Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Arbetet inför nästa säsong, en säsong i SHL, känns bra att bara säga det tycker jag, är i full gång och idag blev träningsmatcherna inför säsongen offentliga.

Såhär ser det ut:

Fredag 12 augusti Salavat Yulaev - Leksand, Hedemora
Tisdag 16 augusti Almtuna - Leksand, Falun
Fredag 19 augusti Rögle - leksand, Borås
Lördag 20 augusti Västerås - Leksand, Mariestad
Lördag 27 augusti Brynäs - Leksand, Hudiksvall
Torsdag 1 september Örebro - Leksand, Kumla
Lördag 3 september Sparta Sarpsborg - Leksand, Sarpsborg
Fredag 9 september Timrå - Leksand, Alfta
Torsdag 15 september Skellefteå - Leksand, Strömsund

Det är alltså 9 matcher, där det är noterbart att samtliga 9 spelas borta och att ingen av dem spelas i någon av lagens huvudarenor.

Det är 4 SHL-lag, 3 Allsvenska lag och 2 utländska lag man möter under försäsongen.

SHL-säsongen 2016/17 har sedan premiär torsdag 22 september. Det är inte helt spikat ännu, men det lutar åt det och det lutar åt att Leksand kommer att inleda säsongen hemma mot Djurgården och oj så jag längtar, redan nu!

Då är det avgjort. SM-guldet i ishockey säsongen 2015/16 går till Frölunda HC, för 1:a gången på 11 år. Det var säsongen 2004/05, det var NHL-lockout och Henrik Lundqvist vaktade kassen och Daniel Alfredsson ledde laget. Nu har Johan Gustafsson klivit in som reservmålvakt, när Lasse johansson blev skadad, och växt något enormt. Joel Lundqvist har lett det här laget, kanske inte poängmässigt, men han har gett så mycket runtomkring. Artturi Lehkonen och Ryan Lasch har stått för poängen och växt ännu mer här under slutspelet, liksom Johan Sundström och Christoffer Persson. Detta Frölunda,som först slog ut Djurgården, sedan Luleå och till sist alltså Skellefteå. Detta efter följande resultat i match 5 i bäst av 7 i denna finalseriee:

Omgång 5

Skellefteå - Frölunda 3-5

Stämningen var hög i skellefteå kraft arena inför matchen, men de flesta av de drygt 5800 åskådarna fick sig nog en rejäl kalldusch när Artturi Lehkonen gav Frölunda ledningen efter bara dryga minutens spel. Pangstart för Frölunda, men utöver det målet var det Skellefteå som hade öppnat matchen bäst, klart bäst. Man öste på framåt, men Johan Gustafsson var riktigt bra i mål och istället kunde Nicklas Lasu göra 0-2 för Frölunda, när han kom direkt från utvisningsbåset, fick pucken, misslyckades med dragningen mot Erik Hanses i Skellefteåmålet, men fick ändå se pucken gå in mellan benen på honom och när Lehkonen några minuter senare gjorde 0-3 på 5:e skottet på mål efter drygt 14 minuter, ja, då fick Hanses nog och Johan Backlund klev in mellan stolparna. Skellefteå reducerade också i 2:a perioden, men Frölunda ökade på till 1-4 och det såg mörkt ut för Skellefteå, som dock sprattlade till en gång till när man gjorde 2-4 i boxplay. Närmre än så kom man dock inte, Frölunda gjorde 2-5 och kunde segla hem guldet ganska enkelt. Det var helt enkelt en sådan dag, men i stort har faktiskt Frölunda varit bättre, klart bättre, än vad Skellefteå har varit och man har dessutom haft marginalerna med sig. Så att man vinner guldet känns faktiskt helt rättvist och för 2:a året i rad förlorar alltså skellefteå SM-finalen, men för 1:a gången under alla de här 6 raka säsongerna man har varit i final så förlorar man på hemmaplan.

Frölundas trupp som här alltså tog guldet och fick lyfta pokalen består av följande spelare och ledare, med moderklubben namngedd efter efternamnet:

Målvakter

Johan gustafsson, Köping HC, 1:a guldet
Lasse Johansson, Avesta BK, 1:a guldet
Viktor Brattström, Frölunda HC, 1:a guldet

Backar

Lukas Bengtsson, Huddinge IK, 1:a guldet
Oscar Fantenberg, Troja/Ljungby, 2:a guldet
Jakob Larsson, Troja/Ljungby, 1:a guldet
Oliver Lauridsen, Gemtofte, 1:a guldet
Tom Nilsson, Hanviken, 1:a guldet
Christoffer Persson, Häryda, 1:a guldet
Henrik Tömmernes, Färjestad BK, 1:a guldet

Forwards

Spencer Abbott, Hamilton Redwings, 1:a guldet
Anton Axelsson, Kungälv, 1:a guldet
Patrik Carlsson, Kungälv, 1:a guldet
Joey Crabb, Dimond high, 1:a guldet
Christoffer Ehn, Skara, 1:a guldet
Robin Figren, Hammarby, 1:a guldet
Andreas Johnsson, HK kings, 1:a guldet
Ryan Lasch, Penbroke Lumber kings, 1:a guldet
Nicklas Lasu, Mölndal, 1:a guldet
Artturi Lehkonen, Tuto, 1:a guldet
Joel Lundqvist, Järpen, 3:e guldet
Mats Rosseli Olsen, Furuset, 1:a guldet
Sebastian Stålberg, Lerum, 1:a guldet
Johan Sundström, Frölunda HC, 1:a guldet
Christian Vesalainen, IFK Helsingfors, 1:a guldet
Pontus Widerström, Kungälv, 1:a guldet

Coach

Roger Rönnberg, 1:a guldet

stefan Liv memorial trophy, alltså slutspelets mest värdefulle spelare, gick till Johan Sundström i Frölunda.

Vi avslutar därmed den här hockeysäsongen, 2015/16, med att säga grattis till Frölunda HC, som alltså vinner sitt 1:a SM-guld på 11 år!

Skellefteå - Frölunda 1-4 i matcher (Frölunda är svenska mästare)

Modo, detta Modo. Hur det gick under säsongen som var vet vi ju alla vid det här laget, men att det gick som det gjorde, det var egentligen ingen slump. Tecknen fanns där långt innan 1 april i år, när mardrömmen blev ett faktum för alla Öviksbor och Modofans runtom i vårt avlånga land.

Man tog SM-guld så sent som 2008, när man besegrade Linköping i finalen, men därefter har det gått utför för Övikslaget.

2011 hamnade man i kvalserien och lyckades då, i sista matchen, rädda kontraktet, när Robert Rosén, om jag minns rätt, såg till att man vann en direkt avgörande match mot Södertälje med 2-0. Kontraktet var räddat, men man fortsatte att harva där i botten av tabellen under de kommande säsongerna och 2015 lyckades man ju kvala sig kvar på nytt, när man enkelt vann i direktkvalet mot Vita hästen, 4-0 i matcher.

Då var det ett Hästen som redan hade övertrunfat allas förväntningar, först och främst hållt sig kvar i Allsvenskan första året där, dessutom gått till slutspelsserien med minsta möjliga marginal och sedan också slutat tvåa i densamma.

Klart man var tröttkörda och mer än nöjda efter den säsongen då.

Tur för Modo.
Hade man fått möta exempelvis Malmö i direktkvalet istället för Hästen, ja, då vetitusan var man hade spelat den här säsongen som var.

Nu klarade man SHL-kontraktet den gången, men likväl gick man samma öde tillmötes under säsongen som var.

Tittar man på hur situationen i föreningen såg ut efter drygt halva grundserien i vintras så var den nästan lika kaosartad som den var i Leksand under förra säsongen i SHL, när man ramlade ur, och under första halvan av säsongen som var nu i höstas, då ingenting gick vägen för de blåvita. Dyra importer som inte levererade, enorma pengasummor som lades ut på spelare som skulle bära laget till en högre tabellplacering än året innan, men som floppade, spelare som fick sparken och ett lag i total disharmoni, helt utan skälvförtroende.

ryan Whitney värvades till modo som en bomb strax innan säsongen. Efter bara några matcher meddelade han att karriären var över. Kroppen höll inte.

Juha-Pekka Haataja lämnade i oktober och Kyle Wilson, som väl ändå hade varit den import som hade levererat bäst i Modo, fick foten i december och senare fick också Maxim Lapierre sparken. Det var alltså tre transatlanter och en finne som fick lämna, redan då. Alla fyra var spelare som som sagt skulle leda och bära detta modo, men som floppade, men ändå fortsatte att kosta pengar för föreningen, eftersom att alla hade kontrakt över säsongen som var.

