Förlust i match 1 i Jönköping
Bäst av 3 matcher gäller alltså här i Play in, det nya momentet i SHL:s slutspel som man har infört till den här säsongen. För Leksands del, som slutade 7:a i tabellen, innebar det att man fick möta 10:an HV i bäst av 3 matcher, medan 8:an Modo tog sig an 9:an Linköping.
1:a matchen av de 3 spelades under måndagskvällen, inför ett fullsatt Kinnarps arena. Publiken fick också se hemmalaget öppna matchen bäst. Man ägde stora delar av 1:a perioden, mycket i kraft av hemmastödet, som cvvar massivt. 1-0 skulle också komma, efter drygt 12 minuters spel. Patrik Carlsson gav hemmalaget ledningen.
Man hade dessutom bud på mer. Samme Carlsson hade ett jätteläge och Markus Nilson även han hade ett jätteläge, men Oscar Alsenfelt stod i vägen och det var 1-0 efter den 1:a perioden.
I den 2:a kom Leksand ut betydligt bättre och var en ribbträff ifrån en kvittering. Man trampade på ännu mer och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, men istället kom en kalldusch, när HV och samme Patrik Carlsson gjorde 2-0 för HV.
Reduceringen för de blåvita lät dock inte vänta på sig. Bara 33 sekunder senare kunde Johan Ryno göra 2-1 och man fortsatte sedan att trycka på för 2-2. Tyvärr stod Gustav Wesslau i vägen och det var fortsatt uddamålsledning för hemmalaget efter 2 spelade perioder, 2-1.
I den 3:e perioden var det återigen HV som kom ut bäst och hade marginalerna med sig. Kevin Fiala kunde då göra 3-1, vilket inte kändes helt rättvist med tanke på de enormt farliga chanser som Leksand hade mot slutet av 2:a perioden.
Precis som när HV gjorde 2-1 skulle Leksand även här reducera tämligen omgående. Nu var det 49 sekunder mellan målen. Kevin Kapstad fick Leksandsreduceringen, men faktum var att det var ett självmål av Wesslau, som själv stötte till pucken. Ett märkligt mål, som egentligen knappt var ett skott, mer en pass. Ibland ska man dock ha tur och det här målet kunde väl ses som en kompensation för det missade ribbskottet. Där var dock turen slut. Man pressade på ytterligare för en kvittering efter målet, precis som efter reduceringen i 2:a perioden, och det går knappt att vara närmre än vad Leksand var här. Pucken gled längs mållinjen, men inte över densamma och det var fortsatt 3-2 för HV 71.
Tiden rann ifrån de blåvita och ju längre perioden gick, ju försiktigare blev lagen. En utvisning i det läget kunde bli förödande. Ändå var det just vad Leksand råkade ut för. En ful armbåge rakt upp i ansiktet på HV-spelaren, med knappt 4 minuter kvar att spela. Inte alls bra och i det efterföljande powerplayet kunde HV punktera matchen genom att göra 4-2.
En fruktansvärt tung förlust, som inte riktigt kändes rättvis. Visst, HV dominerade i 1:a perioden, men som Leksand tryckte på och skapade både i 2:a och 3:e perioden kunde man mycket väl ha vunnit. Å andra sidan, hade man inte haft Oscar Alsenfelt i mål, då hade matchen nästan kunnat varit punkterad redan i 1:a perioden.
Eftersom att det är bäst av 3 matcher här nu så har hV 1-0 och behöver "bara" vinna en av matcherna i Tegera arena imorgon eller på torsdag. Det lär vara fullsatt och Leksand lär ha minst lika bra stöd från publiken som HV hade här, men den där pressen att vinna, i alla fall imorgon, hade varit skön att slippa. Nu är det bara seger som gäller, annars är säsongen över för de blåvita.
Morgondagens match känns lite som en nyckel. Kommer vi upp i det spel vi t.ex. visade mot Växjö i 3:e perioden i lördags, då kan det mycket väl gå vägen. Går det vägen imorgon, då kan det nog också gå hela vägen. det gäller bara att nå dit. Kommer man inte in i det och spelet inte riktigt kuggar i, då blir det jobbigt, för HV såg ut som ett helt annat lag igår jämt mot hur de har sett ut tidigare under säsongen. Mycket bättre på i stort sätt allt och alla positioner. Det gäller trots det att kunna släppa den där mentala spärren och pressen i att vara tvungen att vinna, att bara gå ut och köra. Hade vi vunnit nyckelmatchen igår, då hade den där pressen inte alls varit i närheten av lika stor och påtaglig, det hade varit betydligt lättare att hantera och man hade kunnat spela mer avslappnat. Det går att vända på det hur mycket som helst, för å andra sidan kunde det ha bidragit till en känsla av att "äh, det finns en chans till, imorgon". Nu måste man gå för allt vad man kan och det behöver kanske inte vara någon nackdel. Vi får se imorgon, om knappt 31 timmar, om säsongen är över eller om det blir en 3:e och avgörande match på torsdag...
I den andra Play in-bataljen gick det såhär:
Linköping - Modo 4-0
LHC dominerade stort. Det var långa stunder bara Linus ullmark i mål som höll Modo kvar i matchen. Inte ens han kunde dock rädda Övikslaget och Linköping kunde vinna enkelt med klara 4-0. Modo är därmed i exakt samma situation som Leksand. Man var det bättre rankade laget, förlorade 1:a matchen och måste nu vinna 2 raka hemmamatcher för att ta sig till kvartsfinal. Det tror jag inte att Modo klarar. För Leksands del ser jag det ju väldigt partiskt, jag vill tro att man klarar det, men att vinna 2 tuffa och viktiga matcher på lika många dagar, det blir tufft. Väldigt tufft. Tyvärr. Jag hoppas dock av hela mitt blåvita hjärta att det går vägen, så nu kööör vi!
