Leksand reste sig igen!
Nästan fullsatt Tegera arena i säsongens definitivt sista hemmamatch hur det än skulle gå i den här matchen. Superstars höll så klart igång på Norra och det var en härlig stämning innan nedsläpp.
En match där modo öppnade bäst, men där Leksand vaskade fram några bra chanser efter knappt 3 minuters spel. Inga mål de gångerna dock, men det var goda intentioner från Leksands håll, som agerade bra och var lite rappare i skridskoåkningen än vad Modosspelarna var, även om Modos målchanser kanske var vassare när de väl dök upp på de kontringar man skapade sig, sylvassa sådana. Det var också modo som skulle få det 1:a målet. Kanske inte helt logiskt sett till matchbilden, men efter 07:12 kunde Bill Tomas ge bortalaget ledningen och minns jag inte fel var det han som gjorde 1-0 förra matchen också.
Tyvärr ett relativt tidigt mål för Modo även i den här matchen alltså och ser man till statistiken, både över den här matchserien och över slutspelsmatcher i stort, så skulle Modo då vinna matchen. I alla 5 tidigare matcher har nämligen det lag som gjort det 1:a målet vunnit matchen och totalt sett i 85% av alla slutspelsseriematcher, om man tittar på den här och förra säsongen, så har det lag som gjort det 1:a målet vunnit matchen. så det 1:a målet har onekligen en stor betydelse, men å andra sidan så vinner det lag som gör 1:a målet alltså i 5/6 matcher. Det har varit så i de 5 tidigare matcherna, kanske var det dags för ett trendbrott här då?
Leksands kvittering lät heller inte vänta på sig. 4 minuter senare gjorde nämligen Johan porsberger sitt 1:a mål för den här matchserien när han såg till att det då stod 1-1 på tavlan. Viktigt för Leksand och matchen i stort!
Modo hade tagit över litegrann rent spelmässigt och fortsatte att vara vassa i sina spelvändningar och uppspel, men man bjöd också Leksand på en del jättelägen, inte minst Viktor Amnér, som nästan fick stå helt rent framför Reideborn, men inte lyckades få iväg något skott ens. Sådana lägen måste man nästan utnytja och vara mer effektiva på, i synnerhet när Modo har en betydligt vassare spets i sitt lag än vad Leksand har.
Ett ännu bättre läge som man definitivt måste utnytja är spel 5 mot 4 i 5 minuter. Just ett sådant läge fick Leksand, efter att Patrick Dwyer kört upp klubban mellan benen på Tobbe Forsberg, riktigt fult!
Matchstraff för Dwyer på det och 5 minuters powerplay för Leksand. Ledningsmålet var heller inte långt bort, men hesa Fredrik ljöd efter den 1:a perioden och det var fortfarande 1-1 på tavlan. Powerplayet skulle dock fortsätta i 2:a perioden, då man hade 3 minuter kvar av detsamma.
Och visst skulle man utnytja det. Tommi Paakkolanvaara satte även han sitt 1:a mål för den här matchserien och Leksand hade vänt på steken!
Eftersom Dwyer fick matchstraff fortsatte ju powerplayet efter målet också, men tyvärr lyckades man inte utnytja det ytterligare, men 2-1 räckte ju.
Då klev Alexander Ytterell, som även assisterade till 2-1-målet, fram och gjorde 3-1 för Leksand och tvingade därmed Modo till en timeout.
Taket lyfte nästan i arenan vid Ytterells 3-1-mål och precis som i förra hemmamatchen bar den blåvita publiken verkligen fram Leksand i det här läget av matchen. Det var en enorm ljudkuliss där inne i arenan, men än var det långt kvar att spela.
Haukeland, som tack och lov fick fortsatt förtroende i kassen, trots 4 insläppta förra gången, klev fram och gjorde några riktigt bra räddningar, samtidigt som bl.a. Jonas Frögren offrade sig hänsynslöst, bara kastade sig framför Modoskyttarna och täckte skott och fick mycket välförtjänt ett taktfast "krigare krigare krigare" från publiken.
Nästa mål skulle bli väldigt viktigt. 4-1 för Leksand och matchen skulle inte vara avgjord, men inte långt därifrån. 3-2 och det skulle vara match på riktigt igen.
Det var tyvärr Modo som fick det målet. Till slut kunde Per-Åge Skröder överlista Haukeland, med 02:01 kvar av perioden. det hade varit väldigt skönt att gå till pausvila med tvåmålsledning, men å andra sidan kanske en enmålsledning gör att spelarna är mer på tå redan från start i 3:e perioden. 2 mål upp kanske, i sämsta fall, hade kunnat leda till en undermedveten avslappning, men med 3-2 på tavlan fanns inga utrymmen för sådant.
Ännu mindre utrymme för det skulle det finnas vid likaläge och det var otroligt nog just det som inträffade. Med 10 sekunder kvar av perioden bjöd Leksand Modo på en riktig bjudning och den var man inte sena att utnytja och det som såg så bra ut bara 2 minuter tidigare hade nu blivit ett helt jämnt och ovisst 3-3-läge, men ajajaj, sådana bjudningar får man inte bjuda Modo på! Kändes fruktansvärt onödigt...