Ovanpå detta hade Larry Huras, som skulle vara den tränare som fick modoskutan på rätt köl igen, också fått lämna, efter bara en tredjedel av säsongen, när resultaten uteblev. Trots alla stjärnor lyckades han inte få ihop laget och gruppen så att de drog åt samma håll.

Känns det här igen?
Ja, precis så byggde Leksand sina lag under några säsonger där efter att man åkte ur Elitserien 2006. Stjärnor med höga meriter på kontot värvades in, tunga pjäser som var överlägsna på pappret, men som inte kunde dra åt samma håll, som inte hade hjärta för klubben. Spelare som bara kostade pengar, men som inte var berädda att ta skitjobbet för att egentligen förtjäna dem. Istället fick man sparken när man inte levererade, men fortsatte ändå att kosta pengar för klubben, eftersom att man fortfarande hade kontrakt.

Precis så var det i Modo under säsongen som var.

Gick det vägen för Leksand då under de där första åren i Allsvenskan?
Nej.
Gick det vägen för modo nu under säsongen som var?
Nej.

Det blev direktkval för att hålla sig kvar i SHL även denna säsong och hur det gick där vet vi ju alla vid det här laget. Leksand lyckades på något mirakulöst sätt vinna matchserien med 4-3 i matcher, men varningsklockorna ringde redan långt tidigare för Övikslaget. Redan i höstas frågade jag mig själv om Modo verkligen skulle klara av ett direktkval även den här säsongen, när Whitney, Haataja, Wilson och Lapierre redan hade lämnat? Rent meritmässiht och spelare för spelare skulle man utan tvekan göra det, för Modos trupp var överlägset mer namnkunnig än alla klubbar i Allsvenskans trupper var, men jag var ändå tveksam. Meriter är bara en del av helheten. Sedan gäller det att prestera och där hade flera klubbar i Allsvenskan en betydligt bättre sammanhållning, där alla drog åt samma håll, i synnerhet Tingsryd, som på pappret inte hade någon trupp att komma med, men som ändå länge ledde serien, som bara vann och vann och som till slut slutade tvåa i serien.

Så nej, tyvärr alla Modofans, redan som det såg ut då, någon gång i vintras, var jag inte alls säker på att laget skulle klara en matchserie i bäst av sju mot exempelvis Västerås, Tingsryd eller Leksand och det gjorde man ju inte heller. Tecknen var tydliga redan där och om man nu hade klarat sig kvar även den här gången så hade det varit på lånad tid känns det som, för förr eller senare hade man rasat ihop. Därför tror jag inte att den här degraderingen behöver vara så negativ för Modo. Visst, det är en väldigt lång väg tillbaka igen, det kommer bli tufft, svårt och jobbigt, men man får ändå en chans att rensa ut och börja om på nytt, göra en nysatsning och tänka om, utgå efter en annan lagmodell och verkligen göra något bra av det här.

Jag lider med alla modofans, för det de upplever nu är inte roligt, det vet vi leksingar allt för väl, efter typ sju sorger och hundra bedrövelser, men jag tycker ändå det ska bli spännande och intressant att följa Modos väg i allsvenskan under den kommande säsongen, det får jag faktiskt säga.

Frölunda har nu skafat sig matchboll och har alltså läge att ta klubbens 1:a SM-guld sedan 2006. Detta efter kvällens match, som slutade såhär:

Omgång 4

Frölunda - Skellefteå 3-2

En tät och jämn match,där Skellefteå var bättre i 1:a perioden och hade också 0-1 långt in i 2:a. Sedan vände Frölunda på 70 sekunder. Först kvitteringen, precis efter att Skellefteå och Patrik Sakrisson hade ett jätteläge att göra 0-2, och sedan 2-1, efter att Skellefteå återigen haft ett jätteläge att först göra 1-2, men där och då var det frölunda som verkligen hade marginalerna med sig. I 3:e kom Skellefteås kvittering direkt. 18 sekunder tog det bara innan Erik Forssell satte 2-2 i nät bakom Johan Gustafsson, men det var ändå Frölunda som skulle få sista ordet. 3-2 kom med 12 minuter kvar att spela och därefter gjorde Frölunda det riktigt, riktigt bra. Man spelade av tiden väldigt bra och såg t.o.m. till att det inte blev något powerbreak förrän det återstod 9 sekunder att spela. Det kom inga avblåsningar alls, tiden bara rullade på och gick väldigt snabbt för Skellefteå, som väl egentligen aldrig kändes riktigt nära att kvittera tycker jag. Frölunda kontrollerade det väldigt bra och har nu läge att avgöra den här matchserien på söndag. All press ligger då på Skellefteå, som dessutom som sagt inte har vunnit hemma i en SM-final på drygt 2 år, så det är en tuff uppgift som väntar för Hans Wallssons grabbar...

Skellefteå - Frölunda 1-3 i matcher

Igår spelades den 3:e finalmatchen mellan Skellefteå och Frölunda och såhär gick det:

Omgång 3

Skellefteå - Frölunda 1-3

frölunda vinner alltså borta igen och jag läste att Skellefteå inte har vunnit en finalmatch hemma sedan man slog Färjestad med 8-1 för 2 år sedan. Sedan har det bara blivit förluster. Man förlorade 3 hemmamatcher förra året mot Växjö och har hittills förlorat 2 mot Frölunda i år. Klart det sätter sig hos spelarna, men jag tror ändå inte att man lägger allt för stor vikt vid det.

Matchen igår var ganska jämn, men det var Frölunda som gjorde både 0-1 och 0-2 i den 1:a perioden. Skellefteå reducerade och tryckte på som tusan för en kvittering i 3:e perioden. Har nästan aldrig varit med om ett större tryck mot ett mål, SAIK dominerade fullständigt, men Johan Gustafsson klev fram och var riktigt, riktigt bra när Skellefteå tryckte på som mest. Man sköt och sköt och sköt och puckarna gick överallt, utom i mål. Istället kunde frölunda och Artturi Lehkonen avgöra matchen när Jimmie Eriksson drog på sig en väldigt onödig utvisning med mindre än 3 minuter kvar att spela, just när Skellefteå pressade som mest. I det efterföljande powerplayet kunde då Lehkonen som sagt stänga matchen med 1-3 och Frölunda har nu 2-1 i matcher inför match 4 i Göteborg imorgon.

Skellefteå - Frölunda 1-2 i matcher

Då är SM-finalen igång, match 1 spelades igår och match 2 idag, och såhär har det gått.

Omgång 1

Skellefteå - Frölunda 3-4

Ja, Skellefteå kunde knappast ha fått en sämre start på finalspelet. Förlust hemma, förlorad hemmaplansfördel och dessutom tvingades Markus Svensson kliva av, skadad, efter en rörig situation framför mål. Inte bra alls för SAIK. Det var också Frölunda som tog ledningen, men Skellefteå vände på steken, trots ett bortdömt mål, vilket blev en snackis efteråt. Det gick nämligen inte att se om pucken var inne eller inte. Inte på de bilder som presenterades där och då, men i efterhand har t.o.m. domarna gått ut och erkänt sitt misstag. det var mål och borde ha blivit mål, men där och då gick det inte att bevisa någonting och målet dömdes bort. Istället kunde Frölunda kvittera i 3:e perioden och efter ännu en omdiskuterad domarinsats där Per Lindholm visades ut för en klubba i ansiktet på Artturi Lehkonen, kunde frölunda fullborda vändningen. I själva verket var det lagkamraten till Lehkonen, Ryan Lash, klubba som var uppe i ansiktet på finländaren och det borde således inte ha varit någon utvisning alls. I det efterföljande powerplayet satte Frölunda alltså 2-3 och sedan också 2-4 i öppen kasse, men sista ordet fick ändå Skellefteå när man satte 3-4 med 13 sekunder kvar att spela. Närmre än så kom man dock inte och Frölunda hade 1-0 i matcher.

Omgång 2

Frölunda - Skellefteå 1-4

Idag var det dock andra bullar. När Frölunda trampade gasen i botten och gick för 2-0 i matcher var det istället Skellefteå som gjorde mål. 0-1 i 1:a perioden, 0-2 och 0-3 i 2:a, innan Frölunda kunde reducera i den 3:e, innan Per Lindholm snurrade upp hela Frölunda och snyggt satte matchavgörande 1-4 bakom johan Gustafsson i Frölundakassen. Det blev också slutresultatet och Erik Hanses, som inte har stått en enda slutspelsmatch tidigare i slutspelet och som bara har stått ett fåtal matcher i grundserien, han klev in och gjorde en grymt stark insats och blev matchhjälte för Skellefteå. Starkt jobbat av SAIK, som då alltså tar tillbaka hemmaplansfördelen och kvitterar till 1-1 i matcher.

