden, men 2 poäng hemma mot Piteå tror jag ändå man ser som en liten plump i protokollet, i synnerhet som Piteås kvittering kom med 19:57 på klockan och därför känns det nog snarare som en förlorad poäng än 2 vunna. Piteå är nog däremot garanterat nöjda med den insatsen, trots att man hade 0-3 efter drygt halva matchen och sedan tappade det till 3.4. Därför kändes det nog väldigt bra när Magnus Isaksson lyckades kvittera med 3 sekunder kvar att spela, men klart man hade hoppats på 3 poäng när man gjorde det så bra i drygt halva matchen...
De här resultaten gör iaf att tabellen ser ut såhär med 4 omgångar kvar att spela:
1, Västervik 13p +7
2, Västerås 11p -1
3, Borlänge 9p +1
4, Huddinge 9p -1
5, Troja 6p +1
6, Piteå 6p -7
Timrå är tillbaka i SHL!
För en gångs skull var Leksand inte inblandat i det här och därför kunde jag luta mig tillbaka i soffan och bara njuta av en game 7. Det kunde jag visserligen göra förra året också, i SM-finalen, när HV och Simon Önerud avgjorde mot Brynäs i förlängningen, men en game 7 i direktkvalet är ändå något extra. Även om det inte handlar om SM-guld så handlar det om så mycket mer. Det handlar om vilken liga man ska tillhöra nästa säsong, det handlar om ofattbart mycket pengar, det handlar om personers anställningar, ekonomiska läget i klubbarna, ja, kanske t.o.m. klubbarnas fortsatta existens om det vill sig illa.
Timrå ramlade ur SHL 2013, samma år som Leksand då gick upp. Sedan dess har man inte ens varit nära på att ta steget upp igen. Faktum är att det här är första året man ö.h.t. kvalar uppåt sedan dess. Samtidigt har Leksand både åkt ur, gått upp, åkt ur igen och nu missat att gå upp.
Timrå har haft några riktigt tuffa år och det var ju bara dagar från att klubben skulle gå i konkuurs där för några år sedan, när kommunen inte ville bistå mer ekonomisk och köpa arenan eller hur det nu var. Till slut, med kniven mot strupen, lyckades man iaf rädda Timrå IK och nu stod man alltså på tröskeln mot SHL. Bara en match, 60 minuter, från ett avancemang och med ett klart momentum i den här matchserien, efter att ha hämtat upp 1-3 till 3-3 i matcher.
På andra sidan rödlinjen och med enda fördelen i att ha hemaplan i det här, stod Karlskrona HK. Klubben som tog steget upp från Hockeyettan till Allsvenskan så sent som 2012 och som 3 år senare slog ut Västerås i den Allsvenska finalen i bäst av 5 och därmed kvalificerade sig för SHL året efter, då SHL skulle utökas till 14 lag istället för 12.
Sedan har KHK haft 3 ganska tunga säsonger i högstaligan, man slutade sist för 2 år sedan, men då kom "Honken" in som en hjälte och räddade klubben kvar i SHL när man vann med 4-1 i matcher mot AIK, som hade varit helt överlägsna i Allsvenskan det året. Sedan klarade man sig undan kval när man slutade 11:a i grundserien förra året och så nu blev det en ny jumboplats och ett nyttt kval, den här gången mot Timrå och nu var vi framme vid den här helt avgörande game 7 mellan de båda lagen.
Bara 4 363 åskådare hade letat sig till NKT arena Karlskrona den här fredagen, trots att det som sagt både var fredag och en 7:e och helt avgörande match.
De 4 363 som hade letat sig dit hann dock knappt ens hitta sina stolar innan Vilmos Gallo hade gjort 0-1 för Timrå. 44 sekunder tog det och det var sedan en ledning som Timrå spelade på, eller rättare sagt, som karlskrona inte fick hål på, för Henrik Haukeland gjorde det igen. Precis som han gjorde för 2 år sedan, när han var sådär omänskligt jäkla bra och bara växte ju längre matchserien mot Modo gick och där han peakade nätr det behövbdes som mest, i game 7 där uppe i Övik den 1 april 2016. Samma sak gjorde han här. Han räddade 36 skott och höll nollan, vilket innebar att Timrå alltså vann matchen, 2-0 blev det till slut, efter att Jonathan Dahlén, med sitt 4:e mål för den här matchserien, såg till att definitivt skjuta Timrå till SHL, där man kommer att spela till nästa säsong.
Timrå IK är alltså tillbaka i SHL efter 5 år i Allsvenskan och det är de väl värda. De har malt ner Karlskrona i det här kvalet, även om det inte fanns mycket som talade för dem när KHK hade 3-1 i matcher och bara skulle slå in den där matchbollen, men när Timrå vann match 6 uppe i Timrå, då trodde jag stenhårt på att de skulle ta det och det gjorde de alltså också.
För Karlskronnas del blir det till att börja om i Allsvenskan och frågan är om man kommer orka ta sig tillbaka någon gång? Jag är ytterst tveksam måste jag säga.
Karlskrona är en relativt liten förening med relativt få fans. Man har inte direkt charmat hockeysverige under sin tid i SHL och de flesta kommer nog inte att sakna KHK i ligan. Det är ungefär som med Sundsvall, Nybro, Huddinge eller Mariestad i Allsvenskan. Huddinge är visserligen ett topplag i Hockeyettan år efter år, men sedan man åkte ur 2009, tror jag det var, så har man inte lyckats ta sig tillbaka. Nybro och Mariestad har inte ens varit i kvalserien sedan dess och Sundsvall har ju konkat nu sedan något år tillbaka.
Jag tror risken är ungefär samma för Karlskrona. Kanske inte nödvändigtvis konkurs, men jag tror man får väldigt svårt att ta sig tillbaka till SHL. Man ska aldrig säga aldrig och jag vill inte strö salt i de sår som jag allt för väl vet hur de känns, men det är tyvärr så jag tror, åtminstone i nuläget.
För Timrås del handlar det nog först och främst om att etablera sig i SHL och att klara av säsong 1. Nu har de inte allds satt sin trupp, tror det var 4 spelare från det här laget som har kontrakt över nästa säsong, men att det blir kval till nästa vår för att hålla sig kvar känns väl inte helt orimligt och då återstår det att se om man kan klara av det som Leksand har haft så förtvivlat svårt med under hela 2000-talet, att hålla sig kvar i högstaserien när man väl har tagit sig dit. Jag hoppas inte man gör det, för jag hoppas att Leksand tar sig till kval även nästa år och att man där får möta ett sargat Timrå med en väldigt tuff säsong bakom sig, men vi får se hur det går och vad som händer. Det är långt dit och först och främst ska lagen sättas och därefter ska 52 grundseriematcher spelas innan vi vet vilka lag som kommer att mötas i nästa års direktkval, om drygt 11 månader.