Leksand repade sig dock bra från den kallduschen och när Niklas torp åkte ut drygt 3 minuter in i 3:e perioden tog det bara 33 sekunder innan Alexander Ytterell smällde in sitt 2:a mål för kvällen och Leksand var återigen i ledning.
Återigen skulle dock Modo kvittera. 5 minuter senare satte Ilari Filppula 4-4 och ojojoj vilken dramatisk avslutning det blev av den här matchen, för nu återstod det bara 12 minuter att spela och snacka om att nästa mål skulle bli enormt viktigt!
Och visst var det Leksand som gjorde även detta målet. Med 9 minuter kvar att spela tryckte Jon Knuts in 5-4 för Leksand, ett riktigt krigarmål från en av de allra trognaste leksingarna i truppen. Snacka om ett viljemål och oj så nervöst det blev nu! Gick spänningen att ta på i arenan under matchen i lördags så var det ingenting mot det här, för det här resultatet innebar ju att Leksand trots allt skulle vaska fram en helt galen 7:e och helt avgörande match i Övik på fredag. Kvittering för Modo och sedan ett segermål och säsongen skulle vara över för de blåvita. så snacka om att det var nervösa slutminuter av den här matchen...
Det saknades inte chanser för Modo, men Haukeland hade återigen, precis ssom han har gjort tidigare under säsongen, studsat tillbaka ordentligt efter den mindre bra matchen förra gången. Han klev fram och gjorde några riktigt bra räddningar och tiden tickade väldigt snabbt för Modo, väldigt, väldigt långsamt för Leksand. 8 minuter kvar, 7 minuter, 6, 5, 4, 3 minuter kvar och det stod fortfarande 5-4 på tavlan.
Modos timeout var ju redan förbrukad och tiden tickade upp mot full tid. 2 minuter kvar och Reideborn stod fortfarande kvar mellan stolparna, Andreas Johansson vågade inte plocka honom ännu, men med minuten kvar att spela lämnade han sin post och det blev spel 6 mot 5. Man satte upp ett ofantligt tryck mot Haukeland, men han stod emot och när martin Karlsson lade ut pucken ur egen zon med 12 sekunder kvar att spela och när slutsignalen sedan gick, ja, då var det ett jubel inne i arenan som inte är för hackor. Det var nästan så taket i arenan lyfte och ett taktfast "krigare krigare krigare" ekade från Norra kortsidan.
Wow säger jag bara, man gjorde det, man reste sig, igen! Det är helt sinnessjukt och nu lär det bli nerver på fredag. För 2:a året i rad är Leksand involverat i en game seven, en helt avgörande match och jag vågar inte ens gissa hur det kommer sluta på fredag.
Modo har haft både 2-0 och 3-2 i den här matchserien, men Leksand har kommit tillbaka båda gångerna. Modo lär vara ordentligt skakade och känna en enorm press och tyngd på sina axlar på fredag, precis som Leksand gjorde mot Malmö förra året. Då var det det Allsvenska laget som drog det längsta strået och vann game seven. Frågan är om Leksand kan göra detsamma på fredag? Ja, varför inte? Har man rest sig såhär många gånger här på slutet, när man varit helt uträknade, varför kan man då inte gå hela vägen när man ändå är igång?
det var bäst av 7 matcher från början. Modo hade 2-0 och såg ut att gå mot en enkel matchserieseger, men Leksand kvitterade till 2-2. Modo to ledningen på nytt, men Leksand kom tillbaka, igen. Nu ska allt avgöras i en enda match. Kl. 19:30 på fredag. Då smäller det i Fjällräven center!
Tror att 1:a målet där kommer bli fruktansvärt viktigt då. Gör Leksand det, då lär det mentala spöket växa sig enormt för Modo. Enda chansen för Modo att kunna slappna av i den matchen är om man går ifrån till en säker ledning, ungefär som man gjorde senast. Annars kommer det vara fördel Leksand matchen igenom, om något av lagen och i synnerhet Leksand, leder med ett eller ett par mål.
Ojojoj, kort sagt, vilken jävla rysare det kommer bli på fredag!
En match där modo öppnade bäst, men där Leksand vaskade fram några bra chanser efter knappt 3 minuters spel. Inga mål de gångerna dock, men det var goda intentioner från Leksands håll, som agerade bra och var lite rappare i skridskoåkningen än vad Modosspelarna var, även om Modos målchanser kanske var vassare när de väl dök upp på de kontringar man skapade sig, sylvassa sådana. Det var också modo som skulle få det 1:a målet. Kanske inte helt logiskt sett till matchbilden, men efter 07:12 kunde Bill Tomas ge bortalaget ledningen och minns jag inte fel var det han som gjorde 1-0 förra matchen också.
