Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Finalserien vände i söndags ner mot småland och Växjö igen. match 4 i den här sprakande finalserien, där Växjö hade läge att skaffa sig matchboll med 3-1 i matcher. skulle man göra det, eller skulle bortalaget för 4:e matchen i rad gå segrande ur det hela?

Omgång 4

Växjö - Skellefteå 1-2

Visst blev det så. 5 hemmasegrar och 0 bortasegrar under grundserien. 0 hemmasegrar och 4 bortasegrar under finalserien. Är det inte konstigt?

Skellefteå tog här en tidig ledning när Axel Holmström, redan efter 3 minuters spel, petade in pucken bakom stefan Steen, som återigen fick förtroendet i Växjökassen. Det såg också länge ut att bli matchens enda mål, men så blev det inte. Trots 2 storspelande målvakter, där Markus Svensson var strået vassare och fick göra något fler avgörande räddningar än vad Stefan steen gjorde, lyckades Växjö till slut göra mål på hemmaplan. Efter drygt 5,5 perioder utan mål i den här finalserien. Med andra ord small det med ungefär 10 minuter kar att spela och hela Vida arena exploderade. där och då trodde jag att Växjö skulle ta över matchen ännu mer än man redan hade gjort och gå segrande ur det hela med 2-1 eller 3-1 och gå ifrån till 3-1 i matcher, men bara 2 minuter senare tappade man fokus för några sekunder och det räckte fö att Skellefteå skulle återta ledningen, vilket också blev matchavgörande, även om 2-2 var väldigt väldigt nära i slutsekynderna, men då klev markus Svensson fram och gjorde några direkt avgörande räddningar.

Skellefteå - Växjö 2-2 i matcher.

Ny match, återigen uppe i Skellefteå. Skulle hemmalaget vinna för 1:a gången den här finalserien? Eller skulle bortalaget vinna på nytt, precis som i de 2 föregående matcherna, något som inte hände på hela grundserien?

Omgång 3

Skellefteå - Växjö 2-4

Ja, det blev ännu en bortaseger. Är det inte konstigt? Att hemmalaget vann samtliga matcher lagen emellan under grundserien, totalt 3-2 i matcher till Skellefteå, men här i slutspelet så har det blivit 3 raka bortasegrar.

här var det Skellefteå som trummade på från start, men Stefan Steen i Växjökassen, som fick kliva in mellan stolparna då Cristopher Nilstorp blev sjuk, fick precis den starten han ville ha och efter klart övervägande spel för Skellefteå var det Växjö som tog ledningen efter drygt 16 minuters spel. Kiiskinen gav bortalaget ledningen, en ledning som Robert Rosén utökade i 2:a perioden. Ett mål som skellefteåspelarna ville ha bortdömt, då man menade att jeff Tambelini var i målgården och störde mackan Svensson. Han var mycket riktigt i målgården, men bedömdes inte störa Svensson, målet godkändes och efterföljdes av en checking to the head på Axel Holmström. Domsluten fortsatte dock att vara emot hemmalaget, för det blev "bara" 2+10 på Welch, inte 5+20, som Skellefteåspelarna ville ha det till. Växjö utökade sedan till 0-3, men skellefteå kom tillbaka och när John Norman reducerade till 2-3 en bit in i 3:e perioden, då blev det rejäl match igen. Stefan Steen stod dock emot och Rhett Rakhshani kunde istället sätta spiken i kistan med 2-4-målet, varefter Skellefteå inte orkade resa sig igen.

Skellefteå - växjö 1-2 i matcher och Växjö är nu bara 2 matcher från klubbens 1:a SM-guld genom tiderna.

I tisdags spelades den 2:a finalmatchen i bäst av 7, en match i växjö och Vida arena där hemmalaget hade ett jätteläge att gå fram till 2-0 i matcher och koppla ett ordentligt grepp om matchserien. statistiken talade också för växjö, då inget av dessa båda lagen, till växjö gjorde det uppe i skellefteå, hittills hade vunnit på bortais under säsongen. Det mesta talade alltså för Växjö, men såhär gick det.

omgång 2

Växjö - skellefteå 0-3

Ny bortaseger och skellefteå hade därmed utjämnat till 1-1 i matcher. man fick ett tidigt mål och sedan spelade man på det. Växjö vann skotten och radade stundtals också upp målchanser mot markus svensson, men han var rena väggen och höll nollan, vilket gör att hans slutspelssnitt t.o.m. är bättre än de Henrik lundqvist hade i frölunda 2003 och 2005. grymt! Även rod Schremp, som har varit bänkad i flera matcher nu, gick in och levererade direkt, ett mål i powerplay, något han har tränat extra mycket på, med någon form av pappersmålvakt tydligen. Slutligen tangerade Axel holmström sedinarnas poängrekord i slutspel från 2000 när han assisterade till, jag tror det var 0-2-målet. det var helt klart skellefteås match och man vann mycket rättvist.

Skellefteå - växjö 1-1 i matcher

Igår spelades den 1:a matchen i bäst av 7 mellan Skellefteå och Växjö, uppe i Skellefteå. Skulle SAIK ta sitt 3:e raka SM-guld, eller skulle Växjö, i sin 1:a SM-final någonsin, få lyfta bucklan? Jag tippade 4-3 i matcher till Skellefteå. Tror att Växjö kan störa ordentligt, men räcker man hela vägwn fram? Nej, jag tror inte det.

Såhär gick det iaf i 1:a matchen.

Omgång 1

Skellefteå - Växjö 1-2

Ja, Växjö tog alltså 1:a matchen direkt och har nu hemmaplansfördel. Snyggt att ta en match i Skellefteå sådär och snyggt att dessutom göra det direkt. Här sätter man verkligen ner foten och visar att man blir att räkna med. Skellefteå var bättre i stora delar av matchen, men noah Welch, tillbaka efter sin avstängning, och Rhett Rakhshani, i samspel med en glödhet Cristopher Nilstorp såg till att man ändå inte gick segrande ur det hela. Detta trots 26-15 i skott i Skellefteås favör. Det mesta av spelet hade alltså hemmalaget, men man fick ändå inte med sig segern.

SM-semifinalerna rullade viddare med omgång 5, där Skellefteå hade chansen att ta sig till SM-final för 5:e!året i rad och där Växjö hade chansen att ta sig till klubbens 1:a SM-final någonsing sedan föreningen bildades 1997.

Omgång 5

Skellefteå - Linköping 3-1
Frölunda - Växjö 1-0

Skellefteå tog chansen och man är nu som sagt framme i sin 5:e raka SM-final. 2011 förlorade man mot Färjestad. 2012 förlorade man mot Brynäs. 2013 vann man mot Luleå. 2014 fick man revansch mot Färjestad och tog sitt 2:a raka guld. Nu har man chansen att ta det 3:e raka guldet. LHC bjöd dock upp till bra kamp även i denna matchen och Broc Little gav också bortalaget ledningen efter 17:30 i 2:a perioden. Där och då såg det ut att bli en 6:e match nere i Linköping, men så blev det inte, för Skellefteå gick ut i 3:e perioden och dunkade in 1-1 efter 04:51, 2-1 efter 11:15 och 3-1 bara 35 sekunder senare. Martin Lundberg var det som satte spiken i kistan där och efter det orkade inte LHC mobilisera och samla kraft för att komma tillbaka igen. Faktum var att Skellefteå hade haft det mesta av spelet innan 3:e perioden också, men Markus högberg hade verkligen klivit fram som solklar förstamålvakt, framför DAvid Rautio. inte ens Högberg kunde dock stå emot Skellefteåanstormningen och den 5:e raka SM-finalen är därmed ett faktum för svensk hockeys i särklass bästa lag de senaste säsongerna, Skellefteå AIK.