Vi säger hursomhelst ett stort grattids till Timrå IK, som alltså är tillbaka i SHL till säsongen 2018/19!
Slaget om Siljan 2.0 är avgjort, Mora spelar tyvärr kvar i SHL till nästa säsong
Leksand var ju också tvunget att göra som Timrå gjorde, nämligen vinna match 5 på bortais, efter att Mora skaffat sig matchboll efter match 4 i Tegera förra söndagen.
Timrå lyckades vinna sin match 5 nere i Karlskrona och sedan också mafch 6 uppe i Timrå och det var precis det som Leksand också var tvunget att göra, då hade det kunnat bli riktig nerv i det här, men det ville sig inte.
Precis som i martch 4 så gick Leksand ut och gjorde allt rätt, utom mål, i 1:a perioden. Jag befarade ju att Mora skulle komma ut starkt för att avgöra det här på hemmaplan, men istället var det Leksand som förde spelet helt och hållet i 1:a perioden, vaskade fram målchanser och vann skotten med 12-4, men gjorde inte mål.
Därför var det också 0-0 efter den 1:a perioden och precis som i match 4 så var det istället Mora som tog ledningen i 2:a perioden, när Emil Aronssson hittade nätet bakom Tex Williamsson efter drygt halva matchen, inte helt rättvist sätt till matchbilden så långt.
2:a perioden har varit Leksands svagaste kort i stort sett genom hela säsongen. Varför vet jag inte riktigt, men här kunde man iaf kvittera och se till att det trots allt var vidöppet inför 3:e perioden, efter att Emil Bemström slagit till med 18:32 på klockan.
Sett över hela matchen hade Leksand varit bättre, men man fick inte dit puckarna. Mora höll leksingarna på utsidan och även om man sköt så var det inga jättefarliga skott och inga större problem för Christian Engstrand att ta dem.
Chansen fanns docck fortfarande, hittade man tillbaka till spelet i 1:a perioden så skulle Mora få det kämpigt, men precis som typ i alla matcher under den här matchserien så hade Leksand inte marginalerna med sig, för istället var det Mora som gjorde 2-1 efter 03:45 i 3:e perioden och där tippade matchen över till Mora, som också gjorde 3-1, också det i powerplay, precis som 2-1.
Leksand försökte få till en reducering, men udden i anfallen fanns liksom inte där, den där riktiga desperationen fanns inte heller riktigt där och Mora kunde vinna matchen med 3-1 och därmed också säkra SHL-kontraktet för nästa säsong.
För 2:a året i rad vinner alltså Mora kvalet mot Leksand, men jag vet inte, jag var väldigt frustrerad och nere efter matchen, men sedan dess har det mest känts tomt.
Det ironiska i det hela är också att Mora nu vinner matchserien med 4-1 i matcher. Förra året blev det 4-2. Ändå var det betydligt jämnare i år jämfört med förra året. Här var det Leksand som förde i stort sätt varje match, men det var Mora som hade marginalerna med sig, som när pucken tog på Bertovs skridsko och in i mål i martch 2, det målet som där blev avgörande, eller när McNally bara skulle rensa undan pucken i match 4, men träffade Ollas och pucken gick istället i eget mål, ett mål som också där blev helt avgörande. 2 självmål på 5 matcher alltså, 2 självmål som blev direkt avgörande för de matcherna. Dessutom hade match 3 nog kunnat tippa över till Leksands fördel om man hade gjort 1:a målet istället för Mora den gången, och så här, i match 5, där hade man med lite mer tur kunnat haft både 1-0 och 2-0 efter den 1:a perioden, men som sagt, det ville sig inte, man hade inte marginalerna med sig.
Nu ska jag inte skylla allt på marginaler, marginaler är ju samtidigt något man förtjänar, men på något sätt känns det nästan lite olustigt att Mora vinner med 4-1 i matcher. Det känns liksom inte rättvist, för så mycket bättre tycker jag verkligen inte att de har varit i den här matchserien. Då var det ju betydligt större skilnad förra året och då blev det ändå 4-2 i matcher. Så här hade det mycket väl kunnat gå till 7 matcher också, men nu gjorde det inte det och någonstans fastnar jag ändå i det som har varit lite problemet hela säsongen, att man inte gör mål på sina chanser. Ineffektiviteten är alldeles för stor, man spelar runt istället för att skjuta och varför man gör det kan väl iaf delvis hänga ihop med självförtroende, men samtidigt vet jag inte riktigt. Jag menar, skillsen i det här laget finns definitivt för att vinna den här matchserien. Jag tycker nästan Leksands skills spelare för spelare är bättre än Moras, men Mora har haft marginalerna med sig och därför spelar man tyvärr kvar i SHL även nästa säsong...
För Leksands del blir det en ny säsong i Allsvenskan nästa år och det återstår att se hur mycket det där TV-avtalet kommer påverka och hur stor klyftan kommer bli mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Jag hoppas verkligen inte att det här var sista chansen, men i och med att det är så mycket pengar det handlar om så är risken stor att det kommer bli betydligt tuffare än vad det har varit nu och då har det ändå inte varit lätt nu på något sätt. Nålsögat kommer bli ännu mindre, men samtidigt gäller det att förvalta de pengar och de medel man har och i och med att klyftan blir ännu större så kanske det finns en chans att det skapar ännu mer nerver och att det spär på det psykiska och mentala spelet ytterligare i negativa aspekter för de SHL-klubbar som hamna i ett kval, för det blir ännu mer att förlora.
Vi får helt enkelt se vad som händer, jag kommer lägga upp ett rent analysinlägg av säsongen senare, men just nu känns det mest bara tomt, även om det har gått 4 dagar sedan match 5...
Timrå skakade fram en game 7!
Det var KHK som ju fortfarande hade chansen att avgöra och slå in matchbollen i och med att man hade 3-2 i matcher, men det gick inte den här gången heller.
Efter en väldigt jämn och rolig match att titta på, iaf som neutral åskådare, så kunde Timrå dra det längsta strået när man vann med 4-3 och arenan fullkomligt kokade när det stod klart att timrå nu hade hämtat upp 1-3 till 3-3 i matcher och skakat fram en game 7 nere i Karlskrona.
Karlskrona fick dock en smakstart på matchen när Mattias Guter smällde in 0-1 i powerplay redan efter 50 sekunder.