1:a matchen av de 3 spelades under måndagskvällen, inför ett fullsatt Kinnarps arena. Publiken fick också se hemmalaget öppna matchen bäst. Man ägde stora delar av 1:a perioden, mycket i kraft av hemmastödet, som cvvar massivt. 1-0 skulle också komma, efter drygt 12 minuters spel. Patrik Carlsson gav hemmalaget ledningen.
Man hade dessutom bud på mer. Samme Carlsson hade ett jätteläge och Markus Nilson även han hade ett jätteläge, men Oscar Alsenfelt stod i vägen och det var 1-0 efter den 1:a perioden.
I den 2:a kom Leksand ut betydligt bättre och var en ribbträff ifrån en kvittering. Man trampade på ännu mer och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, men istället kom en kalldusch, när HV och samme Patrik Carlsson gjorde 2-0 för HV.
Reduceringen för de blåvita lät dock inte vänta på sig. Bara 33 sekunder senare kunde Johan Ryno göra 2-1 och man fortsatte sedan att trycka på för 2-2. Tyvärr stod Gustav Wesslau i vägen och det var fortsatt uddamålsledning för hemmalaget efter 2 spelade perioder, 2-1.
I den 3:e perioden var det återigen HV som kom ut bäst och hade marginalerna med sig. Kevin Fiala kunde då göra 3-1, vilket inte kändes helt rättvist med tanke på de enormt farliga chanser som Leksand hade mot slutet av 2:a perioden.
Precis som när HV gjorde 2-1 skulle Leksand även här reducera tämligen omgående. Nu var det 49 sekunder mellan målen. Kevin Kapstad fick Leksandsreduceringen, men faktum var att det var ett självmål av Wesslau, som själv stötte till pucken. Ett märkligt mål, som egentligen knappt var ett skott, mer en pass. Ibland ska man dock ha tur och det här målet kunde väl ses som en kompensation för det missade ribbskottet. Där var dock turen slut. Man pressade på ytterligare för en kvittering efter målet, precis som efter reduceringen i 2:a perioden, och det går knappt att vara närmre än vad Leksand var här. Pucken gled längs mållinjen, men inte över densamma och det var fortsatt 3-2 för HV 71.
Tiden rann ifrån de blåvita och ju längre perioden gick, ju försiktigare blev lagen. En utvisning i det läget kunde bli förödande. Ändå var det just vad Leksand råkade ut för. En ful armbåge rakt upp i ansiktet på HV-spelaren, med knappt 4 minuter kvar att spela. Inte alls bra och i det efterföljande powerplayet kunde HV punktera matchen genom att göra 4-2.
En fruktansvärt tung förlust, som inte riktigt kändes rättvis. Visst, HV dominerade i 1:a perioden, men som Leksand tryckte på och skapade både i 2:a och 3:e perioden kunde man mycket väl ha vunnit. Å andra sidan, hade man inte haft Oscar Alsenfelt i mål, då hade matchen nästan kunnat varit punkterad redan i 1:a perioden.
Eftersom att det är bäst av 3 matcher här nu så har hV 1-0 och behöver "bara" vinna en av matcherna i Tegera arena imorgon eller på torsdag. Det lär vara fullsatt och Leksand lär ha minst lika bra stöd från publiken som HV hade här, men den där pressen att vinna, i alla fall imorgon, hade varit skön att slippa. Nu är det bara seger som gäller, annars är säsongen över för de blåvita.
Morgondagens match känns lite som en nyckel. Kommer vi upp i det spel vi t.ex. visade mot Växjö i 3:e perioden i lördags, då kan det mycket väl gå vägen. Går det vägen imorgon, då kan det nog också gå hela vägen. det gäller bara att nå dit. Kommer man inte in i det och spelet inte riktigt kuggar i, då blir det jobbigt, för HV såg ut som ett helt annat lag igår jämt mot hur de har sett ut tidigare under säsongen. Mycket bättre på i stort sätt allt och alla positioner. Det gäller trots det att kunna släppa den där mentala spärren och pressen i att vara tvungen att vinna, att bara gå ut och köra. Hade vi vunnit nyckelmatchen igår, då hade den där pressen inte alls varit i närheten av lika stor och påtaglig, det hade varit betydligt lättare att hantera och man hade kunnat spela mer avslappnat. Det går att vända på det hur mycket som helst, för å andra sidan kunde det ha bidragit till en känsla av att "äh, det finns en chans till, imorgon". Nu måste man gå för allt vad man kan och det behöver kanske inte vara någon nackdel. Vi får se imorgon, om knappt 31 timmar, om säsongen är över eller om det blir en 3:e och avgörande match på torsdag...
I den andra Play in-bataljen gick det såhär:
Linköping - Modo 4-0
LHC dominerade stort. Det var långa stunder bara Linus ullmark i mål som höll Modo kvar i matchen. Inte ens han kunde dock rädda Övikslaget och Linköping kunde vinna enkelt med klara 4-0. Modo är därmed i exakt samma situation som Leksand. Man var det bättre rankade laget, förlorade 1:a matchen och måste nu vinna 2 raka hemmamatcher för att ta sig till kvartsfinal. Det tror jag inte att Modo klarar. För Leksands del ser jag det ju väldigt partiskt, jag vill tro att man klarar det, men att vinna 2 tuffa och viktiga matcher på lika många dagar, det blir tufft. Väldigt tufft. Tyvärr. Jag hoppas dock av hela mitt blåvita hjärta att det går vägen, så nu kööör vi!
Kommentarer
Trackback