För Växjö gick det inte lika lätt. Lasse johansson klev även han fram som en sådan där matchvinnare, precis som målvakten måste göra i ett slutspel om det ska gå hela vägen. Christopher Nilstorp i Växjökassen var inte mycket sämre här, han höll nollan förra matchen, då Växjö vann med klara 4-0, men till slut lyckades Mattias Janmark sätta den avgörande pucken i nät bakom "Torpet", 03.59 från slutet. Snacka om viktigt mål. Länge stod det 0-0 och publiken i candinavium satt nog som på nålar, särskilt där mot slutet, för om Växjö gjorde mål skulle säsongen vara över för Frölunda. Nu var det istället Frölunda som gjorde mål och tror att Växjö försökte pressa på under de sista minuterna höll Frölunda undan och vaskade fram en 6:e match i Växjö.

Omgång 6

Växjö - Frölunda 4-1

Längre än så räckte det dock inte för Frölunda. Växjö är i sin 1:a M-final i klubbens historia. Detta efter att Sebastina Erixon, fräck stavning där tycker jag, gett hemmalaget ledningen i 1:a perioden. Mathis Olimb kvitterade dock 54 sekunder in i 2:a perioden, hans 1:a mål för slutspelet. Då såg det ut som att frölunda kanske skulle kunna vaska fram en 7:e och avgörande match hemma i ett troligtvis fullsatt Scandinavium, men det ville inte Växjö vara med om, så Nick Johnson slog in 2-1 till Växjö och när teemu Laaxo tryckte in 3-1 drygt 4 minuter in i 3:e perioden, då rann allt ur Frölunda. Man var aldrig riktigt nära att komma ikapp igen och istället kunde Ville Varakas sätta 4-1 i tom bur, efter att Frölunda försökt vinna tid genom att byta ut Lasse Johansson mot Linus Fernström i dryga minuten, för att därefter ta timeout och plocka ut Fernström för att spela 6 mot 5. Det räckte dock som sagt inte. Positivt för Frölunda är dock att man för 1:a gången sedan 2009 eller 2010 tog sig förbi kvartsfinalen. Kanske kan det vara förlösande till nästa säsong?

Semifinalerna slutar alltså enligt följande...

...Skellefteå - Linköping 4-1 i matcher
...Frölunda - Växjö 1-4 i matcher

SM-final mellan de regerande svenska mästarna och Växjö Lakers. Växjö, som av många tippades som guldkandidat innan säsongen. Sedan övertygade man inte alls under hösten tycker jag, men sedan har man sakta men säkert kommit igång och nu står man där, i sin 1:a SM-final någonsin. Frågan är dock om man kommer kunna rubba Skellefteå? Jag är tveksam, men Nilstorp kan definitivt matcha Mackan Svensson i Skellefteåkassen. Det är 2 lag med enorm kompetens. Kanske är Skellefteå lite bredare än vad Växjö är, men jag tror det här kan gå till 7 matcher, det är nog definitivt ingen omöjlighet. I slutenden tror jag dock Skellefteå tar sitt 3:e raka SM-guld med 4-3 i matcher.

Hockeyfebern försvann litegrann efter förra torsdagen, när både direktkvalet och kvalserien upp till Allsvenskan avgjordes, men här är iaf SM-slutspelet!

Omgång 3

Skellefteå - Linköping 3-2 SD
Frölunda - Växjö 2-4

LHC gjorde det riktigt bra uppe i Skellefteå. Det var ett helt annat spel än under de 2 inledande matcherna, då Skellefteå var rent överlägsna. Nu hade LHC ledningwn efter den 1:a perioden, efter mål av Jacob Micflikier, men på 22 sekunder i 2:a perioden vände hemmalaget på steken. John Norman kvitterade och bara sekunder senare slog Patrik Sakrisson in 2-1 bakom Markus Högberg. LHC kvitterade i den 3:e perioden och tog matchen till förlängning. Där dro dock Skellefteå det längsta strået och kunde avgå med segern efter att Niklas Burström avgjort. Det kändes väl inte helt rättvist sett till matchen, för LHC var minst lika bra som Skellefteå under delar av matchen, men nu var det 3-0 i matcher för Skellefteå och ett oerhört övertag...

I Göteborg var det Växjö som tog ledningen i 1:a perioden, men Frölunda kvitterade i 2:a perioden. När Noah Welch tryckte in 1-2 48 sekunder in i 3:e perioden och Robert Rosén utökade till 1-3 bara några minuter senare såg kraften ut att rinna ur Frölunda, men man gav inte upp och bara minuten senare tände Max Görtz nytt ljus för hemmalaget när han reducerade till 2-3, men när Växjö gjorde 2-4 8 minuter från slutet, då orkade inte Frölunda komma tillbaka en gång till och Växjö tog en viktig, viktig seger.

3-0 i matcher till Skellefteå och 2-1 i matcher till Växjö alltså.

Omgång 4

Linköping - Skellefteå 3-2
Växjö - Frölunda 4-0

Stark insats av LHC, som fortsatte att spinna på det fina spel man visade upp i stora delar i match 3. Någonstans hade man ändå hittat rätt och Markus högberg växte här fram till en gigant i mål. Han höll nollan tills det bara återstod 43 sekunder att spela, då Skellefteå fick spela 5 minuters powerplay efter att Daniel rahimi fått matchstraff för en slashing. Då smackade Erik Forssell in 3-1 och 35 sekunder senare satte Axel Holmström 3-2 i nät bakom Högberg. Då återstod det bara 8 sekunder att spela, men kvitteringen var inte långt bort för Skellefteå, som dock fick se sig slagna i den här matchen, där LHC var bättre långa stunder, men där man ändå hade tur mot slutet. Hade det varit några minuter till, ja, kanske inte ens det, då hade Skellefteå mycket väl kunnat kvittera, för det var som sagt inte alls långt bort att man gjorde det redan nu. Inget ska dock tas ifrån LHC, som härmed reducerade till 3-1 i matcher, detta trots att Skellefteå vann skotten med hela 35-15.

I Växjö vann frölunda skotten med 23-18, men det var Växjö som vann matchen med klara 4-0. Det var inget snack om saken. Tambulini inledde målskyttet för Växjö, Kiiskinen gjorde 2-0, Hennessy satte 3-0 och Nick Johnson fastställde slutresultatet 4-0, 06:36 från slutet, till hemmapublikens stora glädje.

Då hade vi alltså...

...Skellefteå - Linköping 3-1 i matcher
...Frölunda - Växjö 1-3 i matcher

Läge för både Skellefteå och Växjö att avgöra i match 5 alltså.

Allt var ju redan agjort i kvalserien upp till Allsvenskan ib inför den 10:e och sista omgången. AIK, Pantern, Sundsvall och Tingsryd var klara för Allsvenskan. Västervik fortsätter i Hockeyettan och Södertälje åker ur Allsvenskan.