Skellefteå - Frölunda 1-1 i matcher

Leksand har landat ytterligare 2 nyförvärv, + 2 ganska väntade signaturer, inför nästa års trupp.

Det handlar om:
*Markus Luritsen från AIK
*Olle Alsing från Almtuna
*Johan Olofsson från Färjestad
*Henrik Haukeland

Haukeland var kung i mål och en stor, stor orsak till att Leksand kunde gå hela vägen i kvalet mot Modo. Han sades redan direkt efteråt vara klar för 2 nya år i klubben, men han själv dementerade det, sa att han inte hade skrivit på något alls, men nu är han alltså officiellt klar och det är en väldigt skön förlängning känner jag. In med en rutinerad målvakt bredvid honom, så tror jag målvaktssidan kan bli riktigt bra till nästa säsong.

Johan Olofsson trivdes väldigt bra i Leksand när han var utlånad från Färjestad, snittade över 1 poäng/match och ville egentligen inte alls tillbaka till Färjestad när han kallades tillbaka dit. Nu är han klar för Leksand och jag tror han mycket väl kan ta ytterligare steg under den kommande säsongen och få en stor roll i det här laget.

Sedan har vi nyförvärven, Lauritsen och Alsing. Precis som med Norén och Castonguay känner jag lite sådär inför de båda herrarna. Tror det hade varit väldigt bra nyförvärv på Allsvensk nivå, men i SHL... Nja, det känns tveksamt. Känns nästan lite som man håller på att värva ihop ett väldigt slagkraftigt och bra lag för Allsvenskan, som att man fortsätter på det spår man skulle ha tagit om man inte hade gått upp i SHL. Det är väl på sätt och vis bra att man inte avviker från vad man har sagt att man ska göra, men samtidigt tror jag man behöver mer rutinerade pjäser nu framöver, spelare med SHL-rutin, som alla de här yngre spelarna kan luta sig mot, som kan vara lite som mentorer för dem, spelare som har varit med på den nivån tidigare och som vet vad som krävs. Jag har ingen aning om vilka pengar man har att röra sig med nu när det gäller nyförvärv, men att få in någon i laget som kan agera typ Jonas Frögren, lite lagpappa, tror jag är prioritet nu. En stor, stark och rutinerad back, en etablerad målvakt och en eller ett par forwards av rang, det är vad jag först och främst skulle vilja ha in i det här laget nu.

Samtidigt som dessa nya spelare presenterades står det också klart att krigaren Viktor Mårtensson inte får förlängt kontrakt. Mårtensson var en liten skrällvärvning inför Leksands 2:a säsong i SHL förra gången, gjorde inte jättestort väsen av sig då, men var sådär tuff och hård och möta som han skulle vara. Han följde sedan med ner i Allsvenskan och var nu med att ta upp laget i SHL igen. Tyvärr har han varit skadad en del under säsongen och har haft svårt att platsa på fyra kedjor. Tråkigt för Mårtensson, som har varit en väldigt uppskattad spelare också bland fansen, men jag hoppas han hittar en ny tillvaro där han blir precis lika jobbig att möta som han har varit nu i Leksand och tidigare i Västerås.

Så var det då dags för den 7:e och helt avgörande matchen mellan Skellefteå och Växjö. Ett Skellefteå som aldrig under de här åren som man har dominerat svensk hockey har varit i en game 7, och ett växjö, som kvitterade med 19:59 på klockan i match 6 och som sedan vann i förlängngningen. Jag hade satsat mina slantar på Växjö innan den här 7:e och avgörande matchen om jag hade varit tvungen att satsa, men såhär gick det.

Omgång 7

Skellefteå - Växjö 3-2 SD

Det satt långt in, men till slut gick ändå Skellefteå segrande ur det hela. Arenan skapae stundtals under matchen ett riktiht bra tryck, men det var Växjö som tog ledningen, precis som senast uppe i Skellefteå kraft arena. dD hade man klara 1-3, men SAIK vände och vann. Nu hade man 0-1, men Skellefteå vände till 2-1, vilket också såg ut att bli slutresultatet, men återigen, för 2:a matchen i rad, lyckades Växjö göra mål när man plockade Stefan Steen. Nu satt kvitteringen i nät med 36 sekunder kvar att spela. Wow säger jag bara! Att man gör mål när man har plockat målvakten en gång är ganska osannolikt bara det. Att man gör det två matcher i rad, det finns nästan inte, men det gjorde man och matchen gick till förlängning. Där fick Växjö ett jätteläge att avgöra precis i inledningen, när Jimmie Erikson drog på sig 2+2 och Växjö alltså skulle få spela powerplay i hela 4 minuter. Ajajaj, Jimmie Eriksson av alla människor också, men genom heroiskt spel och enorma uppoffringar lyckades Skellefteå ändå rida ut stormen, trots ett massivt Växjötryck nere mot Markus svensson. Shit vad nära det var att Växjö avgjorde där, men det gjorde man inte och istället kunde erik Forssell bli matchhjälte för Skellefteå när han strax efter att hemmalaget blivit fulltaliga satte 3-2 bakom Stefan Steen.

såhär slutade det alltså:

Skellefteå - Växjö 4-3 i matcher (Skellefteå klart för final)
Frölunda - Luleå 4-2 i matcher (Frölunda klart för final)

Jag trodde inte att Växjö skulle bli någon lätt match för Skellefteå innan den här serien drog igång och det blev man inte heller. Jag trodde att det skulle kunna gå till 7 matcher och det gjorde det ju också. Jag trodde att Skellefteå där skulle dra det längsta strået och det gjorde man ju också. Jag tippade alltså rätt här, 4-3 i matcher till Skellefteå.

I den andra matchserien trodde jag att Luleå skulle vinna med 4-2 i matcher. Rättt resultat, men fel lag alltså. Frölunda vann med 4-2 i matcher, men det var ändå bra tippat av mig får jag säga.

Nu väntar en final mellan Skellefteå och Frölunda, Skellefteås 6:e raka final, Frölundas 1:a på 10 år. Det är 1:an och 2:an från grundserien också, 111 resp. 104 poäng. Växjö, som skakade Skellefteå på riktigt här stannade på 87 poäng och var där bara 1 poäng från att missa direktplatserna till kvartsfinal och alltså hela 24 poäng bakom just Skellefteå. Ändå var man väldigt, väldigt nära på att skå ut Skellefteå över 7 matcher. Nu gjorde man inte det och i den här finalen tror jag Skellefteå drar det längsta strået. Man har visserligen darrat lite här på slutet och jag tycker inte man har varit så dominanta som man har varit tidigare, samtidigt som Frölunda imponerade mot Luleå. det känns på något sätt som att Frölunda är på väg uppåt i form och Skellefteå på väg neråt. Så jag garderar mig och blir inte förvånad om Frölunda vinner guldet, men mitt grundtips är ändå 4-2 i matcher till Skellefteå, trots att Frölunda har vunnit 3/4 matcher mot Skellefteå under grundserien.

Då är omgång 6 av semifinalerna spelade och ett lag är klara för final, men det är inte Skellefteå, för såhär gick det i omgång 6.