Timrå svarade dock med samma mynt knappt 8 minuter senare, när Johan Persson kvitterade, också det i powerplay.
Drygt halvvägs in i matchen var det dock återigen Karlskrona som satt i förarsätet, efter ett nytt mål signerat Mattias Guter, men även den här gången kvitterade Timrå och den här gången tog det bara 3 minuter. Då satt Anton Wedins skott i nät bakom "Honken".
Marcus Paulsson såg dock till att Karlskrona för 3:e gången i matchen var i ledning 4 minuter in i 3:e perioden, men för 3:e gången i matchen kvitterade Timrå och den här gången var det Marcus Hardegård som gjorde det.
Därefter var det ett rejält ställningskrig, klockan tickade på och Didrik Strömberg kastade sig hänsynslöst och täckte skott när Karlskrona mer eller mindre var på väg mot ett rent friläge. Strömberg bröt dock och istället vände Timrå på steken och för 1:a gången i matchen var Timrå i ledningen när Jacob Olofsson satte pucken i nät bakom "Honken", som också i samband med målet tvingades utgå med en befarad skada. Ena armen/handen/axeln såg ut att inte riktigt vara som den skulle och istället fick då Johannes Jönsson den aningen svåra uppgiften att hoppa in mellan stolparna matchens 5 sista minuter.
Han gjorde det dock bra och Karlskrona tryckte på för en kvittering i slutskedet, men Timrå höll emot, offrade sig som aldrig förr, likt Leksand för 2 år sedan, höll emot och vann matchen med 4-3. Jublet i arenan visste inga gränser och där och då visste jag genast vad jag skulle göra under fredagskvällen, för en helt avgörande game 7 är bättre fredagsunderhållning än all annan komersiell TV och extra kul är det när man själv inte är inblandad.
SM-slutspelet, kvartsfinalerna
Här kör vi!
Växjö - Brynäs 4-1 i matcher
Växjö - Brynäs 4-1
Brynäs - Växjö 4-3
Växjö - Brynäs 4-0
Brynäs - Växjö 3-5
Växjö - Brynäs 3-0
5 485 åskådare på plats i Vida arena när SM-slutspelet drog igång för Växjös del. Växjö, som väl får anses som gigantiska guldfavoriter med tanke på hur överlägset man vann grundserien, 21 poäng före Djurgården.
Brynäs skulle väl bara bli en munsbit här, samtidigt som Brynäs ju hade varit igång med matcher innan kvartsfinalerna, när man slog ut Luleå med 2-1 i matcher. Deras chans skulle väl därför vara match 1, men väl där var det inget snack om saken. Växjö vann skotten med 38-14. Erik Martinsson och Robert Rosén gjorde båda varsitt mål innan Jacob Blomqvist reducerade för Brynäs, men Växjös ledning kändes aldrig riktigt hotad och även om man missade en straff i 3:e perioden så kunde ändå Oliver Bohm göra 3-1 för Växjö och Tuomas Kiiskinen satte sedan spiken i kistan med 4-1 i öppen kasse.
I match 2 var det dock plötsligt ett helt annat Brynäs. Ett betydligt mer effektivt Brynäs som smällde in inte mindre än 4 mål i powerplay. Alla 4 mål i spel 5 mot 4 alltså och Växjö fick sig nog en läxa där i att inte dra på sig så mycket utvisningar, för det gjorde man här och bevisligen högg Brynäs direkt. Trots det blev det spännande när Växjö reducerade till 4-3 med 8 minuter kvar att spela, men Brynäs höll emot och utjämnade matchserien till 1-1.
Tillbaka i Växjö för match 3 var det dock återigen ett överlägset Växjö. Viktor Fasth fick en gruvlig revansch när han höll nollan, men samtidigt var Brynäs väldigt uddlöst framåt och den här gången vann Växjö skotten med 31-14, 16-0! i 2:a perioden. Brynäs hade alltså inte ett enda skott på mål och att Växjö vann här var odiskutabelt.
Matchserien vände upp till Gävle igen och den här gången var det faktiskt mycket folk på plats i Gavlerinken arena, 7 360, till skillnad från match 2, då det bara kom 5 549 åskådare.
Här fick också Brynäs en bra start på matchen när Johan Alcén gjorde 1-0 efter knappt halva 1:a perioden. Ett mål som blev periodens enda. Sedan kvitterade dock Växjö, men Brynäs återtog ledningen, men på nytt kvitterade Växjö, den här gången bara 13 sekunder senare, men Brynäs skulle för 3:e gången i matchen ta ledningen när Jacke Blomqvist, igen, gjorde 3-2 för hemmalaget bara 42 sekunder in i 3:e perioden. Glädjen blev dock inte särskilt långvarig den här gången heller, för på bara ett par minuter hade Brendan Shinnimin och Robert Rosén sett till att Växjö hade vänt på steken och sedan kunde man också sätta 5-3 bara några minuter senare och att det blev grinigt i och med de 3 ganska täta målen var väl kanske inte så konstigt, men Växjö vann matchen fullt rättvist och vann skotten med 47-19, 22-5 i 1:a perioden och då ska vi komma ihåg att det var på bortais. Det är imponerande!
3-1 i matcher till Växjö alltså, som bara skulle hem till Vida arena och stänga den här matchserien. det gjorde man också. Viktor Fasth höll nollan för 2:a gången på 3 hemmamatcher, räddade 20 skott, samtidigt som man fick en kanonstart på matchen, där Andy Miele och Janne Pesonen hade gjort mål innan det ens hade gått 4 minuter och där Liam Reddox till slut såg till att sätta spiken i kistan och skicka Växjö till en planenlig semifinal.
Frölunda - Malmö 2-4 i matcher
Frölunda - Malmö 1-2
Malmö - Frölunda 4-5
Frölunda - Malmö 2-1
Malmö - Frölunda 3-1
Frölunda - Malmö 0-4
Malmö - Frölunda 4-2
Där ser man, Malmö skräller i år igen och det går inte annat än att imponeras av Peter Anderssons mannar. Förra året slog man ut favorittippade Växjö i kvarten, här slog man ut frölunda. Jag är inte superförvånad måste jag dock ändå säga, för jag har lyft ett varningens finger för Malmö enda sedan säsongen drog igång. SM-guld vetifan, men att man kunde gå långt i slutspelet, det trodde jag definitivt.
Här fick man också en kanonstart på den här matchserien, när man direkt snodde en match i Göteborg.
Trots 38-18 i skott till Frölunda så var det ändå Malmö som stod som segrare. Oscar Alsenfelt känns verkligen på gång nu och här hade han en räddningsprocent på 97,37%.