Just Södertälje ställdes nu mot Pantern i sista omgången. en match som nästan hade varit given hur den skulle sluta innan säsonge deog igång. Vem hade ens kunnat tro att anrika Södertälje SK, med ambitioner att gå upp i SHL, istället skulle få kvala sig kvar i Allsvenskan, mot ett IK Pantern, som året innan fick vala sig kvar i Hockeyettan? snacka om 2 klubbar som gått åt rakt motsatt håll. SSK, med visioner uppåt, men som istället åker ner en divition i systemet. Pantern, som aldrig ens har varit i närheten av att få kvala upp till allsvenskan. Nu går man plötsligt hela vägen. Det är häftigt. Lika tragiskt som det är med Södertälje.

När spelarna nu gled ut på isen i Axa sports center möttes de av burop och banderoller från fansen, banderoller med budskapet "Ni kom, ni förstörde, ni drog". Tydligare än så blir inte missnöjet.

Matchen slutade dock precis som man hade gissat innan säsongen. storseger för Södertälje. Plötsligt var det proppen ur. Om det berodde på att Pantern bara spelade av matchen, eller om Södertälje, som ju egentligen besitter en mycket, mycket högre kvalitet än Pantern, nu kunde spela ut sitt register när pressen var helt borta och allt ändå var förlorat, det var svårt att säga, men det var i vilket fall ett Södertälje som till slut kunde vinna komfortabelt med klara 6-2, även om det var Pantern som inledde målskyttet med att göra 0-1 drygt 3 minuter in i 2:a perioden. SSK kvitterade dock bara 2 minuter senare och bara minuten efter det kunde Robin Press göra 2-1 i powerplay. 01:36 in i 3:e perioden ökade sedan Mattias Beck på till 3-1 och sedan fortsatte det att rinna iväg. 4-1 kom nästan direkt efter det och sedan petade man också in 5-1 innan Panten kunde reducera. Jakob Dahlström avslutade sedan säsongens målskytte med att göra 6-2 01:35 från slutet. En fin seger för Södertälje, men det hjälper nog ingenting. Det är nog bara ett bäcksvart mörker i Södertälje just nu...

Samtliga resultat från sista omgången av kvalserien upp till allsvenskan:
Södertälje - Panntern 6-2
Tingsryd - Sundsvall 5-2
Västervik - AIK 3-4 str

I det som nästa år blir ett Allsvenskt möte i Småland blev nu en säker Tingsrydsseger när hemmalaget enkelt vann med 5-2. Markus Persson gjorde sitt 8:e! mål för Tingsryd i kvalserien redan efter 24 sekunders spel. Oj så viktig han har varit för detta Tingsryd! Sundsvall kvitterade visserligen halvväg in i 1:a perioden, men sedan gasade Tingsryd på i 2:a perioden. Gjorde 2-1 efter 03:20. 3-1 kom på straff efter exakt 11 minuter och 36 sekunder senare kom 4-1 och matchen var i princip körd. Mär Kari Sihvonen satte 5-1 drygt 7 minuter in i 3:e perioden var det definitivt avgjort.

I Västervik var det AIK som tog ledningen redan efter 01:25, men sedan vände hemmalaget till 2-1 innan perioden var över. 03:24 in i 2:a perioden ökadw man sedan på till 3-1, men sedan spikade Gustaf Lindvall igen. Han hade nu fått chansen i kassen när kontraktet redan var klart. Det var flera klubbar som resonerade så. Både i Sundsvall och Pantern stod andrakeepern i mål den här dagen. Lindvall spikade hursomhelst igen efter 3-1-målet och när Fredrik Hynning och Daniel Olsson-Trkulja nätade för Ganget var det 3-3 och matchen gick till sudden och straffar, där AIK drog det längsta strået, efter att Hynning och Sandberg nätat för AIK och bara Tom Nordin hittat nätet för Västervik.

Den slutgiltiga tabellen skrivs därmed såhär:

1, AIK 20p +12
2, Tingsryd 17p +9
3, Pantern 17p -3
4, sundsvall 15p -3
5, Västervik 11p -12
6, Södertälje 10p -3

Det enda spännande inför omgången, av akademisk betydelse, var om Pantern skulle lyckas fullborda succen med att vinna hela kvalserien. Man var 1 poäng bakom AIK, men i och med förlusten och AIK's 2 poäng står AIK som vinnare av kvalserien.

Tingsryd klättrar förbi både Sundsvall och Pantern i och med segern och slutar också 2:a. Tänk om det hade varit "som vanligt", då hade Tingsryd, piskat att vinna sista matchen, samtidigt som Södertälje var tvunget att göra sitt med Pantern, tagit den sista Allsvenska platsen och klättrat från 4:e till 2:a plats i sista omgången. Så jämnt var det. Då hade det blivit ett rejält race in i kaklet. Nu blev det inte det, vilket nog var skönt för de inblandade klubbarna.

Tingsryd gör flest mål under de här 10 omgångarna. 37st. AIK gjorde näst flest med sina 35. Minst mål gjorde Västervik, 17st. Noterbart är också att 3/6 lag släppte in 29 mål. Pantern, Västervik och Södertälje. Minst mål släppte Sundsvall in, 22st, men man gjorde å andra sidan näst minst mål, 19st.

Med detta sagt avslutas säsongen för dessa 6 lagen och nu återstår bara SM-slutspelet innan den här säsongen kan sumeras och läggas till handlingarna. Grattis säger vi till Tingsryd, sundsvall och framförallt Pantern, som nu innehar ett Allsvenskt kontrakt till nästa säsong. AIK gjorde det som krävdes och Västervik tycker jag ändå kan gå härifrån med flaggan i topp. Även om det var väldigt stor chans att ta steget upp när man nådde så långt man ändå gjorde och man inte gjorde det så tycker jag att man har gjort det grymt bra och som sagt, man kan nog se sig som favoriter i Grupp E till hösten. Den största förloraren är givetvis Södertälje. ett totalt fjasko. troligen den största missräkningen i modern tid. Man siktade mot sHL och åkte ner i Hockeyettan. Efteråt luftade fansen sin besvikelse genom att vandalisera spelarnas bilar osv. Jag kan förstå deras frustration och besvikelse, men det kan jag med stolthet ändå säga att det är något vi blåvita fans aldrig, aldrig skulle göra. Klart besvikelsen och tomheten är enorm, men vi kommer ändå sluta upp tillsammans och stå där nästa säsong och sjunga fram våra älskade blåvita krigare, precis som den här säsongen. Vad som än händer står vi bakom skölden i blått och vitt, för, tillsammans är vi starka. Att lufta sin besvikelse mot den egna klubben, mot det man älskar högst av allt, det hjälper ingenting. Ingenting. Dumt och idiotiskt är det, men det är upp till var och en. Spännande blir det i vilket fall att följa SSK i Hockeyettan nästa säsong...

Näst sista omgången av kvalserien upp till allsvenskan spelades i torsdags och här kunde saker och ting bli klara. Södertälje var först och främst tvungna att slå Sundsvall borta. svårare än så var det inte. Om SSK inte tog 3 poäng, då skulle fjaskot vara ett faktum och man skulle, för 1:a gången på 113 år, sedan föreningen bildades, inte spela i någon av Sveriges 2 högsta ligor. För Västerviks del skulle man helst slå Pantern borta, för annars var man tvungna att i princip hoppas på att AIK slog Tingsryd och Södertälje slog Sundsvall, eftersom att Västervik var 3 poäng bakom båda dessa inför omgången.

