Game seven!

Äntligen var den här, matchen hela hockeysverige riktat bblickarna mot de senaste dagarna, utan tvekan den hetaste matchen i svensk hockey just nu, inkl. SM-semifinalerna.

Den 7:e och helt avgörande matchen mellan Leksand och Malmö, inför ett fullsatt och kokande Tegera arena, ett blåvitt hav som garanterat skulle göra vad de kunde för att vara som en 6:e utespelare för Leksand genom 60 minuters intensiv kamp. Hur matchen skulle sluta var oerhört svårt att säga innan nedsläpp, det har varit så jämnt det bara kan vara under de 6 föregående matcherna, t.o.m. skotten var helt jämna innan kvällen, 178-178. Malmö hade ett litet övertag sett till antalet gjorda mål, vilket kanske talade lite för skåningarna, men Leksand hade å andra sidan hemmaplansfördel, vilket kanske kunde tala lite för de blåvita.

Klart var hursomhelst att det 1:a målet skulle bli enormt viktigt. Ett Leksandsmål skulle kunna innebära att spärrarna släppte litegrann och att man, med publiken i ryggen, sedan bara trummade på. Ett malmömål skulle å andra sidan kunna göra att pressen ökade ännu mer på leksingarna, för det var trots allt så, att Leksand hade aningen mer press på sig än vad Malmö hade. Mycket, väldigt mycket, låg i potten, inte minst för Leksand, som riskerade att åka ur SHL igen. För Malmös del har man velat tillbaka under många år nu, men aldrig egentligen varit riktigt nära, förrän nu. Just det, att man nu var så nära, ivern att nå hela vägen, kunde kanske bli till deras nackdel.

Kort och gott gällde det alltså att behålla kylan och inte tänka på vad matchen skulle komma att betyda. Att bara köra på, precis som vilken annan match som helst, omgång 27 i grundserien om det nu är så. Att spela ut och bara köra. Det lag som bäst lyckades med det skulle med stor sannolikhet gå segrande ur det här.

Pucken släpptes och avgörandets stund var inne.

Leksand var det lag som öppnade matchen klart bäst. Man satte press nere mot Hovinen och Malmöspelarna hamnade nästan i knät på honom, men man gjorde det ändå bra och lyckades undfly den blåvita anstormningen. Istället var Malmö mycket nära på att ta ledningen i en snabb omställning, men där hade Alsenfelt marginalerna med sig, skönt!

Det var Leksand som hade öppnat klart bäst. Man hade mycket folk framför Hovinen hela tiden och tryckte på för ett ledningsmål med flera vassa avslut, men även Hovinen hade marginalerna med sig.

Leksand fick dock matchens 1:a powerplay med sig och där fortsatte man att pressa på bra, iaf den 1:a minuten. Sedan fick Malmö mer ordning på grejerna och redde ut den stormen.

Spelet hade jämnat ut sig betydligt nu och malmö hade minst lika mycket spel som Leksand, vars intenssiva inledning hade stannat av litegrann. Trots det skulle man ändå ta ledningen efter 12:59 och det var en högst ovan målskytt som hittade nätet bakom Hovinen. Jonas Frögren gjorde sitt 1:a mål i den här sjumatchersserien och det var 1-0 för Leksand, mycket, mycket viktigt!

Stämningen i arenan ökade om möjligt ytterligare. Hela publiken var med på noterna, såväl Norra stå som sittplats. Det såg ut att utveckla sig just till den hockeyfest som alla blåvita ville få det till.

2-0 var väldigt nära när Leksand och Ryan Russell av alla människor slet sig loss, men han hakades och det var en solklar straff. Mattias Guter klev in och hade chansen att ge Leksand ett järngrepp om det här, men Hovinen var följsam i mål och gick segrande ur den duellen. Viktigt för Malmö. Viktigt var också när man drygt 2 minuter från paus fick spela powerplay, men viktigare ändå var att Leksand klarade av det och såg ut att gå till periodvila med 1-0 på tavlan. Precis som i 1:a matchen gjorde dock Malmö ett sent mål. Då var det i 2:a perioden, med 5 sekunder kvar. Nu var det i 1:a perioden, med 14 sekunder kvar. Inte riktigt rättvist sett till perioden, då Leksand var det klart bättre laget under stora delar av perioden.