Efter en mållös förstaperiod kunde sedan också Lars Bryggman ge Malmö ledningen och bara 01:12 senare smällde Robin Alvarez in 0-2. Snacka om kalldusch för Frölunda efter det gigantiska spelövertaget man hade haft fram tills des och som man fortsatte ha efter de båda målen.
Frölunda fick dock också hål på Alsenfelt i samma veva, för bara 23 sekunder efter Malmös 0-2 gjorde Victor Olofsson 1-2 för Frölunda, men fleer än de 3 målen på 01:35 där i mitten av 2:a perioden blev det inte och Malmö kopplade därmed greppet om matchserien.
Man hade därmed chansen att gå upp till 2-0 i matcher om man hade vunnit på hemmais i match 2, men så blev det inte. Trots 17-2 i skott i 1:a perioden stod det bara 2-1 på tavlan, efter att Frölunda genom joel Lundqvist faktiskt tagit ledningen.
Frölunda kvitterade sedan Malmös ledning i 2:a perioden och i 3:e perioden kom sedan en liten målexplossion. Robin Alvarez gjorde först 3-2 för Malmö. Rhett Rakhshani ökade sedan på till 4-2 med 9 minuter kvar att spela. 2-0 i Matcher hägrade alltså för Malmö och såg inte alls otänkbart ut, men Frölunda ville annat. Sebastian Stålberg reducerade bara 45 sekunder efter 4-2-målet och Caerl Grundström satte 4-4 bara dryga minuten senare och det Malmö arena som nyss kokat var plötsligt knäpptyst. Det var dock inte slut där, för med bara 02:14 kvar att spela tittade Rasmus Dalin upp och satte 5-4 för Frölunda bakom Oscar Alsenfelt, som inte alls kom upp i samma nivå som i match 1 och 9 magiska minuter för Frölunda här i slutet av matchen gjorde att det istället för 2-0 i matcher nu stod 1-1.
Då hade Frölunda alltså tagit tillbaka hemmaplansfördelen och hade chans att för 1:a gången i den här matchserien gå upp i ledning och det gjorde man också.
Det satt dock långt in, för Jonas Gunnarsson, som Malmö nu hade valt att ställa mellan stolparna, var riktigt bra. Samtidigt hade Johan Olofsson gjort 0-1 för Malmö 18 sekunder från slutet i 1:a perioden och det dröjde enda in i 3:e perioden innan 2 mål signerade Carl Grundström och Max Friberg gjorde att Frölunda till slut kunde vinna matchen, till de 12 044 åskådarna i Scandinavium, alltså fullsatt.
Riktigt så mycket folk var det inte i Malmö arena i martch 4, men 9 515 åskådare var där ändå på plats och de fick se hemmalaget ta ledningen redan efter 37 sekunder. Snacka om pangstart och inte nog med det. Nils Andersson ökade sedan på till 2-0 efter 06:22. Det var också ställningen tills Victor Olofsson reducerade för Frölunda i 2:a perioden, men Malmö höll undan och Jonas Gunnarsson fick en liten revansch från match 3. Nu landade han på en räddningsprocent på 95,83%, till skillnad från Johan Gustafsson, som nu landade på 89,47% och inte riktigt kom upp i samma nivå som i match 3, då han var riktigt bra och stannade på 96%.
2-2 i matcher alltså, men fortfarande hemmaplansfördel för Frölunda.
Den försvann dock i match 5, där Jonas Gunnarsson växte ännu mer, höll nollan och räddade samtliga 34 skott som Frölunda sköt. Lukas Haudum inledde målskyttet för Malmös del, Frederik Storm fyllde på, båda målen precis i slutskedet av 1:a perioden, Haudums mål efter 18:43 och Storms mål efter 19:36.
Tungt för Frölunda, som dock fick sina chanser i powerplay och att således komma in i matchen igen, men det ville sig inte för göteborgarna och det var fortfarande 0-2 efter 2 spelade perioder.
Frölunda försökte vidare i 3:e perioden, men Jonas Gunnarsson var riktigt bra och istället kunde Malmö avgöra med 2 mål i öppen kasse signerade Axel Wemmenborn och Erik Forssell.
Malmö hade alltså chansen att avgöra på hemmaplan i match 6 och inför 12 150 åskådare i Malmö arena gjorde man just det. Erik Forssell, som avslutade målskyttet i match 5, inledde målskyttet här, när han efter 04:51 gav Malmö ledningen. Kort senare ökade Frederik Storm på till 2-0, båda målen i powerplay, efter att Victor Olofsson först åkt ut för en interference och Simon Hjalmarsson 18 sekunder senare åkte ut för en tripping.
Det blev 2 dyrköpta utvisningar för Frölunda och 2 mål som grundlade segern för Malmö och när Axel Wemmenborn gjorde 3-0 01:10 in i 2:a perioden, då var det lite ridå ner för Frölunda, som ändå försökte och fick hål på Gunnarsson 2 gånger, Victor Olofsson och Max Friberg avslutade målskyttet för Frölunda den här säsongen, en säsong som slutade betydligt tidigare än vad de flesta i Göteborg hade räknat med, inte minst Roger Rönnberg, som stod med tom blick efter uttåget och tog på sig huvudansvaret för det här. Starkt gjort av honom måste jag säga, att inte skylla ifrån sig eller liknande, utan ta på sig det och stå för det. Han är en stor man, Roger Rönnberg.
Djurgården - Linköping 4-1 i matcher
Djurgården - Linköping 6-1
Linköping - Djurgården 3-2 SD
Djurgården - Linköping 4-3
Linköping - Djurgården 2-4
Djurgården - Linköping 5-4
Djurgården fortsätter att övertyga och man gör mycket mål. 21 mål på 5 matcher. Det är alltså 4,2 mål i snitt framåt/match.
Här var det dock LHC som gjorde 1:a målet i match 1. Jakob Lilja gjorde 0-1 för LHC, men därefter var det roliga slut för LHC. Jonathan Davidsson och Linus Hultström såg till att det var 2-1 för DIF efter den 1:a perioden och sedan ångade man bara på. Jonathan Davudsson gjorde sitt 2:a mål för kvällen och Markus Ljung gjorde 4-1 innan Jonas Gustavsson fick nog. Jakob Johansson in mellan stolparna, men det hjälpte inte. Calle Ridderwall gjorde 5-1 och Axel Jonsson-Fjällby avslutade målskyttet med 6-1.
Tungt för LHC, som dock lyckades ta sig samman och i en riktig långkörare lyckades man ändå kvittera matchserien till 1-1, efter att Chad Billins till slut, efter drygt 108 minuters spel, eller efter 08:38 i 6:e perioden. Wow!