Det gic inte Västerviks väg och det gick inte Södertäljes väg.

Södertälje var nog lite tagna av stundens allvar, för redan efter 01:30 kunde Sundsvall ta ledningen. Jesper Frödén kvitterade visserligen för Södertälje, varefter matchen stod och vägde väldigt länge. Skottövertaget hade dock Södertälje och det var ganska kraftigt dessutom, men när 60 minuter var spelade stod det, trots det, 2-1 på tavlan, men Södertälje hade skjutit 36 skott, mot sundsvalls 16. Magnus Åkerlund gjorde dock en gjuten insats och såg därmed till att Södertälje åker ur Allsvenskan till nästa säsong.
Det krävdes som sagt 3 poäng för SSK här och med 01:02 kvar att spela plockade också mats Waltin Christoffer Bengtsberg som en sista desperat utväg för att försöka få in 1-2-målet. Istället kunde Johan svedberg, som värvades från Leksand nu under säsongen, skjuta bort Södertälje från Allsvenskan och samtidigt skjuta Sundsvall till densamma, när han gjorde 2-1 i öppen kasse.

Västervik lyckades inte heller ta 3 poäng nere mot Pantern. Det blev 0 poäng, för i tom kasse kunde Fredrik Hetta, bror till Henrik i Malmö, som också han satte 4-2 i öppen kasse, sätta just 4-2 i öppen kasse för sitt Pantern, som därmed, likt Sundsvall, är klara för Allsvenskan. För 1 år sedan kvalade man för att hålla sig kvar i Div. 1, något som har varit signifikant för Pantern, som har hållt till i de nedre regionerna av Div. 1 i flera år. tills i år. Hela säsongen har varit fullständigt bragdartad och nu är man också klara för Allsvenskan. Häftigt. Riktigt häftigt.

Samtliga resultat från omgång 9:
Sundsvall - Södertälje 2-1
Pantern - Västervik 4-2
AIK - Tingsryd 6-5 str

På Hovet kunde Fredrik Hynning ge hemmalaget ledningen efter drygt 5 minuter. en ledning som man sedan utökade. Tingsryd kunde dock reducera 01:19 från paus i 1:a perioden och i 2:a perioden såg Hannes Johansson och Markus Persson till att Tingsryd hade vänt på steken. 2-3 var också ställningen inför den 3:e perioden, ett resultat som isf innebar att Tingsryd, precis som Pantern och Sundsvall, var klara för Allsvenskan. Västervik, som då låg under med 2-0 nere i Malmö, var tvungna att hoppas på att AIK skulle kunna vända det här, annars var loppet kört för Västervik. Det gick åt helt motsatt håll, iaf till en början, för bara 9 sekunder in i 3:e perioden utökade Tingsryd till 2-4. En riktig kalldusch för AIK. Målen fortsatte dock att hagla in i början av perioden. Erik Norin gjorde 3-4 dryga minuten senare, minuten efter det svarade Tingsryd med 3-5, men AIK både reducerade och kvitterade innan perioden var slut. 5-5 kom med drygt 5 minuter kvar att spela. Daniel Olsson-Trkulja gjorde sitt 6:e mål för den här kvalserien, otroligt viktig spelare för AIK. På straffar kunde sedan fredrik Hynning, som ju också inledde målskyttet i matchen, och unge Alexander Nylander, lillebror till William Nylander och således också son till Mikael Nylander, näta för AIK, samtidigt som Tingsryd brände sina straffar och AIK stod som segrare av matchen. Tingsrydsspelarna var nog dock minst lika glada efteråt, för den där poängen man tog räcker ju. Eftersom att Västervik nollade nere i Malmö är Tingsryd 4 poäng före Västervik inför sista omgången och saken är därmed klar.

Tabellen ser nu ut såhär, efter 9 spelade omgångar:

1, AIK 18p +11
2, Pantern 17p +1
3, Sundsvall 15p 0
4, Tingsryd 14p +6
5, Västervik 10p -11
6, Södertälje 7p -7

I och med 2 poäng för Sundsvall, 1 poäng för Tingsryd och 0 poäng för Västervik så är saken klar. Sundsvall, trots sin knackiga inledning av serien, då man länge låg under sträcket tillsammans med Södertälje, är klara för Allsvenskan. Detsamma gäller Tingsryd, som nu har fallit tillbaka litegrann i tabellen, men en 4:e plats räcker ju, eftersom det är de 4 främsta som tar steget upp, och att man har 4 poäng ner till Västervik under sträcket.

Västervik och södertälje alltså klara för hockeyettan. Vem hade trott det innan den här kvalserien drog igång? Inte fasen hade jag gissat att SSK inte skulle klara av att placera sig bland de 4 främsta när Pantern, Västervik, Sundsvall och Tingsryd skulle komma att stå för motståndet? Men det gjorde man. Trots 66% chans att klara det allsvenska kontraktet klarade man det inte. Detta Södertälje, som siktade mot SHL till nästa säsong. Nu spelar man istället i Hockeyettan. Vilket praktfjasko. Det är väl egentligen det enda positiva för oss blåvita fans just nu, att vi inte har det värst. Södertälje har det nog värre, men det är en klen tröst.
För Södertäljes del får man nu början om i Hockeyettan. Troligtvis kan man inte spela kvar i Axa sports center heller. Arenan lär vara för dyr för en klubb i Hockeyettan. Det kommer bli spännande för oss utomstående att följa SSK:s väg i Hockeyettan och se vad de kan göra och om de kan ta steget tillbaka redan nästa säsong eller inte. Jag tror inte det. vägen för att ens nå kvalserien till Allsvenskan är ju så krokig i Hockeyettan, det är många hinder att ta sig förbi på vägen, och sedan ska man sluta topp 2, misstänker jag att det kommer bli på nytt nästa säsong, då mot 2 lag från Allsvvenskan och de 3 tuffaste konkurenterna från hela Hockeyettan. Nej, det kommer bli tufft för SSK, det kan vi slå fast.

Västervik kommer att fortsätta i Hockeyettan även nästa säsong, men det här får helt klart anses vara ett stort steg framåt för Västervik, som kanske kommer bli en ny storklubb i Hockeyettan? Man har ju under några år nu fightats med Tranås, Vimmerby och Skövde i toppen av Grupp E, men kanske kan Västervik nu segla upp som favoriter i Grupp E till nästa säsong, för man var trots allt det enda lag därifrån som nådde såhär långt.

För Sundsvall, Tingsryd och Pantern väntar nu spel i Allsvenskan. För Tingsryd och Sundsvall blir det återkomst, för Pantern blir det ett historiskt steg upp och på tal om arenor, som vi pratade om gällande Södertälje här ovan, så lär Panntern inte spela i Kirsebergs ishall nästa säsong. Kanske kommer hemmamatcherna att förläggas till Malmö isstadion, det är en fråga att bita i där nere, ett väldigt angenämt problem känner jag.

Det gic inte vägen igår.
Precis som så många gånger förut för oss blåvita.
Tycker vi har haft tillräcligt med motgångar under de senaste åren, men det tar visst aldrig slut...