I 2:a perioden var Malmö nära 1-2 direkt i inledningen. En giftig kontring, men där hade Alsenfelt återigen marginalerna med sig. Leksand var också nära ledningsmålet, efter att Malmöbacken ramlat, men Hovinen drog det längsta strået när Bergenström fick chansen.

Generellt var det dock Malmö som hade öppnat perioden bäst, ungefär på samma sätt som Leksand öppnade den 1:a perioden klart bäst.

Det var också Leksand som här var närmst ett ledningsmål på nytt, trots att det var Malmö som hade det mesta av spelet i inledningen av den 2:a perioden. Ryno drog Hovinen, men pucken gick längs med mållinjen, utan att gå över densamma och det var fortsatt 1-1 på tavlan, tills kort senare, då Malmö och unge Jens Henrik Tönjum istället gjorde 1-2. Inte bra. Inte bra alls. Risken var nu att tankarna på vad det här skulle kunna betyda kom tillbaka och gjorde de det, då skulle det vara risk för att spelet skulle låsa sig totalt. Nej, det gällde att fortsatt bara gnugga på och hitta tillbaka till spelet i 1:a perioden, för än återstod ju mycket tid, mer än halva matchen.

tyvärr kunde Malmö fortsätta sitt flow och kort senare göra 1-3 och nu var uppförsbacken tung för Leksand. Nästa mål skulle bli väldigt, väldigt viktigt. 2-3 och det var match igen, 1-4 och matchen skulle i princip vara avgjord...

Det blev Leksand som gjorde det. Efter knappt 16 minuters spel och dessförinnan några minuters kamp om var matchen skulle väga över, kunde Tomi Sallinen reducera för Leksand!

Fortsatt skulle ju nästa mål dock bli väldigt viktigt. Fick Malmö 2-4, då var frågan om Leksand skulle orka resa sig på nytt. Skulle Leksand få 3-3, då skulle det vara helt öppet igen och högst troligt att Leksand skulle ta över matchbilden litegrann.

Det var dock 2-3 efter 2 spelade perioder och malmö var då 1 period från ett SHL-kontrakt. Än återstod det dock 20 minuter att spela, 1/3 av matchen, och 1 mål är ingenting i hockey, så än fanns det gott om tid för Leksand, som dock skulle behöva hitta tillbaka till spelet i 1:a perioden, där det var mycket bättre än i 2:a perioden.

Inför 3:e perioden höll Superstars igång redan innan nedsläpp och skapade ett fortsatt enormt tryck.

Inledningen av 3:e perioden skulle bli väldigt viktig. Som sagt, 3-3 och matchen skulle vara vidöppen igen, 2-4 och uppförsbacken skulle vara väldigt lång för Leksand.

2-4 var också väldigt nära direkt i inledningen av perioden, men Alsenfelt gjorde en enormt viktig räddning på Magnus Häggströms skott.

Matchbilden var tillbaka litegrann i det som var i 1:a perioden, då det böljade fram och tillbaka, vilket var bättre för Leksands del än det som var i 2:a perioden, då Malmö var klart bättre i stora delar. Här var det så klart mycket nerver och tiden tickade på för Leksand. 17 minuter kvar. 16 minuter kvar. 15 minuter kvar.

Spelet böljade fortsatt fram och tillbaka och vem som skulle få nästa mål kändes nästan omöjligt att säga, kändes nästan som det skulle bli en slump som gav det. Malmö hade dock aningen hetare chanser, men Alsenfelt klev fram riktigt bra och gjorde några riktigt bra och kvalificerade räddningar. Viktigt!

Halva perioden kvar.