Dessförinnan hade vi fått se en mållös förstaperiod, 0-1 signerat Jesper Pettersson, 1-1 genom Jakob Lilja tidigt i 3:e perioden, 1-2 genom Gustav Possler och 2-2 genom samme Billins som senare också avgjorde matchen. Då återstod det 3 minuter att spela.
I match 3 var det faktiskt LHC som tog ledningen och hade 0-1 efter den 1:a perioden, men Djurgården är starka, gnuggade på och fick också utdelning. Niklas Bergfors satte 1-1, 4 minuter senare satte Linus Johansson 2-1 och ytterligare ett par minuter senare satt också 3-1 i nät bakom Jacob Johansson, som nu fick chansen från start i LHC-kassen.
LHC reducerade till 3-2 och senare också till 4-3, men helt ifatt kom man aldrig och Djurgården hade därmed 2-1 i matcher.
Då väntade lite av en måstematch för Linköping när serien vände ner mot Östergötland igen.
LHC fick där en tung start på matchen, trots att man fick med sig en straff efter bara dryga minutens spel, men den gången stod Jocke Erikssonn ivägen och istället var det Axel Jonsson-Fjällby som gav Djurgården ledningen bara sekunder efter straffen.
Det var också 0-1 efter den 1:a perioden, precis som i match 3, men den gången kunde Djurgården vända på steken. Det lyckades inte LHC göra här, även om Kristian Näkyvä reducerade till 1-2, efter att Linus Hultström ökat på Djurgårdens ledning till 0-2.
Närmre än 1-2 kom dock inte LHC, för i spel 5 mot 3 bombade Linus Hulltström också in 3-1 för Djurgården och han som inledde målskyttet, Axel Jonsson-Fjällby, fick också avsluta det när han satte 4-2 i öppen kasse, efter att LHC gett det en ärlig chans, reducerat till 2-3 med knappt 2 minuter kvar att spela, plockat målvakten och allt det där, men det räckte inte hela vägen fram och nu var det matchboll för Djurgården när man hade 3-1 i matcher.
Nu skulle man hem till ett fullsatt och kokande Hovet och ta hem den här matchserien och det gjorde man också.
Efter en mållös förstaperiod rasslade det till ordentligt i 2:a perioden. Kristian Näkyvä gjorde 0-1 efter 01:11, Mikael Ahlén kvitterade efter 01:23 och Axel Jonsson-Fjälby gjorde 2-1 efter 01:54. Snacka om målexplossion!
Kristian Näkyvä höll sig dock framme igen och kvitterade för LHC, men återigen blev glädjen kortvarig för Cluben, när Gustav possler gjorde 3-2 för Djurgården bara ett par minuter senare.
LHC kvitterade dock ledningen igen och med 04:45 kvar att spela gjorde Derek Roy också 4-3 för LHC, som då såg ut att skaka fram en 6:e match nere i Linköping, men så blev det inte. För Markus Ljung kvitterade med 03:19 kvar att spela och sedan, på allra grymmaste sätt, tog säsongen slut för LHC, när Marcus Högström fick Hovet att fullkomligt explodera när han gjorde 5-4 med 5! sekunder kvar av 3:e perioden! 5 sekunder! Eufori för Djurgården, men jag kan inte låta bli att lida med Linköping. Man gör en bra bortamatch och de flesta hade nog börjat rikta in sig på att isen skulle spolas om och en 4:e period skulle få avgöra det här, men det är inte över förrän the fat lady sings och det visade verklige Högström här, men fy fan vad surt och snöpligt för LHC, det måste jag ändå säga...
Färjestad - Skellefteå 2-4 i matcher
Färjestad - Skellefteå 1-3
Skellefteå - Färjestad 5-0
Färjestad - Skellefteå 1-4
Skellefteå - Färjestad 1-3
Färjestad - Skellefteå 3-2
Skellefteå - Färjestad 5-2
Färjestad har gjort en stark säsong och förtjänade väl egentligen inte att försvinna redan här i kvartsfinalen. Det var en ordentlig nitlott att få Skellefteå redan här, för som jag skrev innan slutspelet drog igång så är Skellefteå alltid Skellefteå och även om de inte har imponerat supermycket under säsongen så brukar de alltid höja sig när det vankas slutspel och det gjorde de här också.
Inför 6 067 åskådare i Löfbergs arena så presenterade sig Jocke Lindström direkt. Efter 44 sekunder hade han gjort 0-1 för Skellefteå. Sedan assisterade han och Per Lindholm fram till Oscar Möller, som satte 0-2 efter 08:32.
Lindström fortsatte sedan att stå i centrum när han fick matchstraff efter en huvudtackling, men SAIK redde ut det 5 minuter långa underläget.
Till slut fick dock även Jonni Ortio kapitulera när Fabian Zetterlund reducerade för Färjestad. Skellefteå svarade dock upp nästan direkt när Jesper Olofsson gjorde 3-1 och det blev också slutresultatet.
I match 2 var det inget snack om saken. Jocke Lindström höll sig på nytt framme och gjorde 1-0 efter drygt 10 minuter av 1:a perioden. tim Söderlund ökade på till 2-0 3 minuuter senare, Pontus Petterström 3-0 efter dryga minutens spel i 2:a perioden, Adam Pettersson 4-0 efter drygt halva matchen och så avslutade Jocke Lindström målskyttet med 5-0 efter 11:56 i 3:e perioden.
2-0 i matcher till Skellefteå alltså, som blev 3-0 i matcher efter att man även vunnit match 3 nere i Karlstad, inför över 8 000 åskådare.
Tim Söderlund gjorde 0-1 efter 13 minuuter, Sebastian Olsson 0-2 efter 03:07 i 2:a perioden och sedan var det dags för Jimmie Eriksson att presentera sig när han gjorde 0-3 för bortalaget och trots att det var så mycket folk på plats hade stämningen betänkligt bedarrat.
För 2:a matchen i rad bytte Färjestad också målvakt. I match 2 fick Lars Haugen nog efter 4-0-målet och här byttes Stefan Steen ut efter 0-3. Då hade han bara fått 5 skott på sig, 3 i 1:a perioden och 2 i 2:a.
Ingen lyckad dag för den gode Steen alltså, men Lars Haugen hade inte heller någon jättelyckad dag. Joakim Nygård reducerade visserligen för hemmalaget, men Skellefteå vann ganska komfortabelt och kunde nu defilera med 4-0 i matcher på hemmaplan.