Leksand gjorde 1-0 i första perioden och hade sedan läge att göra 2-0 på straff.
Den missade man.
Hade man gjort mål där hade matchen kanske fått en helt annan utveckling, men nu var det istället Malmö som gjorde 1-1 med fjorton sekunder kvar av perioden.
Sedan var bortalaget klart bättre i andra perioden och trots att Leksand jagade kvittering genom hela sista perioden räckte det inte och Malmö vann med 2-4, sista målet i öppen kasse.

Leksand åker därmed ur SHL, igen.
Det är fjärde gången under 2000-talet man inte lyckas hålla sig kvar när det finns risk att åka ur, senast var 2006.
Därefter väntade sju långa år av misslyckanden och besvikelser.

Tills den där vackra och lyckliga dagen i mars för två år sedan.
733 dagar sedan för att vara exakt.
Matchen mot Rögle hemma i Tegera arena.
En match då kontraktet upp till Elitserien äntligen säkrades, efter sju års längtan, kämpande och krigande.
äntligen var vi tillbaks igen och den glädjen som fanns där, den var rent euforisk. Jag satt med tårar i ögonen av ren lycka där hemma i TV-soffan och det var helt klart en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

när första säsongen i SHL sedan blev en ren succe, där vi motbevisade alla experter, vann match på match, hade en rad spelare som följde med klubben upp från kvalet, inte minst Oscar Alsenfelt, som stod på huvudet i flertalet matcher, Patrik Hersley, som bombade in mål från blå och Johan Ryno, som verkligen växte under säsongen med Jakob Blomqvist och Micke Johansson som lekkamrater.
Kort sagt, en ren bragd och SM-slutspelet var också ytterst nära.
Dit hade vi också nått om systemet inte hade gjorts om lagom till den här säsongen.
Istället för att de åtta främsta gick till slutspel skulle det spelas playin.
Vi slutade sjua i serien och åkte sedan ut mot tian HV71 i playin.
Typiskt.
Annars hade det varit Leksands första slutspel sedan 2003.
Trots det var det en säsong som avslutades med flaggan i topp. En säsong där jag och många med mig, för första gången på många år, kunde vara riktigt stolt över att vara leksing.

Sedan var det dags för nästa säsong.
Andra säsongen i högstaligen och målsättningarna hade därmed så klart skruvats upp ytterligare.
Detta i samband med och i vetskap om hur systemet skulle komma att förändras efter säsongen gjorde att största skräcken för lagen i SHL just den här säsongen var att åka ur.
Och just det hände så klart.
Det som absolut inte fick hända.
Det som aldrig får hända, men som var extra allvarligt i år, i och med det nya systemet för upp och nedflyttning.

Det började illa redan från start.
Sju raka förluster.
rejäla rokader i spelartruppen, nästan rekordartat mitt under en säsong.
Sportchef Tommy Salo, som hade varit med hela vägen från 2011, visade dock återigen sin fingertoppskänsla när han gav foten åt flertalet spelare som inte hade presterat och plockade in spelare som skulle komma att lyfta laget.
Det gjorde man också och skutan såg ut att vara på rätt kurs igen.
Då kom tvisten mellan Salo och nye VD'n, Kjell Kruse.
Salo menade att Kruse lade sig i hans arbete, att det inte gick att arbeta så och sade upp sig på stående fot.
Bara för att återvända några dagar senare.
I december kom dock det slutliga avskedet, när Salo återigen upprördes av Kruses sätt att lägga sig i. Han gav styrelsen ett ultimatum, han själv eller Kruse. Eftersom att Kruse var tillsatt av styrelsen gic de på hans väg och Salo lämnade Leksand.
På isen såg det doc fortsatt bra ut, laget vann och var faktiskt seriens mest formstarka lag där runt jul.
I omgång 41 slog man sedan Brynäs i Tegera arena och klättrade upp över sträcket för att undvika kval.
I omgång 42 slog man sedan Djurgården, samtidigt som Brynäs förlorade igen och det var nu sköna fem poäng ner till brynäs under sträcket.
allt såg ut att lösa sig till slut, trots en minst sagt turbulent säsong.
Men det gjorde det inte.
För sedan vann man inget mer.
Tretton raka förluster med totalt tre poäng avslutade grundserien och det blev därmed kval för att hålla sig kvar till nästa säsong.

Det var ett kval där det fortsatte att studsa stolpe ut.
Modo, som slutade sist i serien, drog vinstlotten och ställdes mot ett Vita hästen, som var nykomlingar i Allsvenskan, men som hade gjort ungefär som Leksand gjorde förra säsongen, motbevisat alla och nu nått enda hit.
Modo hade dock inga problem att slå ut Hästen i fyra raka matcher och kontraktet var därmed säkrat för Övikslaget.
Leksand, som slutade näst sist och rent teoretiskt skulle ha fått en lättare kvalmotståndare än Modo, drog istället nitlotten och ställdes mot ett hårdsatsande Malmö, vars resa tillbaka till SHL inte hade varit smärtfri under säsongens gång.
Man missade den Allsvenska finalen med minsta möjliga marginal.
istället blev det slutspelsserien, där man såg ut att spela bort sina chanser till avancemang genom tre raka förluster.
Man låg sist i serien med två omgångar kvar, men ändå lyckades man på något sätt krångla sig upp på tredjeplats i absolut sista omgången, vilket gav Leksand som motståndare.
Sedan vet ni vad som hände.
Det blev en kvalrysare hetare än något annat i hela hockeysverige, t.o.m. hetare än SM-slutspelet.
Malmö vann första matchen uppe i Leksand, efter att ett skälvmål avgjort med dryga minuten kvar.
Därmed var Leksands hemmaplansfördel borta, men den återtog man i andra matchen nere i Malmö, där också ett självmål avgjorde, fast åt rätt håll.
Leksand vann sedan tredje matchen hemma, Malmö fjärde och Leksand femte, vilket innebar 3-2 i matcher och nu var kontraktet trots allt nära att säkras, efter mycket om och men.
Men det gjorde det inte.
I Sjätte matchen nere i Malmö kunde leksingarna säkra kontraktet, men malmö hanterade pressen på ett ypperligt sätt, vann matchen och skakade fram en sjunde och direkt avgörande match uppe i Leksand.
Hur det gick där ser ni ovan...

Var 30 mars 2013 en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, då är 2 april 2015 en av de tyngsta dagarna i mitt liv.
Jag har nog inte fattat hur enormt stora negativa konsekvenser det här kommer få än.
Föreningen går i runda slängar miste om 35 miljoner och spelarbudgeten stryps med 75%.
Så stor är skillnaden att spela i SHL kontra Allsvenskan rent ekonomiskt.
Man kommer dessutom att få börja om från början och bygga i stort sätt ett helt nytt lag.
Alla de kontrakt på nyckelspelare man kämpat för att signa under säsongen, som långtidskontrakt på Johan Ryno och Mattias Ritola, de gäller inte längre.
faktum är att man i nuläget bara har fem spelare på kontrakt till nästa säsong.
Alla från 2013 är borta, inkl. sportchef Tommy Salo och tränare Andreas Appelgren.

Frågan är hur man kommer hantera det här nu?
Kommer man satsa på ett snabbt återtågande redan till nästa säsong, ungefär som man gjorde 2002 och 2005, då man båda gångerna gick upp efter bara en säsong i Allsvenskan?
Eller kommer man sikta mer långsiktigt, vilket ju bar frukt till slut år 2013?

