Timrå är tillbaka i SHL!

Igår var det så dags för den 7:e och helt avgörande matchen mellan Karlskrona och Timrå.

För en gångs skull var Leksand inte inblandat i det här och därför kunde jag luta mig tillbaka i soffan och bara njuta av en game 7. Det kunde jag visserligen göra förra året också, i SM-finalen, när HV och Simon Önerud avgjorde mot Brynäs i förlängningen, men en game 7 i direktkvalet är ändå något extra. Även om det inte handlar om SM-guld så handlar det om så mycket mer. Det handlar om vilken liga man ska tillhöra nästa säsong, det handlar om ofattbart mycket pengar, det handlar om personers anställningar, ekonomiska läget i klubbarna, ja, kanske t.o.m. klubbarnas fortsatta existens om det vill sig illa.

Timrå ramlade ur SHL 2013, samma år som Leksand då gick upp. Sedan dess har man inte ens varit nära på att ta steget upp igen. Faktum är att det här är första året man ö.h.t. kvalar uppåt sedan dess. Samtidigt har Leksand både åkt ur, gått upp, åkt ur igen och nu missat att gå upp.

Timrå har haft några riktigt tuffa år och det var ju bara dagar från att klubben skulle gå i konkuurs där för några år sedan, när kommunen inte ville bistå mer ekonomisk och köpa arenan eller hur det nu var. Till slut, med kniven mot strupen, lyckades man iaf rädda Timrå IK och nu stod man alltså på tröskeln mot SHL. Bara en match, 60 minuter, från ett avancemang och med ett klart momentum i den här matchserien, efter att ha hämtat upp 1-3 till 3-3 i matcher.

På andra sidan rödlinjen och med enda fördelen i att ha hemaplan i det här, stod Karlskrona HK. Klubben som tog steget upp från Hockeyettan till Allsvenskan så sent som 2012 och som 3 år senare slog ut Västerås i den Allsvenska finalen i bäst av 5 och därmed kvalificerade sig för SHL året efter, då SHL skulle utökas till 14 lag istället för 12.

Sedan har KHK haft 3 ganska tunga säsonger i högstaligan, man slutade sist för 2 år sedan, men då kom "Honken" in som en hjälte och räddade klubben kvar i SHL när man vann med 4-1 i matcher mot AIK, som hade varit helt överlägsna i Allsvenskan det året. Sedan klarade man sig undan kval när man slutade 11:a i grundserien förra året och så nu blev det en ny jumboplats och ett nyttt kval, den här gången mot Timrå och nu var vi framme vid den här helt avgörande game 7 mellan de båda lagen.

Bara 4 363 åskådare hade letat sig till NKT arena Karlskrona den här fredagen, trots att det som sagt både var fredag och en 7:e och helt avgörande match.

De 4 363 som hade letat sig dit hann dock knappt ens hitta sina stolar innan Vilmos Gallo hade gjort 0-1 för Timrå. 44 sekunder tog det och det var sedan en ledning som Timrå spelade på, eller rättare sagt, som karlskrona inte fick hål på, för Henrik Haukeland gjorde det igen. Precis som han gjorde för 2 år sedan, när han var sådär omänskligt jäkla bra och bara växte ju längre matchserien mot Modo gick och där han peakade nätr det behövbdes som mest, i game 7 där uppe i Övik den 1 april 2016. Samma sak gjorde han här. Han räddade 36 skott och höll nollan, vilket innebar att Timrå alltså vann matchen, 2-0 blev det till slut, efter att Jonathan Dahlén, med sitt 4:e mål för den här matchserien, såg till att definitivt skjuta Timrå till SHL, där man kommer att spela till nästa säsong.

Timrå IK är alltså tillbaka i SHL efter 5 år i Allsvenskan och det är de väl värda. De har malt ner Karlskrona i det här kvalet, även om det inte fanns mycket som talade för dem när KHK hade 3-1 i matcher och bara skulle slå in den där matchbollen, men när Timrå vann match 6 uppe i Timrå, då trodde jag stenhårt på att de skulle ta det och det gjorde de alltså också.

För Karlskronnas del blir det till att börja om i Allsvenskan och frågan är om man kommer orka ta sig tillbaka någon gång? Jag är ytterst tveksam måste jag säga.

Karlskrona är en relativt liten förening med relativt få fans. Man har inte direkt charmat hockeysverige under sin tid i SHL och de flesta kommer nog inte att sakna KHK i ligan. Det är ungefär som med Sundsvall, Nybro, Huddinge eller Mariestad i Allsvenskan. Huddinge är visserligen ett topplag i Hockeyettan år efter år, men sedan man åkte ur 2009, tror jag det var, så har man inte lyckats ta sig tillbaka. Nybro och Mariestad har inte ens varit i kvalserien sedan dess och Sundsvall har ju konkat nu sedan något år tillbaka.

Jag tror risken är ungefär samma för Karlskrona. Kanske inte nödvändigtvis konkurs, men jag tror man får väldigt svårt att ta sig tillbaka till SHL. Man ska aldrig säga aldrig och jag vill inte strö salt i de sår som jag allt för väl vet hur de känns, men det är tyvärr så jag tror, åtminstone i nuläget.

För Timrås del handlar det nog först och främst om att etablera sig i SHL och att klara av säsong 1. Nu har de inte allds satt sin trupp, tror det var 4 spelare från det här laget som har kontrakt över nästa säsong, men att det blir kval till nästa vår för att hålla sig kvar känns väl inte helt orimligt och då återstår det att se om man kan klara av det som Leksand har haft så förtvivlat svårt med under hela 2000-talet, att hålla sig kvar i högstaserien när man väl har tagit sig dit. Jag hoppas inte man gör det, för jag hoppas att Leksand tar sig till kval även nästa år och att man där får möta ett sargat Timrå med en väldigt tuff säsong bakom sig, men vi får se hur det går och vad som händer. Det är långt dit och först och främst ska lagen sättas och därefter ska 52 grundseriematcher spelas innan vi vet vilka lag som kommer att mötas i nästa års direktkval, om drygt 11 månader.

Vi säger hursomhelst ett stort grattids till Timrå IK, som alltså är tillbaka i SHL till säsongen 2018/19!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0