Omgång 6

Växjö - Skellefteå 4-3 SD
Luleå - Frölunda 2-8

Skellefteå såg ut att gå mot sin 6:e raka SM-final när tim Heed gjorde 0-1 och Mattias Ritola 0-2 för växjö i slutet av 1:a och början av 2:a perioden. växjö reducerade, men Skellefteå ryckte åt sig en tvåmålsledning på nytt och det såg avgjort ut, ungefär som game 7 mellan Modo och Leksand. Då reducerade leksand med knappt halva 3:e perioden kvar. det gjorde Växjö här också. erik Martinson var sist på den pucken och det tog bara 13 sekunder i spel 5 mot 4, efter att Arvid Lundberg åjt ut för Skellefteå. SAIK såg dock ändå ut att gå mot final, för man höll undan ooch hade länge, länge 2-3 på tavlan. In i det längsta faktiskt. Leksand kvitterade med 58 sekunder kvar att spela. Växjö var strået värre. Med 19:59 på klockan i 3:e perioden kunde Tuomas Kiiskinen styra in en retur från Markus Svensson fram till 3-3. En helt osannolik kvittering. det är en sådan där grej som man bara inte tror kommer hända och det var inget som talade för det innan heller, för Skellefteå försvarade sig bra och tycktes ha kontroll på sina 2-3 på tavlan, men icke. Matchen gick till förlängning och precis som för Leksands del var det här Växjö som kunde dra det längsta strået, när Linus Fröberg gjorde matchavgörande 4-3 efter 16:10. Wow! Vi får alltså en hel avgörande match 7 imorgon lagen emellan och jag vetitusan om jag inte tror att Växjö tar det där nu. Jag trodde inte man skulle kunna studsa tillbaka efter raset i förra matchen uppe i skellefteå, men det gjorde man och likt Leksand ska man aldrig räkna bort Växjö i det här slutspelet verkar det som. Tilläggas ska också göras att Skellefteå aldrig under de här åren som man har varit dominanter i svensk hockey har spelat en helt avgörande 7:e match i ett slutspel. Får se hur man hanterar det imorgon...

Växjö kunde studsa tillbaka efter raset i match 5, Luleå klarade inte av att resa sig efter suddenförlusten senast i Scandinavium. Frölunda tog ledningen sent i 1:a perioden och 31 sekunder in i 2.a perioden ökade joey Crab på till 0-2. Nicklas Lasu följde efter med både 0-3 och 0-4 innan ett svagt hopp tändes för Luleåfansen i Coop Norrbotten arena, när Jonathan Granström, som har varit riktigt bra för luleå under det här sluyspelet, kunde reducera till 1-4 med dryga minyten kvar av 2:a perioden. Frölunda hade lite marginalerna med sig, för Luleå var inte ofarliga, i synnerhet inte i 1:a perioden, där spelet var ganska jämnt och där Frölunda bara vann skotten med 11-8. I 2:a perioden vann luleå skotten med 11-7, ändå stod det 1-4 på tavlan då och det lilla ljus som Luleå hade haft släcktes ganska snabbt i 3:e perioden, när Ryan Lash satte 1-5 efter bara 02:07 och 2 minuter senare var han framme igen och satte 1-6 bakom stackars Lassinantti i Luleåkassen. Luleå och Joakim Fagervall visade ändå upp en krigarinställning där man trots det stora undeläget plockade Lassinantti med drygt 10 minuter kvar att spela, men det var ett försök som inte gick hem, då Frölunda satte den definitiva spiken i kistan med 2-8 i öppen kasse.

Såhär ser det alltså ut:

Skellefteå - Växjö 3-3 i matcher
Frölunda -Luleå 4-2 i matcher (Frölunda klart för final)

Vi säger alltså grattis till Frölunda, som för 1:a gången på 8 år har tagit sig längre än till kvartsfinal och som nu för 1:a gången på 10 år är framme i en SM-final. Vilka man får möta där avgörs imorgon, antingen blir det de regerande svenska mästarna, Växjö, eller Skellefteå, som har dominerat svensk hockey under i stort sätt 4 år och som har varit i final varjr år sedan 2011. Det är ingen dålig rad, men imorgon kan den alltså brytas och jag vetitusan alltså. Måste jag satsa så lägger jag nog mina slantar på Växjö imorgon. All press ligger på skellefteå här, ett Skellefteå som på de senaste 5 årens slutspel aldrig har spelat en game 7, en vinna eller försvinnamatch. Växjö har visserligen inte vunnit uppe i Skellefteå ännu under den här semifinalserien, men man gjorde det 3 gånger förra året, då i finalen, så vinna där, det kan man och om man spelar som man gjorde 1:a halvan i matchen i lördags där uppe, ja, då tror jag man har en väldigt bra chans att knipa den där matchen. Oavsett vem som vinner imorgon så håller jag det laget som favorit till guldet, för jag tycker både Skellefteå och Växjö känns starkare och mer rejäla än vad Frölunda gör. Man ska aldrig säga aldrig och vi ska väl ta ett steg i taget, men ja, så är min känsla och som sagt, måste jag välja 1 x 2 imorgon så satsar jag på en 2:a där, Växjö vinner och bryter därmed Skellefteås fina finalsvit...

Omgång 4 och 5 är spelade och 2 lag har skaffat sig matchboll inför omgång 6.

Omgång 4

Växjö - Skellefteå 2-1
Luleå - Frölunda 2-1 SD

Skellefteå inledde väldigt bra nere i Vida arena och dominerade spelet klart. Man kontrollerade tillsynes matchen väldigt bra, men så gjorde Växjö 1-1 och när Skellefteå några minuter senare drog på sig ett lagstraff för to many players utnytjade Växjö det tillfället och gjorde 2-1, vilket också blev slutresultatet. Man har sällan sett Skellefteå så tillbakatryckta som andra halvan av den här matchen. Växjö hade full kontroll på matchen och vann väl också rättvist sätt till helheten.

6300 åskådare i Coop Norrbotten arena bar fram sitt hemmalag till segern i förlängningen. Där hade man 9-0 i skott och fick också utdelning efter 08:16. Peter Cehlarik var det som var sist på pucken. Skönt för Luleå, för i 3:e perioden var Frölunda klart närmst ett ledningsmål, men joel Lassinantti klev fran och var riktigt, riktigt bra. Tilläggas ska också göras att Lasse Johansson, som fick en smäll och utgick förra matchen där mot slutet, troligtvis blir borta resten av slutspelet. Det rör sig troligen om en knäskada. Tungt för Frölunda, naturligtvis. Tungt är det också för Växjö, som i den här matchen fick cristopher Nilstorp skadad. Det kan nog vara en större smäll för växjö än vad Johanssons skada är för Frölunda. Inet ont om Stefan steen i Växjö, han var grymt stabil i slutspelet förra året när han fick kliva in när Nilstorp också då skadade sig, men ja, jag vet inte. Det känns på något sätt som att Växjö kan förlora mer på det. Klart är i vilket fall att det är 2 tunga målvaktsskador, på 2 dagar...

Omgång 5

Skellefteå - Växjö 5-3
Frölunda - Luleå 3-2 SD

Växjö fortsatte på samma inslagna bana som man gjorde andra halvan i match 4. Ilkka Heikkinen gjorde tidigt 0-1 för Växjö, en ledning som man sedan utökade till 0-2, innan Skellefteå reducerade. Stefan Steen var doc bra i mål och såg ut att motbevisa alla tvivel, i synnerhet som Växjö också gjorde 1-3 och där och då tvivlade kanske en del av publiken där i Skellefteå kraft arena på att det skulle bli en 6:e raka final för SAIK, men i 3:e perioden vände allt. Skellefteå reducerade efter 07:25 och 7 minuter från slutet kom också kvitteringen. Martin Lundbergs 1:a mål i slutspelet, men det stannade inte där, för 4 minuter från slutet hade skellefteå vänt på steken när Janne Pesonen satte 4-3 i nät bakom Stefan Steen. Växjö plockade målvakten för att försöka få till en kvittering, men Jimmie Ericsson satte då 5-3 i öppen kasse. riktigt, riktigt starkt av Skellefteå att vända på steken på det sättet, i synnerhet som Växjö hade 24-16 i skott efter 2 perioder och kontrollerade matchen väldigt bra. Man måste ju vinna 1 match uppe i Skellefteå för att ta sig till final och här var det minsann inte långt bort, men det räckte inte, så frågan är om man kan resa sig från det här. Man hade ju momentum i och med den fina avslutningen av match 4 och inledningen här, men Skellefteå visar en enorm styrka när man alltså går in och gör 4-0 i 3:e perioden, vänder matchen och vinner.