Jag tror någonstans på det senare, för det första har misslyckats så många gånger.
2007, 2008, 2009, 2010 och 2011.
alla säsonger byggde man relativt kortsiktigt med målet att gå upp.
Sedan tog satsningen som bar hela vägen form. Den pågick under två säsonger i Allsvenskan och stora delar av det laget följde sedan med upp i SHL också.
Frågan är bara om den nye sportchefen, Tore Jobs, har samma fingertoppskänsla för nyförvärv som Salo hade?
Om Jobs ens blir kvar, det vet vi inte heller.
Nej, det är mycket som ska byggas från grunden här igen och det är bara att hoppas på att några spelare från årets trupp är villiga att stanna kvar även i Allsvenskan.
Jag tänker då främst på leksingar med rötterna i byn, som Jens Bergenström och Jon Knuts.

Känslan är dock att det här kan ta både en och tio säsonger innan vi går upp igen, i synnerhet med tanke på det nya systemet för upp och nedflyttning, där ettan och tvåan i allsvenskan först möts i bäst av fem. Vinnaren där får kvala mot lag 14 i SHL. Förloraren måste slå vinnaren i slutspelsserien, som är samma som i år, lag 3-8 i serien, i bäst av tre matcher. Det lag som där vinner får möta lag 13 i SHL i bäst av sju.
Chanserna sjunker alltså drastiskt till nästa säsong.
Lagen från sHL behöver bara vinna fyra matcher i direktkvalet för att säkra kontraktet.
Fyra segrar i den gamla kvalserien räckte inte för avancemang, så det krävs mindre från SHL-klubbarnas sida numera.
Det var dock exakt samma förutsättningar i år för SHL-klubbarna. Fyra segrar i direktkvalet räckte.
Modo klarade det enkelt.
Leksand klarade det inte.

Det är också det som skrämmer mig litegran. att SHL-lagen är så överlägsna som Modo var Hästen. Modo var ett bottenlag i SHL, förlorade massor, men hade ändå inga problem att ta fyra raka segrar mot Hästen.
risken är att det går likadant för flera av de Allsvenska lagen, när man når hela vägen till kval.
Malmö hade egentligen en SHL-mässig trupp redan i år och därför kunde man bjuda upp till sådan kamp mot Leksand.
Som jag sa innan säsongen drog igång, det kommer bli en enorm kapprustning för att nå SHL den här säsongen, för det här är den stora chansen.
Nästa år lär det inte alls bli samma kapprustning, för nu är chanserna betydligt mindre att gå upp.
Kanske hade det t.o.m. varit bättre för Leksand att åka ur förra säsongen, för att därefter ha en jättechans att gå upp direkt igen?

Tror dock att Leksand hade klarat kontraktet om man hade fått möta vilket annat lag som helst i Allsvenskan, möjligtvis med undantag för Rögle, som alltid är som bäst när det gäller.
Tror inte heller att Leksand kommer ha en så konkurrenskraftig trupp nästa säsong som malmö hade nu. Då ska det till en oerhörd fingertoppskänsla och det är därför det här nybygget nu blir så extremt viktigt, hur man bygger laget och vilka man plockar in.
Känslan är att det går, men den är samtidigt att vägen tillbaka nu är ännu längre än den var 2006, då vi åkte ur senast och det tog sju år att gå upp...

Som sagt, jag tror inte riktigt jag har förstått hur stora negativa konsekvenser det här kan komma att få. Kan vara så att jag inte förstår det förrän nästa säsong sumeras.
känslan just nu är dock mest tomhet. Det går inte ens att gråta, det känns bara tomt och tungt just nu.
Efter alla dessa ångestfylda år, kunde vi inte vara värda en plats i SHL då? Efter alla år av slit och kämpande, kunde vi inte få etablera oss i SHL då?
Nej, tydligen inte. Motgångarna tycks aldrig ta slut.
nu är vi tillbaka på ruta ett igen, där vi får möta Almtuna, Asplöven, Sundsvall och Pantern nästa säsong. Bara det känns väldigt bittert just nu. Inget ont om dessa klubbar, men vad är de jämförelsevis med Frölunda, Färjestad, HV71, LHC och Skellefteå?
Nej, det känns åt helvete just nu och det här kommer sitta i väldigt länge nu, det kan jag tyvärr lova.
Samtidigt känner jag en revanschlust någonstans där inne, men som sagt, med det nya systemet för upp och nedflyttning känns den vägen i nuläget väldigt, väldigt lång.
Hur lång förstår jag nog som sagt inte förrän nästa säsong sumeras.
det återstår att se var vi står då, men en sak är klar, det här kommer slå oerhört tungt mot Leksand, både med verksamhet, arena och allting annat i hela föreningen.
Inte minst också för oss fans, som, utan att vara självgod på något sätt, är bland Sveriges bästa.
Vi står där oavsett divition, men jag kan väl känna att vi har haft nog med motgångar under de senaste åren och att vi kunde få etablera oss i SHL efter allt krigande och kämpande där nere på isen.
Alla vill ju ha oss där.
Leksand drar alltid publik och det var nog inte riktigt det här SHL tänkte när man gjorde om systemet.
Att ett av de mest folkkära lagen skulle försvinna, till förmån för Karlskrona och Rögle.
Återigen, inget ont om dessa klubbar, men man har inte i närheten av samma dragningskraft som Leksand.

Nej, motgångarna tycs aldrig ta slut...

Äntligen var den här, matchen hela hockeysverige riktat bblickarna mot de senaste dagarna, utan tvekan den hetaste matchen i svensk hockey just nu, inkl. SM-semifinalerna.

Den 7:e och helt avgörande matchen mellan Leksand och Malmö, inför ett fullsatt och kokande Tegera arena, ett blåvitt hav som garanterat skulle göra vad de kunde för att vara som en 6:e utespelare för Leksand genom 60 minuters intensiv kamp. Hur matchen skulle sluta var oerhört svårt att säga innan nedsläpp, det har varit så jämnt det bara kan vara under de 6 föregående matcherna, t.o.m. skotten var helt jämna innan kvällen, 178-178. Malmö hade ett litet övertag sett till antalet gjorda mål, vilket kanske talade lite för skåningarna, men Leksand hade å andra sidan hemmaplansfördel, vilket kanske kunde tala lite för de blåvita.

Klart var hursomhelst att det 1:a målet skulle bli enormt viktigt. Ett Leksandsmål skulle kunna innebära att spärrarna släppte litegrann och att man, med publiken i ryggen, sedan bara trummade på. Ett malmömål skulle å andra sidan kunna göra att pressen ökade ännu mer på leksingarna, för det var trots allt så, att Leksand hade aningen mer press på sig än vad Malmö hade. Mycket, väldigt mycket, låg i potten, inte minst för Leksand, som riskerade att åka ur SHL igen. För Malmös del har man velat tillbaka under många år nu, men aldrig egentligen varit riktigt nära, förrän nu. Just det, att man nu var så nära, ivern att nå hela vägen, kunde kanske bli till deras nackdel.

