Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Det har bara gått 8 omgångar av säsongen, alltså inte ens 1/4, men frågan jag ändå ställer mig är om Markus Åkerblom bör avgå redan nu?

Jag har tänkt och funderat, vridit och vänt på flera pusselbitar efter gårdagens nederlag mot Tingsryd, 2-6 på bortais, och jag kan tyvärr inte komma på någon annan utväg just nu än att låta Åkerblom gå.

Ofta är det ju så att tränaren får bära hundhuvudet om det går dåligt för et lag och många ser det kanske som en enkel utväg, att det borde vara spelarna som ska ta sig i kragen och inse att det här är allvar, att Hockeyallsvenskan, i det här fallet, är på riktigt och att det inte går att glassa igenom och tro att allt ska lösa sig.

Visst, det kan ligga något i det också, att killar som Mattias Ritola, Jesper Ollas och Fredrik Lindgren just i sådana här lägen borde ta tag i taktpinnen och leda laget ur en svacka som denna, men det kan vara lättare sagt än gjort. Är dessa spelare själva nere i skiten och indragna i den negativa spiralen, då är det inte lätt att ta tag i det heller, trots mängder av rutin och erfarenhet.

Ibland krävs helt enkelt en förändring för att något ska hända, kanske en annan typ av ledarskap eller bara en annan röst i båset. Jag säger inte att det blir en Perra-effekt varje gång, men något måste göras och det går inte att byta ut en hel trupp. Då är det lättare att byta tränare och därför får just tränaren ofta bära hundhuvudet.

Det tror jag tyvärr att Åkerblom kommer att få göra den här gången också.

Han säger mycket kloka saker, han har bra teorier och idéer om vad som är fel och vad som inte fungerar, men han lyckas inte göra något. Han har teorin, men lyckas inte få ut det i praktiken och så är det för vissa. Det går att träna på det, att översätta teori i praktik, men det är inget man gör bara sådär och därför har jag svårt att se hur Åkerblom helt plötsligt skulle få det här att vända. Tyvärr.

Jag var tveksam till Åkerblom redan innan säsongen, hade inte superbra koll på honom mer än det han åstadkom, eller inte åstadkom, i Björklöven förra året och det var ju inte direkt övertygande. Jag ville ändå ge den gode Åkerblom en ärlig chans och kanske är det för tidigt att peta honom redan nu, men jag ser som sagt ingen annan väg ut ur det här, för som det är nu fungerar ingenting och låter man det gå för lång tid är risken att skadan blir för stor.

Varför det har blivit såhär tror jag som sagt är rent psykiskt. Jag tror man redan från bötjan satte för stor press och la för stor tyngd på sina egna axlar. Leksand målades ut som gigantisk seriefavorit innan säsongen drog igång och man la t.o.m. favoritskapet på sina egna axlar. Det tror jag tyvärr inte var det smartaste man kunde göra, för precis som jag pratade om i mitt Youtubeklipp innan säsongen så tror jag då att man blev sin egen värsta fiende. Visst, kanske hade man pallat trycket om man hade spelat så bra som jag någonstans ändå vill tro att det här laget kan, men nu, när det inte alls har blivit så, då blir den där pressen extremt jävla stor. Anspänningsnivån blir för hög i varje match och då kuggar ingenting i och allt blir bara fel, ungefär som det ser ut nu. Pressen på de själva blir helt enkelt för stor och den pressen verkar inte Markus Åkerblom ha förmågan att lyfta från spelarnas axlar. Nu har man ju även plockat in en mental coach/rådgivare till den här säsongen, men jag vet inte riktigt vad det har för effekt, ingen alls som det verkar i nuläget...

Så tyvärr tror jag att den enda vägen ur det här är att ge Åkerblom foten, eller om han går självmant, och att man plockar in någon annan och får en anan röst i båset, kanske någon som är mer lik Perrra i sitt ledarskap, någon som kan det där med att få ihop en grupp och få alla att jobba tillsammans, precis som Perra gjorde för 2 år sedan och som Jeremy Colliton gjorde i Mora förra året. Jag tror det är det som Leksand behöver, för kvaliteten och skillsen, det tvivlar jag inte en sekund på att det finns i den här truppen, det är jag helt övertygad om, men spelarna måste slappna av, våga spela ut, inte vara rädda för att göra fel, helt enkelt ingjuta självförtroende i både sig själva och sina lagkamrater. Då tror jag att det här kommer att lossna, men det är lättare sagt än gjort och vem man ska plocka in i båset är en bra fråga som jag inte har något riktigt bra svar på. Kanske får man lyfta upp Jens Nielsen från J20-båset, iaf tillfälligt, bara för att få en förändring och en annan röst i båset, för det tror jag verkligen att man behöver...

Det är AIK hemma imorgon, vi får se vad som händer då, men jag tror inte jag är helt ute och cyklar när jag säger att det är Åkerbloms sista chans. Kanske blir det kontraproduktivt att säga så, det lägger ännu mer press på honom, men i grunden är det faktiskt de själva som har satt sig i den här situationen med all denna press och då måste man också ta sig ur densamma...