Så blev det dock inte och tur var väl kanske det. Tur för alla utom alla Skellefteåfans, som säkert gärna hade sett 4-0 i matcher. Jag tycker dock inte Färjestad hade varit värda det. De förtjänade ett bättre slut på den här säsongen och när ilari Melart, Dick Axelsson och Alexander Johansson hade nätat för Färjestad så hade man reducerat till 1-3 i matcher.
Ny match väntade då i Karlstad och återigen var det mycket folk på plats, 7 207, men det är faktiskt lite dåligt att det inte var fullsatt, när det blev en match till på hemmais, men å andra sidan så är det kanske inte så lätt att fylla arenan på 2 dygn,från slutsignalen uppe i Skellefteå till matchstarten här, så drygt 7 200 biljetter är ändå ganska bra och de som hade letat sig dit fick se en ny Färjestadsseger.
Detta efter att Michael Lindqvist var tillbaka efter sin skada och presenterade sig direkt när han kvitterade fram till 1-1 i 2:a perioden, Dick Axelsson gjort mål för 2:a matchen i rad och Mikael Wikstrand gjorde 3-1 med drygt 10 minuter kvar att spela. Skellefteå reducerade genom Per Limdholm, men närmre än så kom man inte och nu, nu var det plötsligt 3-2 i matcher till Skellefteå och lite press på SAIK, som nog inte ville få en game 7 nere i Karlstad.
Därför såg man till att vinna match 6 på hemmaplan, men oj vad det satt långt in!
Skellefteå och Pontus Petterström tog visserligen ledningen, men Michael Lindqvist kvitterade 3 minuter senare och Johan Ryno gjorde 2-1 för Färjestad, i en förstaperiod där Färjestad var klart bättre och vann skotten med 17-11.
Sedan svängde det fullständigt i 2:a perioden. Skellefteå bara matade skott mot Lars Haugen, men norrmannen hade verkligen kommit upp i nivå efter match 2 där, när han blev utbytt. Skellefteå vann skotten med 22-4! bara i 2:a perioden, men man fick inte hål på Haugen och det var fortsatt 2-1-ledning för Färjestad, hur orättvist det än må vara.
Skellefteå fortsatte sedan att trycka på och mata skott i 3:e perioden och till slut fick Jesper Olofsson Skellefteå kraft arena att explodera när 2-2 satt i nät bakom Haugen, men inte nog med det. Bara minuuten senare satte också Per Lindholm 3-2 för Skellefteå och jäklar vilken våg det blev att rida på där. Publiken var i extas och risken nu var att Färjwstad skulle sjunka ner helt och inte klara av att ställa om, eftersom att man hade lagt sig helt på försvar här och enbart försvarat sin ledning.
Riktigt så blev det dock inte. Nu var man ju tvungna att gå för det, man var tvungna att gå framåt och visst skapade man sina chanser, man försökte med taktiska drag, som att plocka målvakten för att få extratid till att prata ihop sig, men med målvakten ute kunde Oskar Möller sno åt sig pucken och avgöra med 4-2 i öppen kasse. Per Lindholm satte sedan också 5-2, också det i öppen kasse.
Tungt för Färjestad, men Skellefteå var strået vassare i den här matchen och Färjestad kunde till slut inte stå emot det enorma trycket som man satte upp. Lars Haugens insats ska absolut inte förringas, han tog 46/49 skott och hade en räddningsprocent på nästan 94%, så han gjorde en riktigt bra insats, men den här kvällen räckte det inte. Skellefteå var tyngre och nu har vi alltså Skellefteå, Malmö, Djurgården och Växjö i semifinal.
Semifinalerna spelas nu då enligt följande:
Växjö - Malmö
Djurgården - Skellefteå
Växjö är givetvis favoriter mot Malmö, men jag tror ändå Malmö kan ställa till det för Växjö. Det lär definitivt inte bli någon lätt resa för Växjö, även om jag ändå tror att de till slut tar hem det.
Skellefteå är återigen alltid Skellefteå och jag blir inte förvånad om de slår ut Djurgården här, men jag hoppas DIF tar det, för en final på Hovet, det är mäktigt att se och därför vill jag hellre att Djurgården ska ta det där. Tror dock det kan bli jämnt och jag blir inte förvånad om matchserien går till 7 matcher.
Timrå håller liv i matchserien, trots stor Karlskronadominans
Karlskrona hade chansen att säkra kontraktet inför nästan 5000 åskådare i NKT arena Karlskrona nu ikväll, men det gjorde man inte. Timrå vann med 3-1 och gjorde alltså precis det som Leksand måste göra imorgon, vann en bortamatch med kniven mot strupen och skakar därmed fram en match 6 uppe i Timrå på onsdag och jag lovar er, jäklar vilket drag det kommer vara där uppe då och om Timrå tar den också, då blir det en game 7 nere i Karlskrona på fredag och då tror jag fasen att Timrå tar det där, men nu ska vi inte gå händelserna i föeväg.
Nu är vi vid match 5, en match som Timrå som sagt vann med 3-1, efter att Karlskrona dominerat något monumentalt mycket, vann skotten med 18-4 i 1:a perioden och 16-3 i 2:a. Ändå stod det "bara" 1-1, faktiskt 0-1 efter den 1:a perioden, där KHK alltså sköt fler skott än vad Timrå gjorde på hela matchen.
Det var ungefär alltså samma matchbild som i Leksand igår, där hemmalaget dominerade stort, men där bortalaget hade marginalerna och flytet med sig, plus en storspelande Henrik Haukeland. När KHK till slut ändå fick hål på honom där i 2:a perioden, då trodde jag Karlskrona skulle ta hem det där, att det skulle bli lite som "proppen ur", men så blev det inte och i 3:e perioden var det istället Timrå som tog över hela spelet och ägde stora delar av det. Man vann skotten med 10-6 och ungdomarna Jacob Olofsson och Jonathan Dahlén visade vägen med varsitt mål på 01:09. Det var 2 mål som Karlskrona aldrig hämtade sig ifrån. Faktum var att Timrå hade matchen under full konttroll och det var egentligen aldrig riktigt nära att hemmalaget skulle ta ikapp det där.
Där ser man hur mycket ett mål kan göra. Timrå stod emot Karlskronas press i 40 minuter, Henrik Haukeland motade 33 skott, totalt 39 skott under matchens gång, och sedan fick Timrå ett relativt tidigt mål i 3:e perioden och så svängde det över helt och hållet.