Kort och gott gällde det alltså att behålla kylan och inte tänka på vad matchen skulle komma att betyda. Att bara köra på, precis som vilken annan match som helst, omgång 27 i grundserien om det nu är så. Att spela ut och bara köra. Det lag som bäst lyckades med det skulle med stor sannolikhet gå segrande ur det här.

Pucken släpptes och avgörandets stund var inne.

Leksand var det lag som öppnade matchen klart bäst. Man satte press nere mot Hovinen och Malmöspelarna hamnade nästan i knät på honom, men man gjorde det ändå bra och lyckades undfly den blåvita anstormningen. Istället var Malmö mycket nära på att ta ledningen i en snabb omställning, men där hade Alsenfelt marginalerna med sig, skönt!

Det var Leksand som hade öppnat klart bäst. Man hade mycket folk framför Hovinen hela tiden och tryckte på för ett ledningsmål med flera vassa avslut, men även Hovinen hade marginalerna med sig.

Leksand fick dock matchens 1:a powerplay med sig och där fortsatte man att pressa på bra, iaf den 1:a minuten. Sedan fick Malmö mer ordning på grejerna och redde ut den stormen.

Spelet hade jämnat ut sig betydligt nu och malmö hade minst lika mycket spel som Leksand, vars intenssiva inledning hade stannat av litegrann. Trots det skulle man ändå ta ledningen efter 12:59 och det var en högst ovan målskytt som hittade nätet bakom Hovinen. Jonas Frögren gjorde sitt 1:a mål i den här sjumatchersserien och det var 1-0 för Leksand, mycket, mycket viktigt!

Stämningen i arenan ökade om möjligt ytterligare. Hela publiken var med på noterna, såväl Norra stå som sittplats. Det såg ut att utveckla sig just till den hockeyfest som alla blåvita ville få det till.

2-0 var väldigt nära när Leksand och Ryan Russell av alla människor slet sig loss, men han hakades och det var en solklar straff. Mattias Guter klev in och hade chansen att ge Leksand ett järngrepp om det här, men Hovinen var följsam i mål och gick segrande ur den duellen. Viktigt för Malmö. Viktigt var också när man drygt 2 minuter från paus fick spela powerplay, men viktigare ändå var att Leksand klarade av det och såg ut att gå till periodvila med 1-0 på tavlan. Precis som i 1:a matchen gjorde dock Malmö ett sent mål. Då var det i 2:a perioden, med 5 sekunder kvar. Nu var det i 1:a perioden, med 14 sekunder kvar. Inte riktigt rättvist sett till perioden, då Leksand var det klart bättre laget under stora delar av perioden.

I 2:a perioden var Malmö nära 1-2 direkt i inledningen. En giftig kontring, men där hade Alsenfelt återigen marginalerna med sig. Leksand var också nära ledningsmålet, efter att Malmöbacken ramlat, men Hovinen drog det längsta strået när Bergenström fick chansen.

Generellt var det dock Malmö som hade öppnat perioden bäst, ungefär på samma sätt som Leksand öppnade den 1:a perioden klart bäst.

Det var också Leksand som här var närmst ett ledningsmål på nytt, trots att det var Malmö som hade det mesta av spelet i inledningen av den 2:a perioden. Ryno drog Hovinen, men pucken gick längs med mållinjen, utan att gå över densamma och det var fortsatt 1-1 på tavlan, tills kort senare, då Malmö och unge Jens Henrik Tönjum istället gjorde 1-2. Inte bra. Inte bra alls. Risken var nu att tankarna på vad det här skulle kunna betyda kom tillbaka och gjorde de det, då skulle det vara risk för att spelet skulle låsa sig totalt. Nej, det gällde att fortsatt bara gnugga på och hitta tillbaka till spelet i 1:a perioden, för än återstod ju mycket tid, mer än halva matchen.

tyvärr kunde Malmö fortsätta sitt flow och kort senare göra 1-3 och nu var uppförsbacken tung för Leksand. Nästa mål skulle bli väldigt, väldigt viktigt. 2-3 och det var match igen, 1-4 och matchen skulle i princip vara avgjord...

Det blev Leksand som gjorde det. Efter knappt 16 minuters spel och dessförinnan några minuters kamp om var matchen skulle väga över, kunde Tomi Sallinen reducera för Leksand!

Fortsatt skulle ju nästa mål dock bli väldigt viktigt. Fick Malmö 2-4, då var frågan om Leksand skulle orka resa sig på nytt. Skulle Leksand få 3-3, då skulle det vara helt öppet igen och högst troligt att Leksand skulle ta över matchbilden litegrann.

Det var dock 2-3 efter 2 spelade perioder och malmö var då 1 period från ett SHL-kontrakt. Än återstod det dock 20 minuter att spela, 1/3 av matchen, och 1 mål är ingenting i hockey, så än fanns det gott om tid för Leksand, som dock skulle behöva hitta tillbaka till spelet i 1:a perioden, där det var mycket bättre än i 2:a perioden.

Inför 3:e perioden höll Superstars igång redan innan nedsläpp och skapade ett fortsatt enormt tryck.

Inledningen av 3:e perioden skulle bli väldigt viktig. Som sagt, 3-3 och matchen skulle vara vidöppen igen, 2-4 och uppförsbacken skulle vara väldigt lång för Leksand.

2-4 var också väldigt nära direkt i inledningen av perioden, men Alsenfelt gjorde en enormt viktig räddning på Magnus Häggströms skott.

Matchbilden var tillbaka litegrann i det som var i 1:a perioden, då det böljade fram och tillbaka, vilket var bättre för Leksands del än det som var i 2:a perioden, då Malmö var klart bättre i stora delar. Här var det så klart mycket nerver och tiden tickade på för Leksand. 17 minuter kvar. 16 minuter kvar. 15 minuter kvar.

Spelet böljade fortsatt fram och tillbaka och vem som skulle få nästa mål kändes nästan omöjligt att säga, kändes nästan som det skulle bli en slump som gav det. Malmö hade dock aningen hetare chanser, men Alsenfelt klev fram riktigt bra och gjorde några riktigt bra och kvalificerade räddningar. Viktigt!

Halva perioden kvar.

Leksand hade återigen ett litet spelövertag, precis som i 1:a perioden, men skapade inte lika farliga lägen som man gjorde då. Viktigt var att nu få in folk framför Hovinen, som i 1:a perioden, och få in puckarna framför mål. Viktigt för Malmö var att inte bli för ivrigia och inte ge Leksand för mycket utrymme. För än så länge var det mycket tid kvar. 10 minuter. Mycket tid i hockey.

Leksand fortsatte att ha spelinitiativet och efter knappt 14 minuter tog Malmö timeout, efter att Guter haft ett jätteläge som man bara måste sätta i de lägena i det här skedet av matchen. Nu gjorde man inte det och det var fortsatt 2-3 på tavlan, med 6 minuter kvar att spela.

Tiden tickade på för Leksand och det återstod nu bara 4 minuter att spela. 4 minuter. Snart dags att plocka Alsenfelt, men Malmö gjorde det bra och försvarade sig bra och hade fortfarande ledningen, men den var skör...

Mindre än 3 minuter återstod nu och i det här läget skulle man trots allt kunna säga att det där målet med 14 sekunder kvar av 1:a perioden blev matchavgörande. det i kombination med den brända straffen. Hade Leksand fått 2-0 där, då hade matchen kanske fått ett helt annat ansikte.

