Vi är tillbaks!!!
Då så, då var det dags. Möjligheternas match för Leksand, ångestmatch för Modo. ett fullsatt Fjällräven center i denna game seven, där allt alltså skulle avgöras. Vinnaren spelar i SHL nästa säsong, förloraren i Allsvenskan och är det inte otroligt att Leksand alltså hamnar i, eller rättare sagt tar sig till, det läget i år igen, för 2:a året i rad? Den här gången är det dock bara kul, förra året var det sannerligen inte kul.
Som sagt, en matchbild där Modo skulle kunna segla ifrån enkelt skulle gynna dem, en jämn och tät matchbild skulle gynna Leksand och det var en ganska lun inledning av matchen, båda lagen åkte och kände lite på varandra och det var fortfarande 0-0 efter 10 minuters spel, inga utvisningar eller någonting. Det var väl kanske Modo som hade varit lite bättre och hållt sig kvar i Leksandszonen ganska länge vid ett par tillfällen och snurrat på, men inga jättefarliga lägen och Haukeland höll tätt, precis enligt planen.
När Per-Åge Skröder drog på sig matchens 1:a utvisning efter nästan 12 minuter small det dock. Powerplay har inte varit Leksands starka sida under den här serien, förutom förra matchen, där man gjorde 2 mål i den spelformen. Det gjorde man nu också, för Jon Knuts stod väl placerad framför Reideborn och kunde peta in Ytterells skott fram till 0-1 för Leksand!
Efter målet spelade man riktigt bra, men precis som senast släppte man till ett sent mål, för med 18:12 på klockan kom Modos kvittering. Nichlas Torp var det som nätade för Modo. Synd där att Leksand inte kunde hålla 0-1 perioden ut, det hade suttit fint. Nu var det istället helt jämnt efter den 1:a perioden, 1-1, men det var sannerligen inte långt bort med 2-1 för Modo, när Haukeland släppte en retur, som hamnade bakom honom och som Lassen då skulle slå undan. Han missade dock pucken och då skulle Skröder bara slå in den i öppet mål, men han missade pucken han med och Haukeland fick istället tag på den. Riktigt nära 2-1 där alltså, men det var alltså 1-1 efter den 1:a perioden.
04:58 in i 2:a perioden var det dock ändå 2-1 för Modo, när Viktor Olofsson var sist på pucken och Fjällräven center exploderade.
Det var Modo som bet sig fast i Leksands zon långa stunder i 2:a perioden, snurrade på riktigt ordentligt, men Leksandsförsvaret var riktigt tight och bra, man släppte inte till någonting in mot Haukeland, som också var bra mellan stolparna och gjorde några bra ingripanden.
Tyvärr släppte man till ett sent mål även i den här perioden, för med exakt 18:00 på klockan kunde Viktor Olofsson, igen, göra 3-1 för Modo och denne Olofsson var alltså på väg att rädda kontraktet för Modos del.
Nästa mål skulle bli oerhört viktigt nu, precis som senast i Leksand. Då stod det just 3-1 till Leksand. Hade man gjort 4-1 där, då hade den matchen nästan varit stängd. Istället gjorde Modo både 3-2 och 3-3 på 2 minuter. Det var Leksand också tvungna att göra nu, inte nödvändigtvis på 2 minuter, men nästa mål var man nog tvungna att göra.
Det var i vilket fall 3-1 efter 2 spelade perioder och frågan var om Leksand skulle kunna resa sig en gång till? Ja, varför inte, hade man rest sig så många gånger hittills, varför inte göra det en gång till? Känslan i Modolägret var väl dock tyvärr ganska bra just nu, för man var nu 20 minuter från SHL-spel nästa säsong.
Leksand skulle behöva ett tidigt mål för att få riktig kontakt igen, men det fick man tyvärr inte. Faktum var att man nästan inte hade ett enda skott på mål under 1:a halvan av 3:e perioden. Då fick man förviso spela 4 av de minuterna i boxplay. Där gjorde man det dock riktigt bra och klarade av båda utvisningarna, men samtidigt bötjade klockan rulla oroväckande snabbt och mindre än halva perioden återstod.