Frölunda har vunnit ganska övertygande i Scandinavium de 2 tidigare matcherna här i semifinalserien mot Luleå, 1-0 och 3-0, men här blev det jämnare. Mycket jämnare. Det såg dock inte ut som att det skulle bli det till en början, för Frölunda doninerade fullständigt i 1:a perioden, gick upp till 2-0 och hade 20-3 i skott. Ändå kom Luleå tillbaka i 2:a perioden, både reducerade och kvitterade och det var riktig match inför 3:e perioden igen. Det blev en jämn period med chanser åt båda håll, men både Joel Lassinantti och Johan Gustafsson var riktigt bra i mål och hade en del tur vid ett par tillfällen. Det var en riktigt rolig match att titta på, men det var 2-2 efter full tid och i förlängningen hann man med ett stolpskott var innan Joey Crab till slut kunde trycka in 3-2 för Frölunda, som väl i ärlighetens namn hade tagit över ganska ordentligt här i förlängningen igen, precis som i 1:a perioden, men Luleå var definitivt inte ofarliga. Deras kontringar var livsfarliga, men det var alltså Frölunda som till slut ändå kunde gå segrande ur den här bataljen och samma sak kvarstår alltså för Luleå som för Växjö. man måste vinna en match i Göteborg. Här var det nära, men räckte inte hela vägen. frågan är om man orkar resa sig och vinna 2 raka nu, eller om Skellefteå och Frölunda nu avgör på bortaplan i match 6?

såhär ser det i vilket fall ut i nuläget:

Skellefteå - Växjö 3-2 i matcher
Frölunda - Luleå 3-2 i matcher

Idag droppade Leksand sina 2 första nyförvärv inför nästa säsong och det handlar om...

...Patrik Norén, senast i almtuna
...Eric Kastonguay, senast i Tingsryd

Spontant känns det... sådär. På Allsvensk nivå hade det varit 2 bra nyförvärv, i synnerhet Kastonguay. Han kanske levererar i SHL också, det vet vi inte, i Tingsryd var han ju riktigt bra, men det är trots allt en nivå till upp i spelet i sHL jämfört med allsvenskan. Norén ser jag inte riktigt var i laget han ska gå in? Tycker redan vi har många yngre tallanger på backsidan som har visat upp sig nu under kvalet och då tror jag mer på att satsa på dem än på Norén. Nej, jag hade velat se mer rutin, i synnerhet nu som Frögren slutar. Det här känns mer som bredd än spets. Spetsen kanske kommer senare, vad vet jag, men bredd tycker jag att vi redan har ganska bra i det här laget, så jag vet inte jag... Hoppas iaf att "Challe" och grabbarna i sportrådet vet vad de sysslar med. Hittills har de ju gjort det ypperligt bra, med Porsberger och Olofsson, så vi får väl ge både kastonguay och Norén en chans åtminstone.

Omgång 2 och 3 av SM-semifinalerna är spelade, men jag tycker tyvärr det känns lite avslaget. Kände samma sak förra året också. då var det direktkvalet som var huvudatraktionen och det var det i år också. Förra året med olyckligt slut, i år med lyckligt slut. Kanske beror det på att Leksand var innblandat både förra året och i år, men jag tror nog även en hel del andra hockeyfantaster runtom i vårt avlånga land håller med mig. SM-slutspelet känns inte lika hett, kanske för att det inte står lika mycket på spel, jag vet inte. Jag tänkte i vilket fall fortsätta ge er korta summeringar från hur det går i slutspelet.

Omgång 2

Växjö - Skellefteå 3-2 SD
Luleå - Frölunda 4-2

Växjö utjämnade matchserien mot skellefteå och man tog också ledningen i matchen efter bara 01:14. Sedan vände Skellefteå på steken, innan Växjö och Sakari Salminen kunde kvittera bara 53 sekunder från paus i 1:a perioden. Sedan blev det inga fler mål under ordinarie matchtid. Inte förrän Erik Josefsson satte 3-2 dryga minuten in i förlängningen, vilket också betydde 1-1 i matcher.

1-1 i matcher var det också mellan Luleå och Frölunda, efter att Frölunda haft det mesta av spelet inledningsvis, tills Luleå gjorde 1-0. Då förändrades matchbilden och Luleå tog över mer och mer. Frölunda kvitterade innan den 1:a perioden var slut, men matchavgörande blev när Luleå inom loppet av 4 minuter i 2:a perioden gjorde både 2-1 och 3-1. Det hämtade sig aldrig Frölunda ifrån och Luleå kvitterade alltså även den matchserien till 1-1.

Omgång 3

Skellefteå - Växjö 2-0
Frölunda - Luleå 3-0

Skellefteå vann med 2-0 uppe i Skellefteå i 1:a matchen och precis samma sak gjorde man här och Markus Svensson har därmed inte släppt in ett enda mål hemma i Skellefteå kraft arena under de här 2 matcherna. Här var det Tim Heed som gav hemmalaget ledningen i den 1:a perioden inan pontus Petterström satte 2-0 5 minuter in i 3:e perioden. Petterström, som är den enda i det nuvarande Skellefteå AIK som var med för exakt 10 år sedan igår, 5 april 2006, när klubben blev klara för Elitserien. Det var i samma kvalserie som Leksand åkte ur densamma och sedan blev kvar i Allsvenskan i 7 år. Speciellt var det i vilket fall för Petterström att få göra mål just i den här matchen.

I Scandinavium var Luleå med ganska bra i den 1:a perioden, men det var ändå Frölunda som gjorde 1-0. Sedan dominerade Frölunda stora delar av matchen och vann skotten med 19-4 i 2:a perioden och ökade också på sin ledning där till 2-0, en ledning som stod sig långt in i 3:e perioden, där man sedan avgjorde 4 sekunder från slutet, efter att Lassinantti lämnat sin kasse. Enda plumpen för Frölundas del var väl att Lasse Johansson tvingades utgå under den 3:e perioden. Skada eller något annat är oklart, men utgick gjorde han i vilket fall.

Det ser alltså ut såhär:

Skellefteå - Växjö 2-1 i matcher
Frölunda - Luleå 2-1 i matcher

Nu efter att säsongen är avslutad och fick ett lycklit slut, som nog knappt någon hade vågat hoppas på, så har ledningen i Leksand, med sportrådet i spetsen, en tuff uppgift framför sig, att bygga ett slagkraftigt SHL-lag av det här laget, där många spelare redan har kontrakt över nästa säsong också, eftersom att tanken var att man skulle satsa långsiktigt i Allsvenskan.

Det tar vi dock i ett senare inlägg, hur och vilka som har kontrakt i klubben, men här tänkte jag göra en ny genomgång av den trupp man hade under säsongen som var, med reservation för att jag kan missa någon enstaka spelare.

Vi börjar med grundtruppen, som den såg ut när säsongen startade.

Målvakter

Henrik Haukeland

Redan när jag gick igenom truppen i november tyckte jag att Haukeland hade presterat bättre än vad Tuohimaa hade gjort i de få matcher som han hade fått chansen i och det står jag fast vid, med den skillnaden att Haukeland växte till en ren vägg i kassen ju längre säsongen gick, var given etta i kvalet och en stor bidragande orsak till att det räckte hela vägen. Har en jäkla förmåga att ladda om och studsa tillbaka efter en mindre bra insats. Kan ev. behöva höja lägstanivån litegrann, men toppen håller definitivt för SHL.

Frans Tuohimaa

I november var jag inte särskilt imponerad av finländaren. Stundtals kunde han blixtra till, men överlag var det för svajigt och den bilden står jag fast vid. Fick mestadels agera båsöppnare när säsongen skulle avgöras, men även om han stod de flesta matcherna under hösten och även en del under våren så tycker jag redan från start att Haukeland var vassare.

Backar

Simon Erlandsson

Erlandsson tyckte jag inte gjorde så mycket väsen av sig i november, men gjorde vad han skulle göra. Han har fortsatt att jobba i det tysta, men haft svårt att ta plats i laget nu mot slutet. Trodde nog han skulle ta större kliv framåt den här säsongen än vad han har gjort, så nja, ett tveksamt betyg på den gode Erlandsson...

Robin Jacobsson

I november tyckte jag att Jakobsson levde upp till förväntningarna. Han var stor, tuff och rejäl. Det har han fortsatt att vara. Tyvärr blev han ju skadad här i matchserien mot Modo, men fram tills dess var han riktigt bra, en backbjässe, kort sagt.

Alexander Ytterell

Ytterell tyckte jag innan säsongen var ett av de bästa nyförvärven. I november hade han definitivt levererat och sedan dess tycker jag att han har vuxit en storlek till. Har varit riktigt bra här mot slutet och levererat massor, inte minst i matchserien mot Modo. Kan nog sträcka mig så långt som till att säga att han nog t.o.m. var en av Leksands bästa spelare där.

Viktor Amnér

Amnér hade levererat som tusan då i november och det gjorde han hela grundserien. Sedan försvann han lite här mot slutet. Klarar dock, trots det, ett klart godkänt betyg och har generellt varit en av de absolut bästa spelarna sett över hela säsongen. Hade nog varit väldit atraktiv för andra SHL-klubbar om Leksand inte hade gått upp, i synnerhet om han hade hållt standarden som han höll hela grundserien. Wow säger jag bara!