Det tillhör dock det förflutna och var inget att göra något åt här. Nu gällde det för de blåvita att mobilisera det sista och gå all in för att få in kvitteringen här under matchens sista minuter.

Man fick ett sista gyllene tillfälle att nå 3-3, när man fick spela powerplay med mindre än 2 minuter kvar av matchen. Guter hade återigen ett jätteläge att peta in pucken, men Jens Olsson hann dit och täcka returen från Hovinen.

1 minut kvar och nu var Malmö väldigt, väldigt nära SHL.
Leksand gjorde ett sista försök och plockade Alsenfelt, men det ville sig inte. Malmö satte 2-4 i öppen kasse och vann matchen.

Därmed är Leksands sesior i SHL över för den här gången...
733 dagar sedan den där ofattbart lyckliga dagen i mars, 30 mars 2013, när Tegera arena kokade efter 3-1 mot Rögle och det där kontraktet var säkrat, efter 7 års kämpande och krigande.
Ett kontrakt man behöll 1:a säsongen i SHL, efter att ha övertygat och överträffat alla förväntningar och slutat 7:a i serien.
Ett kontrakt man bara skulle behålla 1 säsong till, för att därefter nästan ha ett garanterat SHL-kontrakt, då upp och nedflyttning kommer bli betydligt svårare efter den här säsongen.
En säsong som började på sämsta tänkbara sätt. 7 raka förluster, därefter rejäla rokader i spelartruppen, Tommy Salo lämnade mitt under säsongen, Andreas Appelgren lämnade mitt under säsongen, avslutade serien med 13 raka förluster och avslutade med att dra den största nitlotten av de alla i direktkvalet.
Säsongernas säsong, säsongen då det bara gällde att hålla sig kvar, då åker Leksand ur. Kan man ha mer otur???
Trots 3-2 i matcher lyckas man inte knyta ihop det här och Malmö vänder till 3-4 i matcher.
Därmed tycker jag i högsta grad det går att ifrågasätta det här "nya" systemet.
Som jag har skrivit innan. Det ska ju inte vara en fördel att komma sämre till i grundserien. Det var det med facit i hand definitivt i år. Hade Leksand slutat sist i tabellen, istället för näst sist, då hade kontraktet varit säkrat. Det kan jag nästan lova. Då hade man mött vita hästen och där hade man vunnit. Nu får man istället möta Vita hästen i seriesammanhang nästa säsong. Man går dessutom miste om i runda slängar 35 miljoner. Läste att spelarbudgeten för SHL var ungefär 40 miljoner. För Allsvenskan 10 miljoner.
Det var matchernas match det här, leksand hade hemmaplan, men en missad straff och ett sent mål i 1:a perioden avgjorde och nu är det tungt. Förbannat jävla helvetes tungt...

Allsvenskan är nu ruskigt nära för IK Pantern. Jag trodde man skulle vara slut nu lagom till kvalserien, efter den här fenomenala säsongen, men icke. I omgång 8 blev det en ny seger, kanske klubbens mest meriterande genom historien, hemma mot AIK. AIK ledde med 0-1 inför sista perioden och såg ut att även i teorin säkra Allsvenskt spel till nästa säsong, men så blev det inte. Pantern gjorde en grym 3:e period och vände 0-1 till 4-1. 4-1 mot AIK är inte illa. Inte illa alls, även om de 2 sista målen kom i matchens sista minut, 3-1 i öppen kasse, men 4-1 faktiskt inte i öppen kasse. Nu är Pantern 4 poäng före Västervik under sträcket. Seger mot just Västervik i näst sista omgången innebär alltså att man säkrar det Allsvenska ontraktet till nästa säsong. Är inte det häftigt? Wow säger jag bara!

SAmtliga resultat i omgång 8:
Pantern - AIK 4-1
Västervik - Sundsvall 1-2 str
Tingsryd - Södertälje 3-1

Södertälje. Ja, nu är fjaskot väldigt, väldigt nära. Man har inte ens allt i egna händer längre. Man är 5 poäng bakom sundsvall över sträcket. 6 bakom Tingsryd. Tingsryd har dock 13 måls bättre målskillnad än SSK, så det lär inte hända att man tar dem. Nej, enda hoppet är nu Sundsvall, som man då först måste slå borta i näst sista omgången, annars är det helt kört för SSK. Vinner man där måste man sedan vinna mot Pantern i sista omgången, samtidigt som Tingsryd slår Sundsvall. Då klättrar SSK upp över sträcket, förutsatt att Västervik inte tar mer än max 2 poäng de 2 sista omgångarna. Annars är det Västervik som då tar den där 4:e platsen. Så läget är minst sagt allvarligt för Södertälje, som jag faktiskt inte tror vi kommer se i Allsvenskan nästa säsong, tyvärr.

Tabellen ser nu ut såhär:

1, AIK 16p +10
2, Pamtern 14p -1
3, Tingsryd 13p +7
4, sundsvall 12p -1
5, Västervik 10p -9
6, Södertälje 7p -6

Semifinalerna rullar vidare och såhär gick det i omgång 2:

Omgång 2

Linköping - Skellefteå 2-7
Växjö - Frölunda 2-1 SD

Skellefteå var bra i 1:a matchen. Riktigt bra. Här behövde man inte göra så mycket. LHC var riktigt usla, på hemmaplan, där de ju normalt sett brukar vara väldigt starka, men inte den här gången. Skellefteå hade 1-3 efter den 1:a perioden och trots målvaktsbyte till den 2:a perioden fortsatte målen att trilla in. 1-6 efter 2 spelade periode och matchen var givetvis avgjord. Hemmapubliken buade t.o.m. ut sina hjältar där nere på isen, med all rätt, för det var inte bra någonstans. Billiga mål släppte man till och det var i stort ingenting som fungerade. Nu har Roger Melin en svår nöt att knäcka, vad han ska ändra på till 3:e matchen uppe i Skellefteå, som spelas nu ikväll. Linköpingsseger där är nästan ett måste, annars är den här matchserien över på fredag kväll...

I Växjö blev det betydligt jämnare. Efter att Nick Johnson smackat in 1-0 för Växjö halvvägs in i 1:a perioden och Anton Blid kvitterat bara några minuter senare var det 2 målvakter som spikade igen. Lasse Johansson klev verkligen fram och var precis sådär bra som han måste vara för att Frölunda ska kunna ta det här. Nilstorp har en högre lägstanivå och en högre högstanivå. Han kan spela såhär bra. Han ska spela såhär bra. Han glänste dock inte på samma sätt som Johansson gjorde, mest just p.g.a. nyss nämnda, att Nilstorp ska vara en bättre målvakt än Johansson, men det var han inte den här kvällen. Eller, båda två var grymr bra i mål, inget snack om det, men Lasse Johansson tar nog ändå hem målvatspriset, trots att det till slut, efter 104 minuters spel, i den 6:e perioden, var växjö som gick segrande ur det hela. En puck som styrdes på Mikael Wikstrand framför mål och som ställde en annars så bra Lasse Johansson. 104 minuter är den 4:e längsta suddenmatchen i modernt SM-slutspel. Längst är fortfarande Leksand - Färjestad från 1997, drygt 119 minuter.

De här resultaten gör att vi nu har...

...Skellefteå - Linköping 2-0 i matcher
...Frölunda - Växjö 1-1 i matcher