Leksand hade återigen ett litet spelövertag, precis som i 1:a perioden, men skapade inte lika farliga lägen som man gjorde då. Viktigt var att nu få in folk framför Hovinen, som i 1:a perioden, och få in puckarna framför mål. Viktigt för Malmö var att inte bli för ivrigia och inte ge Leksand för mycket utrymme. För än så länge var det mycket tid kvar. 10 minuter. Mycket tid i hockey.

Leksand fortsatte att ha spelinitiativet och efter knappt 14 minuter tog Malmö timeout, efter att Guter haft ett jätteläge som man bara måste sätta i de lägena i det här skedet av matchen. Nu gjorde man inte det och det var fortsatt 2-3 på tavlan, med 6 minuter kvar att spela.

Tiden tickade på för Leksand och det återstod nu bara 4 minuter att spela. 4 minuter. Snart dags att plocka Alsenfelt, men Malmö gjorde det bra och försvarade sig bra och hade fortfarande ledningen, men den var skör...

Mindre än 3 minuter återstod nu och i det här läget skulle man trots allt kunna säga att det där målet med 14 sekunder kvar av 1:a perioden blev matchavgörande. det i kombination med den brända straffen. Hade Leksand fått 2-0 där, då hade matchen kanske fått ett helt annat ansikte.

Det tillhör dock det förflutna och var inget att göra något åt här. Nu gällde det för de blåvita att mobilisera det sista och gå all in för att få in kvitteringen här under matchens sista minuter.

Man fick ett sista gyllene tillfälle att nå 3-3, när man fick spela powerplay med mindre än 2 minuter kvar av matchen. Guter hade återigen ett jätteläge att peta in pucken, men Jens Olsson hann dit och täcka returen från Hovinen.

1 minut kvar och nu var Malmö väldigt, väldigt nära SHL.
Leksand gjorde ett sista försök och plockade Alsenfelt, men det ville sig inte. Malmö satte 2-4 i öppen kasse och vann matchen.

Därmed är Leksands sesior i SHL över för den här gången...
733 dagar sedan den där ofattbart lyckliga dagen i mars, 30 mars 2013, när Tegera arena kokade efter 3-1 mot Rögle och det där kontraktet var säkrat, efter 7 års kämpande och krigande.
Ett kontrakt man behöll 1:a säsongen i SHL, efter att ha övertygat och överträffat alla förväntningar och slutat 7:a i serien.
Ett kontrakt man bara skulle behålla 1 säsong till, för att därefter nästan ha ett garanterat SHL-kontrakt, då upp och nedflyttning kommer bli betydligt svårare efter den här säsongen.
En säsong som började på sämsta tänkbara sätt. 7 raka förluster, därefter rejäla rokader i spelartruppen, Tommy Salo lämnade mitt under säsongen, Andreas Appelgren lämnade mitt under säsongen, avslutade serien med 13 raka förluster och avslutade med att dra den största nitlotten av de alla i direktkvalet.
Säsongernas säsong, säsongen då det bara gällde att hålla sig kvar, då åker Leksand ur. Kan man ha mer otur???
Trots 3-2 i matcher lyckas man inte knyta ihop det här och Malmö vänder till 3-4 i matcher.
Därmed tycker jag i högsta grad det går att ifrågasätta det här "nya" systemet.
Som jag har skrivit innan. Det ska ju inte vara en fördel att komma sämre till i grundserien. Det var det med facit i hand definitivt i år. Hade Leksand slutat sist i tabellen, istället för näst sist, då hade kontraktet varit säkrat. Det kan jag nästan lova. Då hade man mött vita hästen och där hade man vunnit. Nu får man istället möta Vita hästen i seriesammanhang nästa säsong. Man går dessutom miste om i runda slängar 35 miljoner. Läste att spelarbudgeten för SHL var ungefär 40 miljoner. För Allsvenskan 10 miljoner.
Det var matchernas match det här, leksand hade hemmaplan, men en missad straff och ett sent mål i 1:a perioden avgjorde och nu är det tungt. Förbannat jävla helvetes tungt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0