Matias Lassen

Lassen var lite som erlandsson i november tyckte jag, jobbade i det tysta, men gjorde vad han skulle. Ungefär så har han också fortsatt. Han har gjort vad han ska, men är ingen som tilldrar sig rubriker direkt, ingen som syns sådär jättemycket, men bra har han mestadels varit, så han får ett godkänt även han.

Jonas Frögren

Frögren hade varit skadad i höstas, kom tillbaka, men drog upp skadan igen. Blev borta en tid och av det jag hade sett av honom då var jag inte jätteimponerad. Tyckte att han hade sett sina bästa dagar, men oj, oj, oj som han har växt, i synnerhet här i kvalspelet! har varit en av de klart bästa spelarna där, offrat sig hänsynslöst och rev ner otaliga applåder från hemmapubliken under matchserien mot Modo. Har nu avicerat att karriären är över, men han fick iaf avsluta på topp, med att ta upp Leksand i SHL, den gode Frögren.

Tobias Ericsson

Ericsson hade definitivt inte varit dålig då i november, men heller inte öst in poäng. Jag var inte jätteimponerad av honom, men han växte. försvann dock till AIK strax innan transferfönstret stängde.

Forwards

Martin Grönberg

Ungefär som Erlandsson så hade jag trott att Grönberg skulle ta större kliv till den här säsongen. Han hade inte varit dålig, men heller inte glänst. Tycker han växte ju längre säsongen gick och avgjorde inte minst matchen i Övik som gjorde att Leksand reducerade till 1-2 i matcher. Viktigt!

Viktor Mårtensson

Mårtensson hade svårt att ta plats redan i höstas, vilket jag tyckte var lite anmärkningsvärt, med tanke på att han var en av de få i det här laget som var med i SHL säsongen innan, men han har fortsatt att ha det ganska tufft att ta plats. När han väl har fått chansen tycker jag inte att han har varit dålig, men som sagt, har haft svårt att ta plats i fyra kedjor.

Janos Hari

Det tog tid, men när Hari väl kom igång, då gjorde han det ordentligt, jorde massor poäng, men blev sedan skadad. Kom tillbaka och har levererat efter det också. Kanske inte stuckit ut sådär överdrivet mycket här mot slutet, men han bidrar, det råder det ingen tvekan om.

Martin Karlsson

Tyckte Martin kom igång bra på säsongen och gjorde väl mål där ganska tidigt, men sedan avtog det litegrann, tyckte jag där i novembber, och ungefär så har det fortsatt. Han har väl haft det lite tufft, blixtrat till då och då och inte minst irriterat framför kassen, precis som han ska göra.

Jon Knuts

Jag var lite besviken på Knuts där i november, tyckte man kunde förvänta sig mer av honom, men trodde samtidigt att han skulle kunna bli viktig i ett ev. kvalspel framåt vårkanten och oj så rätt jag hade! Han var kanske ingen stjärna i grundserien, poängen och målen trillade in då och då, men här i kvalspelet har han lyft sig flera nivåer och öst in mål och poäng. Varit oerhört viktig för det här laget!

Lukas Ericsson

Jag tyckte att Lukas hade gjort det okej där i november, men inte mer än så. Tycker dock även han har växt här mot slutet och dessutom gjort en hel del poäng, så han får ett klart godkänt betyg även han.

Fredrik Forsberg

Forsberg hade en blixtrande inledning av serien och gjorde en hel del mål. Tyvärr blev han ju skadad och fick resten av säsongen spolierad, men fortsätter han i samma spår under den kommande säsongen så har han definitivt chans att platsa i ett SHL-lag, trots sin ringa ålder.

Tommi Paakkolanvaara

Paakkolanvaara var jag inte heller helt nöjd med i november. Tycker väl inte heller nu att han har gjort så mycket poäng som iaf jag trodde på förhand att han skulle göra, men han har inte varit dålig heller. Tror nog han bidrar mer i det tysta än vad man tror, men sett till de förväntningar man hade på honom tycker jag dock inte han har levt upp till dem, rent resultatmässigt. Han får dock ett godkänt betyg ändå.

Lars Bryggman

Jag trodde på Bryggman innan säsongen, men han fick det aldrig riktigt att lossna i Leksand och tradades tillbaka till Asplöven mitt under säsongen, mot att Leksand fick johan Porsberger, vilket jag väl lugnt kan säga att Leksand tjänade på.

Mike Embach

Kom aldrig igång och hade redan lämnat klubben i november.

Brock Montpetit

Med tanke på hur mycket poäng han gjorde i Västerås förra säsongen så hade han inte levererat på den nivån man kunde vänta sig då i november. Han hade börjat komma igång lite smått då och likt Hari kom han sedan att leverera när han väl fick det att stämma. Växte betydligt nu mot slutet och var riktigt bra i kvalspelet. Fick ju dessutom göra det smått ofattbara 3-4-målet i game seven och den gode Montpetit förstod knappt vad han hade ställt till med, för han var ju bara "en vanlig amerikan". Det går inte annat än att ge Montpetit ett klart godkänt betyg, trots en slowstart av säsongen.

Utöver dessa spelare, som ingick i truppen från start, tillkom följande spelare under säsongen.

Tobias Forsberg

Värvades tillbaka igen mitt under säsongen. Har varit Leksand trogen i typ 4-5 säsonger eller något, innan denna, och efter en lite osynlig start tycker jag att Tobbe växte in i sin gamla roll igen och krigade, precis som Frögren, och gav allt för skölden. Klart godkänt och en bra värvning tycker jag.

Patric White

Blev Tore Jobs sista värvning innan han fick sparken. White blev heller inte långvarig i klubben och gjorde väl egentligen ingen leksing glad.

Alen bibic

Bibic var i Leksand under en kortare period, på lån från Rögle, där han hade haft svårt att ta plats. Blev tyvärr också skadad och kallades sedan tillbaka till Rögle igen.

Johan Porsberger

Tradades till Leksand från Asplöven och levererade direkt. Var en av de mest framstående och mest poängstarka spelarna i laget och det går inte annat än att ge Porsberger ett klart godkänt betyg!

Johan Olofsson

Lånades in från Färjestad typ 1 match först, där gjorde han mål direkt. Sedan gick han tillbaka till Färjestad, men Leksand lyckades låna honom innan transferfönstret stängde igen och Olofsson snittade då över 1 poäng/match i den blåvita tröjan, innan han, mitt under matchserien mot modo, kallades tillbaka till Färjestad p.g.a. skador i deras trupp, men Olofsson förtjänar ändå ett klart godkänt betyg.

Utöver dessa har vi en rad juniorer som har fått chansen i A-laget. William Wikman, Simon Norberg, Isak Skedung, Sebastian Björnstad, Tom och filip Hedberg, för att nämna några. alla har gjort avtryck, gjort det väldigt bra och fått spela mer eller mindre. Det ser kort sagt lovande ut på junuorsidan för Leksands del framöver.

Alla ovanstående spelare i all ära, men utan en bra ledare är det ändå svårt att nå såhär långt. Sjur Robert Nielsen och Johan rosén var kvar i båset från SHL-säsongen inan och det fanns de som sa att det sista man skulle göra var att sparka dem, för då var allt SHL-mässigt borta. När man låg sist i Allsvenskan 21 november fanns dock ingen annan utväg och Nielsen fick gå. då klev en Värmlänning in i båset istället. Perra johnsson. Hur han har gjort efter det att han klev in i båset vet han nog knappt själv, men något gjorde han. Han fick ihop gruppen, fick alla att dra åt samma håll och som de gjorde det! Det är bara att lyfta på hatten. wow!

Sista omgången i kvalserien upp till Allsvenskan, egentligen helt utan betydelse, men den skulle ju ändå spelas och såhär gick det.

Omgång 10

Södertälje - Asplöven 3-1
Sundsvall - Västervik 4-3 str
Troja - Borlänge 10-2

Södertälje vinner, Västervik förlorar, vilket alltså innebär att Södertälje passerar Västervik i tabellen igen och vinner kvalserien på samma poäng, 22, som Västervik, men med bättre målskillnad, +15 mot +11. Målen för Södertälje, inför 3395 hängivna fans i Axa sports center, gjordes av Anton Holm, i boxplay, Robin Nilsson och Petter Lindberg i öppen kasse. Kul att Asplöven iaf försökte och jorde allt för att kvittera där mot slutet. Haparandaklubbens sista mål för säsongen gjordes av sebastian Dyk och det var faktiskt ett mål som gav Asplöven ledningen halvvägs in i matchen, men sedan vände det, trots att Asplöven vann skotten med 35-29.