Då small det. Med 12:02 på klockan fick Leksand en tekning i offensiv zon, man vann den, höll kvar puken och så sköt Alexander Ytterell igen och Jon Knuts styrde in pucken i nät bakom Reideborn, mer eller mindre omedvetet. Det var bara Leksands 2:a skott på mål i 3:e perioden, men det räcker ju om man huttar rätt och nu blev det nerver hos hemmaspelarna, ojojoj.
Tyvärr drog Brock montpetit på sig en utvisning precis efter målet och 3:e periodens 3:e boxplay väntade då för Leksands del. Inte direkt det man behövde i det läget. Man klarade dock av även det boxplayet, men nu började tiden bli knapp för Leksand och mindre än 5 minuter återstod. 4 minuter, 3 minuter, 2 minuter och det var fortfarande 3-2 på tavlan, men oj vilka nerver det var nu. Modo kontrollerade dock spelet ganska bra och Leksand skapade inte några riktiga farligheter.
Med dryga minuten kvar att spela plockade man Haukeland,satsade allt på ett kort och gick för en kvittering och den här gången gjorde han det själv. Efter 2 assist tidigare i matchen var det nu Alexander Ytterell som satte 3-3, med 52 sekunder kvar att spela!
Ojojoj, vilket drama!
Det var 3-3 efter full tid och nu väntade alltså förlängning och läget var ju så att nästa mål skulle inte bara avgöra matchen, det lag som gjorde nästa mål skulle spela i SHL nästa säsong och nu kan jag lova att det var nerver i Övik, jävlar vilka nerver det var, i synnerhet hos hemmalaget.
Leksand hade också ett jätteläge i inledningen av förlängningen, man kom 2 mot 1, Reideborn tappade pucken, den låg lös någon tiondels sekund, men till slut fick han tag i den. Klart förlängningens bästa chans och det var också leksand som hade öppnat starkast, men nu var det också blåvita nerver, mmen nerverna förbyttes snart i glädje när Brock Montpetit dundrade in matchavgörande 3-4 för Leksand efter 05:52!
Det är helt sinnessjukt, jag kan knappt fatta det. Det kommer nog ta ett tag innan det här sjunker in och jag avvaktar med en mer ingående text om känslorna tills imorgon eller något, men hur det än må vara så är det faktiskt trots allt så att...
...vi är tillbaks, chalalalalalala!!!!!!
Som sagt, en matchbild där Modo skulle kunna segla ifrån enkelt skulle gynna dem, en jämn och tät matchbild skulle gynna Leksand och det var en ganska lun inledning av matchen, båda lagen åkte och kände lite på varandra och det var fortfarande 0-0 efter 10 minuters spel, inga utvisningar eller någonting. Det var väl kanske Modo som hade varit lite bättre och hållt sig kvar i Leksandszonen ganska länge vid ett par tillfällen och snurrat på, men inga jättefarliga lägen och Haukeland höll tätt, precis enligt planen.
När Per-Åge Skröder drog på sig matchens 1:a utvisning efter nästan 12 minuter small det dock. Powerplay har inte varit Leksands starka sida under den här serien, förutom förra matchen, där man gjorde 2 mål i den spelformen. Det gjorde man nu också, för Jon Knuts stod väl placerad framför Reideborn och kunde peta in Ytterells skott fram till 0-1 för Leksand!
Efter målet spelade man riktigt bra, men precis som senast släppte man till ett sent mål, för med 18:12 på klockan kom Modos kvittering. Nichlas Torp var det som nätade för Modo. Synd där att Leksand inte kunde hålla 0-1 perioden ut, det hade suttit fint. Nu var det istället helt jämnt efter den 1:a perioden, 1-1, men det var sannerligen inte långt bort med 2-1 för Modo, när Haukeland släppte en retur, som hamnade bakom honom och som Lassen då skulle slå undan. Han missade dock pucken och då skulle Skröder bara slå in den i öppet mål, men han missade pucken han med och Haukeland fick istället tag på den. Riktigt nära 2-1 där alltså, men det var alltså 1-1 efter den 1:a perioden.
04:58 in i 2:a perioden var det dock ändå 2-1 för Modo, när Viktor Olofsson var sist på pucken och Fjällräven center exploderade.