Det är något liknande Leksand får sträva mot imorgon också, för räkna med att Mora då kommer gå ut stenhårt. Då gäller det att stå emot. Mora har visserligen inte dominerat matchbilderna egentligen någon gång under de 4 matcher som hittills har spelats, det är snarare Leksand som har fört spelet, men imorgon kan Mora avgöra inför hemmapubliken, så räkna med att de kommer gå för det då och då gäller det som sagt att hålla emot och sätta sina chanser när de dyker upp. Då kan det gå vägen, precis som det gjorde för Timrå här och den där 6:e martchen i Timrå på onsdag ska bli väldigt intressant att följa!
Leksand hade inte marginalerna med sig och Mora har nu matchboll...
En fullsatt och kokande Tegera arena gjorde vad man kunde för att bära fram Leksand till en seger och 2-2 i matcher mot Mora igår, men det gick inte. Mora vann matchen med 2-1 och har nu matchboll med 3-1 i matcher och kan alltså avgöra redan imorgon.
Det var en ganska jämn matchinledning, där Leksand tog över mer och mer ju längre perioden gick. Ändå var det Mora som gjorde mål. Ett väldigt tursamt mål som många tyckte var spark. Så bedömde dock inte domarna situationen, utan de godkände målet och det var också det enda mål som fföll i 1:a perioden, trots ett stundtals väldigt stort tryck nere mot Christian Engstrand och att Leksand vann skotten med 18-6. Det säger det mesta. Man gjorde helt enkelt allt rätt, utom just mål.
Leksand behövde då ett snabbt mål i 2:a perioden, men det blev precis tvärtom. Mora fick direkt ett anfall och efter en jätteräddning av Tex så skulle McNally bara rensa ut pucken från egen zon, men då tog den på Jesper Ollas, ställde Williamsson fullständigt och efter 24 sekunder var det istället 2-0 för Mora. Snacka om flyt...
det var ett flyt som Leksand inte hade. 2:a perioden var spelmässigt visserligen inte alls lika bra som den 1:a, men man fick ändå sina chanser och vann skotten med 11-9 och hade då totalt 29-15 i skott. Ändå stod det 0-2 på tavlan efter 2 spelade perioder.
I 3:e perioden skruvade Leksand upp pressen igen och precis som i 1:a perioden så saknades det inte chanser, men man satte inte dit dem. Inte förrän Martin Karlsson fick arenan att explodera när han krigade in 1-2 bakom Engstrand med 5 minuter kvar att spela.
Det gav både laget och publiken hopp och jäklar vilket tryck och vilket drag det var där inne i arenan under de sista minuterna, men Mora höll dessvärre emot och kunde vinna med 2-1.
2 skitmål, om man nu kan kalla det så, iaf det 2:a målet var ett sådant, men samtidigt, gör man inte fler än 1 mål på 39 skott, då blir det svårt att vinna hockeymatcher.
Christian Engstrand har dessutom stäppat upp ordentligt nu efter den mindre lyckade insatsen i match 1. På de efterföljande 3 matcherna har han släppt in just 3 mål. Det måste Leksand ändra på om den här matchserien ska leva vidare efter imorgon.
Våra bärande spelare måste också kliva fram nu när det behövs som mest. Tyskarna, som t.o.m. värvades in för att göra skillnad, de måste göra skillnad nu. Pietta har varit ganska bra, men inte alls lika framträdande som tidigare. Müller är inte godkänd såhär långt i det här kvalet, han har inte tillfört särskilt mycket och därför ger jag mig fan på att det just är han som kommer avgöra imorgon. Porsberger var bra i match 1, men sedan har han inte levererat så som varken han själv eller vi vid sidan av önskar. Detsamma gäller Ritola och Alex Friesen.
Nej, det är många som behöver visa sin klass och sina skills nu, samtidigt som det är lättare sagt än gjort när Mora så klart har scoutat sönder oss och vet precis vilka spelare de ska stänga ner och på vilket sätt de ska göra det. Detsamma måste Leksand också göra.
Jag tycker dock inte det är så som det var i matchserien mot Timrå. Där fick Leksand inte alls stopp på #54 Jonathan Dahlén. Han var till stor del ensam orsak till att Timrå vann med 3-0 i matcher där. Så är det inte här. Här är det ingen specifik spelare som Leksand inte lyckas stänga ner. Faktum är att jag tycker att Mora har haft en hel del tur med sig efter den där 1:a matchen. Leksand fick ett självmål mot sig här, ett självmål som blev avgörande. Man fick ett självmål mot sig i match 2, när pucken studsade på Daniel Bertov och in i mål, ett mål som betydde 2-3 för Mora och ett mål som även där blev matchavgörande. Hade Leksand dessutom fått 1:a målet i match 3, som verkligen stod och vägde, då hade den matchen också kunnat tippa över till Leksands fördel. Så med maximalt flyt hade Leksand redan kunnat ha avgjort det här med 4-0 i matcher, med lite medstuds hade det iaf kunnat stå 3-1 i matcher, eller åtminstone 2-2. Nu är det istället 1-3 i matcher, men ingenting är avgjort until the fat lady sings, så imorgon knyter vi näven och går ut och krigar allt vi har, för vi ska fan ta den här serien till en match 6 i Tegera på torsdag, det finns inget annat, så nu kör vi, systrar och bröder, krigar för skölden och för allt som är Leksands IF!
Kvalserien till Allsvenskan, omgång 5
Såhär gick det där:
Borlänge - Piteå 2-3
Huddinge - Troja 2-1
Västerås - Västervik 1-3
I det så viktiga mötet i Västerås vann alltså Västervik med 3-1. Detta inför ögonen på 4 511 åskådare, med andra ord en riktigt riktigt bra publiksiffra, även med Allsvenska mått. det var också hemmalaget som tog ledningen när Oskar Pettersson hittade nätet bakom jonas Fransson, som nu vaktade kassen i bortalaget.
Ledningen höll sig dock inte många minuter, för strax därefter hade Andreas Frisk kvitterat för Västervik och innan 2:a perioden var över hade Alexander Viklund också gjort 2-1 för bortalaget, som sedan höll undan och avgjorde i slutskedet av matchen. En riktigt tung bortaseger för Västervik, som härnäst åker till Ljungby, samtidigt som Västerås tar sig an Piteå.
Just Piteå stod för en snygg vändning i Borlänge, där man vände 2-0 till 2-3 på drygt 5 minuter i 2:a perioden. Detta efter att Borlänge hade gjort 2 snabba mål av varsin Marcus i 1:a perioden, Markus Nygren 1-0 och Marcus Lindeborg 2-0 strax därefter. Jonatan Harju reducerade dock för Piteå efter drygt 14 minuter i 2:a perioden och sedan vet jag inte riktigt vad Borlänge höll på med, om man hade gått på pausvila lite i förskott eller något, för efter 19:06 stod det 2-1 på tavlan. 19:07 kvitterade samme Harju och med 19:42 på klockan gav Carl Becker Piteå ledningen. Snacka om vändning och det var också en vändning som Borlänge inte lyckades kvittera i 3:e perioden, trots 10-3 i skott, utan Piteå vann matchen med 3-2 och tog därmed sin 1:a trepoängare i den här serien.