Västervik hade verkligen marginalerna med sig, även om man till slut förlorade matchen med 4-3. Man kvitterade nämligen till 1-1 11 sekunder från paus i 1:a perioden, gjorde sedan 1-2 52 sekunder in i 2:a perioden och så kvitterade man till 3-3 8 sekunder från slutet. Till slut kunde ändå Tommy Enström avgöra i 5:e straffomgången för Sundsvalls del. Sundsvall vinner alltså säsongens sista match, men det är nog en klen tröst just nu. Man får alltså, tillsammans med asplöven, börja om i hockeyettan, men mer om det längre ner i inlägget.

Troja avslutar med att krossa Borlänge med hela 10-2. Man gjorde 1-0 redan efter 31 sekunder och hade 4-0 efter 1:a perioden. Sedan ökade man på till 5-0 23 sekunder in i 2:a perioden och hade 7-1 efter 2 spelade perioder, men i 3:e perioden var det Borlänges tur att göra ett tidigt mål i perioden, 30 sekunder in i perioden. Ingen vidare avslutning för Viktor Kokman, som bara tog 19/29 skott och hade en räddningsprocent på 65,52%. Stort av honom att ändå stå kvar mellan stolparna hela matchen igenom. Ibland har man mindre bra dagar och det här var en sådan för Kokman, som annars är en bra målvakt.

De här resultaten gör att sluttabellen av kvalserien skrivs såhär:

1, Södertälje 22p +15
2, Västervik 22p +11
3, Troja 15p +8
4, Sundsvall 13p -6
5, Asplöven 12p 0
6, Borlänge 6p -28

Södertälje och Västervik är alltså klara för Allsvenskan till nästa säsong. Grattis säger vi först och främst då till båda klubbarna!

För Asplöven och Sundsvalls del blir det till att börja om i hockeyettan. Asplöven, som fick en gratisplats i Allsvenskan 2012, efter att Borås degraderats p.g.a. ekonomi, fick 4 säsonger i näst högsta serien, men nu är det över för Per Kenttäs mannar, tyvärr. Det var nog ingen av de roligare bortamatcherna för motståndarna att spela i ICA arena, eller Arena polarica, som den hette inför den här säsongen, men jag kommer ändå att sakna Asplöven litegrann. Jag vet inte varför, men jag gör det.

Sundsvall fick bara 1 säsong i Allsvenskan den här gången. Man ramlade ur våren 2013 om jag minns rätt, storsatsade förra säsongen, klubbens 2:a i hockeyettan, när det stod 4 platser till allsvenskan på spel i kvalserien, eftersom att lag från Allsvenskan då gick upp till SHL när SHL skulle utökas. Man lyckades ta en av de 4 platserna, men den här säsongen har inte varit rolig för sundsvall. Första halvan var ganska okej, men sedan var bränslet slut och man har helt enkelt inte räckt till mot de andra lagen och den enda ljusglimten har väl egentligen varit derbyna mot Timrå, där man vann 3/4 matcher och där Sundsvall energi arena var fylld, vilket sannerligen inte händer varje dag. Nästa säsong blir det istället Modo som får spela derby mot Timrå igen.

Kommer de här båda då att ta sig tillbaka i framtiden?
Nja, känns tveksamt. I synnerhet i Asplövens fall, tyvärr. Man har aldrig kvalat upp av egen kraft, etans Norra serie är inte den starkaste och föreningen i sig är väldigt liten. Per Kenttä gör ju typ allting, så ja tror tyvärr att man får svårt att ta sig tillbaka igen. Detsamma gäller Sundsvall, även om jag tror att man har större chans att göra det än vad Asplöven har, men det finns många bra lag i ettan, framförallt söderut, så det blir tufft för Sundsvall också, det tror jag.

Troja åkte ur Allsvenskan för några säsonger sedan och i år var 1:a gången man nådde kvalserien igen. Förra året to det stopp i playoff 3 om jag minns rätt, mot Tingsryd, som senare gick hela vägen. troja är ett sådant starkt lag från syd som jag tror har större chans att ta sig upp framöver än vad Sundsvall har, men som sagt, det är tufft och det är en lång och krokig väg att vandra.

Borlänge ska hyllas efter den här säsongen. Man har, likt Pantern förra året, aldrig egentligen varit nära att nå såhär långt. Nu går man och vinner grundserien, vinner Allettan Norra, tar sig direkt till kvalserien, men där var det stopp, bränslet var slut och man orkade inte stå emot de andra lagen. jag tycker ändå att man har gjort en strålande säsong och trots att man slutar sist i den här kvalserien, ganska klart dessutom, så ska man gå från den här säsongen med höjda huvuden, för man har gjort en grym säsong!

Semifinalerna är igång och såhär gick det i 1:a omgången.

Omgång 1

Skellefteå - Växjö 2-0
Frölunda - Luleå 1-0

I Skellefteå spräckte Mattias Ritola Cristopher Nilstorps nolla och kort senare ökade Patrik Sakrisson på till 2-0, vilket också blev slutresultatet. Markus Svensson höll nollan och Skellefteå har 1-0 i matcher.

I Scandinavium blev det en riktig målvaktskamp mellan Lasse Johansson och Joel Lassinantti. Johansson motade 32 skott, Lassinantti 28, men Elias Fäldt blev ändå matchhjälte för Frölunda när han satte matchens enda mål 07:10 in i 3:e perioden.

Det ser alltså ut såhär:

Skellefteå - Växjö 1-0 i matcher
Frölunda - Luleå 1-0 i matcher

Då så, då var det dags. Möjligheternas match för Leksand, ångestmatch för Modo. ett fullsatt Fjällräven center i denna game seven, där allt alltså skulle avgöras. Vinnaren spelar i SHL nästa säsong, förloraren i Allsvenskan och är det inte otroligt att Leksand alltså hamnar i, eller rättare sagt tar sig till, det läget i år igen, för 2:a året i rad? Den här gången är det dock bara kul, förra året var det sannerligen inte kul.

Som sagt, en matchbild där Modo skulle kunna segla ifrån enkelt skulle gynna dem, en jämn och tät matchbild skulle gynna Leksand och det var en ganska lun inledning av matchen, båda lagen åkte och kände lite på varandra och det var fortfarande 0-0 efter 10 minuters spel, inga utvisningar eller någonting. Det var väl kanske Modo som hade varit lite bättre och hållt sig kvar i Leksandszonen ganska länge vid ett par tillfällen och snurrat på, men inga jättefarliga lägen och Haukeland höll tätt, precis enligt planen.

När Per-Åge Skröder drog på sig matchens 1:a utvisning efter nästan 12 minuter small det dock. Powerplay har inte varit Leksands starka sida under den här serien, förutom förra matchen, där man gjorde 2 mål i den spelformen. Det gjorde man nu också, för Jon Knuts stod väl placerad framför Reideborn och kunde peta in Ytterells skott fram till 0-1 för Leksand!

Efter målet spelade man riktigt bra, men precis som senast släppte man till ett sent mål, för med 18:12 på klockan kom Modos kvittering. Nichlas Torp var det som nätade för Modo. Synd där att Leksand inte kunde hålla 0-1 perioden ut, det hade suttit fint. Nu var det istället helt jämnt efter den 1:a perioden, 1-1, men det var sannerligen inte långt bort med 2-1 för Modo, när Haukeland släppte en retur, som hamnade bakom honom och som Lassen då skulle slå undan. Han missade dock pucken och då skulle Skröder bara slå in den i öppet mål, men han missade pucken han med och Haukeland fick istället tag på den. Riktigt nära 2-1 där alltså, men det var alltså 1-1 efter den 1:a perioden.

04:58 in i 2:a perioden var det dock ändå 2-1 för Modo, när Viktor Olofsson var sist på pucken och Fjällräven center exploderade.

Det var Modo som bet sig fast i Leksands zon långa stunder i 2:a perioden, snurrade på riktigt ordentligt, men Leksandsförsvaret var riktigt tight och bra, man släppte inte till någonting in mot Haukeland, som också var bra mellan stolparna och gjorde några bra ingripanden.

Tyvärr släppte man till ett sent mål även i den här perioden, för med exakt 18:00 på klockan kunde Viktor Olofsson, igen, göra 3-1 för Modo och denne Olofsson var alltså på väg att rädda kontraktet för Modos del.