Det var Modo som bet sig fast i Leksands zon långa stunder i 2:a perioden, snurrade på riktigt ordentligt, men Leksandsförsvaret var riktigt tight och bra, man släppte inte till någonting in mot Haukeland, som också var bra mellan stolparna och gjorde några bra ingripanden.
Tyvärr släppte man till ett sent mål även i den här perioden, för med exakt 18:00 på klockan kunde Viktor Olofsson, igen, göra 3-1 för Modo och denne Olofsson var alltså på väg att rädda kontraktet för Modos del.
Nästa mål skulle bli oerhört viktigt nu, precis som senast i Leksand. Då stod det just 3-1 till Leksand. Hade man gjort 4-1 där, då hade den matchen nästan varit stängd. Istället gjorde Modo både 3-2 och 3-3 på 2 minuter. Det var Leksand också tvungna att göra nu, inte nödvändigtvis på 2 minuter, men nästa mål var man nog tvungna att göra.
Det var i vilket fall 3-1 efter 2 spelade perioder och frågan var om Leksand skulle kunna resa sig en gång till? Ja, varför inte, hade man rest sig så många gånger hittills, varför inte göra det en gång till? Känslan i Modolägret var väl dock tyvärr ganska bra just nu, för man var nu 20 minuter från SHL-spel nästa säsong.
Leksand skulle behöva ett tidigt mål för att få riktig kontakt igen, men det fick man tyvärr inte. Faktum var att man nästan inte hade ett enda skott på mål under 1:a halvan av 3:e perioden. Då fick man förviso spela 4 av de minuterna i boxplay. Där gjorde man det dock riktigt bra och klarade av båda utvisningarna, men samtidigt bötjade klockan rulla oroväckande snabbt och mindre än halva perioden återstod.
Då small det. Med 12:02 på klockan fick Leksand en tekning i offensiv zon, man vann den, höll kvar puken och så sköt Alexander Ytterell igen och Jon Knuts styrde in pucken i nät bakom Reideborn, mer eller mindre omedvetet. Det var bara Leksands 2:a skott på mål i 3:e perioden, men det räcker ju om man huttar rätt och nu blev det nerver hos hemmaspelarna, ojojoj.
Tyvärr drog Brock montpetit på sig en utvisning precis efter målet och 3:e periodens 3:e boxplay väntade då för Leksands del. Inte direkt det man behövde i det läget. Man klarade dock av även det boxplayet, men nu började tiden bli knapp för Leksand och mindre än 5 minuter återstod. 4 minuter, 3 minuter, 2 minuter och det var fortfarande 3-2 på tavlan, men oj vilka nerver det var nu. Modo kontrollerade dock spelet ganska bra och Leksand skapade inte några riktiga farligheter.
Med dryga minuten kvar att spela plockade man Haukeland,satsade allt på ett kort och gick för en kvittering och den här gången gjorde han det själv. Efter 2 assist tidigare i matchen var det nu Alexander Ytterell som satte 3-3, med 52 sekunder kvar att spela!
Ojojoj, vilket drama!
Det var 3-3 efter full tid och nu väntade alltså förlängning och läget var ju så att nästa mål skulle inte bara avgöra matchen, det lag som gjorde nästa mål skulle spela i SHL nästa säsong och nu kan jag lova att det var nerver i Övik, jävlar vilka nerver det var, i synnerhet hos hemmalaget.
Leksand hade också ett jätteläge i inledningen av förlängningen, man kom 2 mot 1, Reideborn tappade pucken, den låg lös någon tiondels sekund, men till slut fick han tag i den. Klart förlängningens bästa chans och det var också leksand som hade öppnat starkast, men nu var det också blåvita nerver, mmen nerverna förbyttes snart i glädje när Brock Montpetit dundrade in matchavgörande 3-4 för Leksand efter 05:52!
Det är helt sinnessjukt, jag kan knappt fatta det. Det kommer nog ta ett tag innan det här sjunker in och jag avvaktar med en mer ingående text om känslorna tills imorgon eller något, men hur det än må vara så är det faktiskt trots allt så att...
...vi är tillbaks, chalalalalalala!!!!!!
Kommentarer
Trackback