Också Huddinge tog 3 tunga poäng när man genom 2 snabba mål i 2:a perioden grundlade sin seger. Trojja reducerade i inledningen av 3:e, men Huddinge och Rasmus Hedström höll emot.
De här resultaten gör att tabellen nu ser ut såhär halvvägs in i serien:
1, Västervik 10p +6
2, Huddinge 9p +1
3, Västerås 9p -2
4, Troja 6p +2
5, Borlänge 6p -1
6, Piteå 5p -6
SM-slutspelet, åttondelsfinalerna
SM-slutspelet har jag inte skrivit någonting om, men det är ju i full gång och först ut var de kanske inte så heta åttondelsfinalerna.
Där möttes ju Luleå, som slutade 7:a i grundserien, och Brynäs, som slutade 10:a, och HV, som slutade 8:a och lHC, som slutade 9:a.
Åttondelarna avgörs ju i bäst av 3 och såhär gick det i år:
Luleå - Brynäs 1-2 i matcher
Luleå - Brynäs 2-3
Brynäs - Luleå 1-2
Luleå - Brynäs 2-4
Brynäs slår alltså ut Luleå här och noterbart är att det var 3/3 bortasegrar i den här korta matchserien.
Först var det Kevin Clak som gav Brynäs ledningen i match 1, men bara minuten senare kvitterade Johan Harju. Hans namne, Johan Alcén, återgav dock ledningen till Brynäs, men återigen var det Johan Harju som kvitterade för Luleå. Det var ett mål som såg ut att ta matchen till förlängning, men Juuso Ikonen tystade hela Coop Norrbotten arena när han med 21 sekunder kvar att spela stänkte in 2-3 för Brynäs, ett mål som gjorde att Brynäs hade chansen att avgöra på hemmaplan i match 2.
Det gjorde man dock inte, för trots att Jacke Blomqvist gav Brynäs ledningen knappt 3 minuter från slutet av 1:a perioden så kvitterade Patrik Cehlin för Luleå och 38 sekunder in i 3:e perioden gav Robin Kovacs Luleå ledningen och trots att Brynäs jagade en kvittering efter det så höll Luleå ändå emot och vips så var det återigen Luleå som hade fördel inför den 3:e och helt avgörande matchen.
Där fick dock Brynäs en kanonstart på matchen när Juuso Ikonen gjorde 0-1 och Ryan Gunderson 0-2 efter inte ens 5 minuters spel. En riktig kalldusch för Luleå och man bytte även målvakt, vilket stoppade blödningen enda in i 2:a perioden, då Juuso Ikonen höll sig framme igen och ökade på Brynäs ledning till 0-3.
Emil Larsson och Robin Kovacs gav dock nytt hopp till hemmalaget genom varsitt mål och de sista 10 minuterna av matchen blev en rejäl jakt för Luleås del, men man nådde inte hela vägen fram, Brynäs höll undan och avgjorde i öppen kasse.
Brynäs alltså vidare till kvartsfinal mot Växjö, Luleås säsong är över.
HV71 - Linköping 0-2 i matcher
HV71 - Linköping 1-3
Linköping - HV71 3-2
Linköping gör alltså Brynäs sällskap till kvartsfinalerna genom 2-0 i matcher mot de regerande mästarna, HV71. En liten skräll får jag faktiskt säga, för det kändes lite som att HV var på väg att tugga igång, samtidigt som jag inte tycker att LHC har övertygat alls under säsongen med tanke på det lag och det material man har. "Monstret" i mål har dock växt och här var han riktigt bra med närmre 95% i räddningsprocent i båda matcherna.
Publiken måste jag dock ge en floppstämpel. Det är slutspel och dessuitom E4-derby, ändå var det inte fullsatt i mnågon av matcherna, inte ens nära. 6 280 i Kinnarps arena och 6 709 i Saab arena. Det är inte bra.
Matcherna då?
LHC var klart hetare i match 1 och körde över hemmalaget med 15-5 i skott i 1:a perioden. Man ledde inte helt orättvist också med 2-1, men det kunde ha varit mer än så.
Fler mål blev det inte förrän Derek Roy avgjorde med 7 minuter kvar att spela och LHC hade alltså chansen att avgöra på hemmaplan i match 2.
Det gjorde man också, men här bjöd HV upp till bättre motstånd än i martch 1 tycker jag och den stora snackisen efteråt blev bråket på uppvärmningen, där flertalet spelare anmäldes till disiplinnämnden.
Matchen var sedan också ganska grinig med mycket känslor. Mathis Olimb kunde ändå ge hemmalaget ledningen och HV drog på sig utvisning efter utvisning och i spel 5 mot 3 kunde Chad Billins utöka ledningen till 2-0, innan Bill Sweatt några minuter senare gav HV kontakt. Kristian Näkyvä drygade dock ut ledningen igen och inte förrän i 3:e perioden, med målvakten utplockad och i ett sista försök att komma ikapp, kunde Max Wern reducera för HV71. Närmre än 3-2 kom man dock inte och LHC var däemed klara för kvartsfinal mot Djurgården.
Kvartsfinalerna spelas då enligt följande:
Växjö - Brynäs
Djurgården - Linköping
Frölunda - Malmö
Färjestad - Skellefteå
Matchboll för Karlskrona
Det var dock Timrå som tog ledningen och visst var det #54 som gjorde det, men med bara sekunder kvar av 1:a perioden kvitterade Karlskrona.
Timrå återtog dock ledningen i 2:a perioden, men på 47 sekunder vände sedan KHK från 2-1 till 2-3, när Filip Kruseman först hittade nätet och därefter Mattias Guter.
Timrå tryckte sedan på för en kvittering, särskilt i 3:e perioden, när man skruvade upp trycket riktigt ordentligt och stundtals bet sig fast riktigt länge i Karlskronazonen, men KHK och Johannes Jönsson, som man här hade valt att slänga in mellan stolparna, höll emot och Filip Kruseman kunde till slut avgöra med 4-2 i öppen kasse med 19:44 på klockan.
Det är därmed 3-1 i matcher för Karlskrona, som alltså kan säkra kontraktet på hemmaplan imorgon, måndag. Räkna med att det är fullsatt i NKT arena Karlskrona då, annars är det en riktig flopp.