Nästa mål skulle bli oerhört viktigt nu, precis som senast i Leksand. Då stod det just 3-1 till Leksand. Hade man gjort 4-1 där, då hade den matchen nästan varit stängd. Istället gjorde Modo både 3-2 och 3-3 på 2 minuter. Det var Leksand också tvungna att göra nu, inte nödvändigtvis på 2 minuter, men nästa mål var man nog tvungna att göra.

Det var i vilket fall 3-1 efter 2 spelade perioder och frågan var om Leksand skulle kunna resa sig en gång till? Ja, varför inte, hade man rest sig så många gånger hittills, varför inte göra det en gång till? Känslan i Modolägret var väl dock tyvärr ganska bra just nu, för man var nu 20 minuter från SHL-spel nästa säsong.

Leksand skulle behöva ett tidigt mål för att få riktig kontakt igen, men det fick man tyvärr inte. Faktum var att man nästan inte hade ett enda skott på mål under 1:a halvan av 3:e perioden. Då fick man förviso spela 4 av de minuterna i boxplay. Där gjorde man det dock riktigt bra och klarade av båda utvisningarna, men samtidigt bötjade klockan rulla oroväckande snabbt och mindre än halva perioden återstod.

Då small det. Med 12:02 på klockan fick Leksand en tekning i offensiv zon, man vann den, höll kvar puken och så sköt Alexander Ytterell igen och Jon Knuts styrde in pucken i nät bakom Reideborn, mer eller mindre omedvetet. Det var bara Leksands 2:a skott på mål i 3:e perioden, men det räcker ju om man huttar rätt och nu blev det nerver hos hemmaspelarna, ojojoj.

Tyvärr drog Brock montpetit på sig en utvisning precis efter målet och 3:e periodens 3:e boxplay väntade då för Leksands del. Inte direkt det man behövde i det läget. Man klarade dock av även det boxplayet, men nu började tiden bli knapp för Leksand och mindre än 5 minuter återstod. 4 minuter, 3 minuter, 2 minuter och det var fortfarande 3-2 på tavlan, men oj vilka nerver det var nu. Modo kontrollerade dock spelet ganska bra och Leksand skapade inte några riktiga farligheter.

Med dryga minuten kvar att spela plockade man Haukeland,satsade allt på ett kort och gick för en kvittering och den här gången gjorde han det själv. Efter 2 assist tidigare i matchen var det nu Alexander Ytterell som satte 3-3, med 52 sekunder kvar att spela!

Ojojoj, vilket drama!
Det var 3-3 efter full tid och nu väntade alltså förlängning och läget var ju så att nästa mål skulle inte bara avgöra matchen, det lag som gjorde nästa mål skulle spela i SHL nästa säsong och nu kan jag lova att det var nerver i Övik, jävlar vilka nerver det var, i synnerhet hos hemmalaget.

Leksand hade också ett jätteläge i inledningen av förlängningen, man kom 2 mot 1, Reideborn tappade pucken, den låg lös någon tiondels sekund, men till slut fick han tag i den. Klart förlängningens bästa chans och det var också leksand som hade öppnat starkast, men nu var det också blåvita nerver, mmen nerverna förbyttes snart i glädje när Brock Montpetit dundrade in matchavgörande 3-4 för Leksand efter 05:52!

Det är helt sinnessjukt, jag kan knappt fatta det. Det kommer nog ta ett tag innan det här sjunker in och jag avvaktar med en mer ingående text om känslorna tills imorgon eller något, men hur det än må vara så är det faktiskt trots allt så att...

...vi är tillbaks, chalalalalalala!!!!!!

Södertälje blev klara för Allsvenskan i omgång 8 och här, i omgång 9, blev också Västervik för 1:a gången någonsin klara för Allsvenskan till nästa säsong. Såhär gick det i omgång 9

Omgång 9

Västervik - Södertälje 5-1
Borlänge - Sundsvall 2-1
Asplöven - Troja 6-3

Inför fullsatta läktare i Plivit trade hallen, 2450 åskådare, fick hemmalaget en kanonstart med 1-0 redan efter 06:20. 03:06 in i 2:a perioden ökade man på till 2-0 och när Viktor Öhman satte 3-0 8 minuter in i perioden, då såg det väldigt ljust ut för Västervik, som också ökade på till 4-0 innan Johan Skinnars kunde reducera för Södertälje 10 minuter från slutet, men närmre än så kom man inte och Västervik kunde vinna ganska komfortabelt. Så, vi säger även grattis till Västerviks IK, som alltså spelar i Allsvenska 2016/17!

Borlänge fick vinna sin 2:a match i den här serien när Nils erikssons 2-1-mål blev matchavgörande. Borlänge vann ju premiären mot Västervik, men har sedan dess radat upp 7 raka förluster, men nu fick man alltså vinna, mot ett redan slaget Sundsvall.

Asplöven vann senast och här vann man igen, men man kom ju igång för sent i den här serien. 6-3 mot ett troja som kämpade för att gripa efter det sista halmstrået för att kunna hota Västervik är dock starkt jobbat av Per Kenttähs gäng, i synnerhet som Troja gjorde 0-1 redan efter 39 sekunder i 1:a perioden, men Asplöven reste sig och hade 3-2 efter den 1:a perioden och 4-2 efter den 2:a.

De här resultaten gör alltså att vi har följande tabell efter 9 spelade omgångar, med 1 omgång kvar att spela:

1, Västervik 21p +12
2, Södertälje 19p +13
3, Asplöven 12p +2
4, Troja 12p 0
5, Sundsvall 11p -7
6, Borlänge 6p -20

Återigen alltså grattis till Västervik och Södertälje!

Jag skrev ett sådant här inlägg förra året också, då inför game seven hemma mot Malmö, där allt skulle avgöras. Då var det ångest, ångest och ännu mer ångest. Klart man sa att man skulle gå ut och njuta av det här, för "det är sådant här man vill uppleva som hockeyspelare", men klart som fan att man inte njöt där och då. Det var oerhört pressat, allt tryck vilade på Leksand, det var Leksand som hade allt att förlora, Malmö hade bara allt att vinna och det gjorde man också.

Nu är det dags för Leksand att skriva om den sagan, för nu är det omvända roller. Det är Leksand som bara kan njuta av det här, bara gå ut och ha kul, medan Modo har en enorm press över sig, för man har allt att förlora, Leksand har allt att vinna, i synnerhet med tanke på hur säsongen har utvecklat sig.

Jag kan lova att det är ångest, chock och ännu mer ångest i Övik just nu och jag läste t.o.m. någon där uppifrån som sa att "åker vi ur nu, då kommer det ta lång tid innan vi kommer tillbaka". Det var ingen av spelarna eller ledarna, de uttalar sig inte i media såhär innan match, men att bygden i stort känner så, det gör inte direkt pressen på spelare och ledare mindre.

Nej, det är Leksand som har allt att vinna ikväll. Skulle vi inte gå upp nu så är det faktiskt inte ens något misslyckande. Det här laget har gjort en så jäkla grym resa, en av de häftigaste klättringarna i modern hockeyhistoria och nu står man här, inför en helt avgörande match, med allt att vinna. 60 minuter som kommer att avgöra allt och att vi ens har tagit oss hit, det är en bragd bara det och med tanke på vilka krigare som finns i det här laget och hur många av dem som har kontrakt över nästa säsong, så tror jag det kan bli riktigt, riktigt bra tills dess.

Matchen ikväll då?
Ja, jag tror att det finns 2 möjligheter. Antingen får Modo in en tidig ledning, rider vidare på den och seglar ifrån till en säker ledning där man kan slappna av och säkra kontraktet, eller så blir det en jämn historia, där det länge står 0-0 och där Leksand kanske t.o.m. kan ta ledningen till slut. Blir det en sådan matchbild, en jämn match, där Haukeland (jag förutsätter att det är han som kommer att stå) håller tätt och spikar igen, då tror jag Leksand har ett övertag. För, ju längre av matchen som går och Leksand håller nollan, ju större chans tror jag at man har. Nyckeln för Modo är alltså att få in ett tidigt ledningsmål, nyckeln för Leksand att hålla emot och till slut dra nytta av en jämn match där nerverna till slut kommer att synas utanpå Modospelarna.

Så, mina damer och herrar, alla vita och blå där ute, nu går vi ut och bara njuter av det här och har roligt, för jävlar vad de darrar i Övik just nu, jag lovar!
#Vadsomänkrävsvigördettillsammans
#Krigare
#LTJD