Tyvärr ett relativt tidigt mål för Modo även i den här matchen alltså och ser man till statistiken, både över den här matchserien och över slutspelsmatcher i stort, så skulle Modo då vinna matchen. I alla 5 tidigare matcher har nämligen det lag som gjort det 1:a målet vunnit matchen och totalt sett i 85% av alla slutspelsseriematcher, om man tittar på den här och förra säsongen, så har det lag som gjort det 1:a målet vunnit matchen. så det 1:a målet har onekligen en stor betydelse, men å andra sidan så vinner det lag som gör 1:a målet alltså i 5/6 matcher. Det har varit så i de 5 tidigare matcherna, kanske var det dags för ett trendbrott här då?
Leksands kvittering lät heller inte vänta på sig. 4 minuter senare gjorde nämligen Johan porsberger sitt 1:a mål för den här matchserien när han såg till att det då stod 1-1 på tavlan. Viktigt för Leksand och matchen i stort!
Modo hade tagit över litegrann rent spelmässigt och fortsatte att vara vassa i sina spelvändningar och uppspel, men man bjöd också Leksand på en del jättelägen, inte minst Viktor Amnér, som nästan fick stå helt rent framför Reideborn, men inte lyckades få iväg något skott ens. Sådana lägen måste man nästan utnytja och vara mer effektiva på, i synnerhet när Modo har en betydligt vassare spets i sitt lag än vad Leksand har.
Ett ännu bättre läge som man definitivt måste utnytja är spel 5 mot 4 i 5 minuter. Just ett sådant läge fick Leksand, efter att Patrick Dwyer kört upp klubban mellan benen på Tobbe Forsberg, riktigt fult!
Matchstraff för Dwyer på det och 5 minuters powerplay för Leksand. Ledningsmålet var heller inte långt bort, men hesa Fredrik ljöd efter den 1:a perioden och det var fortfarande 1-1 på tavlan. Powerplayet skulle dock fortsätta i 2:a perioden, då man hade 3 minuter kvar av detsamma.
Och visst skulle man utnytja det. Tommi Paakkolanvaara satte även han sitt 1:a mål för den här matchserien och Leksand hade vänt på steken!
Eftersom Dwyer fick matchstraff fortsatte ju powerplayet efter målet också, men tyvärr lyckades man inte utnytja det ytterligare, men 2-1 räckte ju.
Då klev Alexander Ytterell, som även assisterade till 2-1-målet, fram och gjorde 3-1 för Leksand och tvingade därmed Modo till en timeout.
Taket lyfte nästan i arenan vid Ytterells 3-1-mål och precis som i förra hemmamatchen bar den blåvita publiken verkligen fram Leksand i det här läget av matchen. Det var en enorm ljudkuliss där inne i arenan, men än var det långt kvar att spela.
Haukeland, som tack och lov fick fortsatt förtroende i kassen, trots 4 insläppta förra gången, klev fram och gjorde några riktigt bra räddningar, samtidigt som bl.a. Jonas Frögren offrade sig hänsynslöst, bara kastade sig framför Modoskyttarna och täckte skott och fick mycket välförtjänt ett taktfast "krigare krigare krigare" från publiken.
Nästa mål skulle bli väldigt viktigt. 4-1 för Leksand och matchen skulle inte vara avgjord, men inte långt därifrån. 3-2 och det skulle vara match på riktigt igen.
Det var tyvärr Modo som fick det målet. Till slut kunde Per-Åge Skröder överlista Haukeland, med 02:01 kvar av perioden. det hade varit väldigt skönt att gå till pausvila med tvåmålsledning, men å andra sidan kanske en enmålsledning gör att spelarna är mer på tå redan från start i 3:e perioden. 2 mål upp kanske, i sämsta fall, hade kunnat leda till en undermedveten avslappning, men med 3-2 på tavlan fanns inga utrymmen för sådant.
Ännu mindre utrymme för det skulle det finnas vid likaläge och det var otroligt nog just det som inträffade. Med 10 sekunder kvar av perioden bjöd Leksand Modo på en riktig bjudning och den var man inte sena att utnytja och det som såg så bra ut bara 2 minuter tidigare hade nu blivit ett helt jämnt och ovisst 3-3-läge, men ajajaj, sådana bjudningar får man inte bjuda Modo på! Kändes fruktansvärt onödigt...
Leksand repade sig dock bra från den kallduschen och när Niklas torp åkte ut drygt 3 minuter in i 3:e perioden tog det bara 33 sekunder innan Alexander Ytterell smällde in sitt 2:a mål för kvällen och Leksand var återigen i ledning.
Återigen skulle dock Modo kvittera. 5 minuter senare satte Ilari Filppula 4-4 och ojojoj vilken dramatisk avslutning det blev av den här matchen, för nu återstod det bara 12 minuter att spela och snacka om att nästa mål skulle bli enormt viktigt!
Och visst var det Leksand som gjorde även detta målet. Med 9 minuter kvar att spela tryckte Jon Knuts in 5-4 för Leksand, ett riktigt krigarmål från en av de allra trognaste leksingarna i truppen. Snacka om ett viljemål och oj så nervöst det blev nu! Gick spänningen att ta på i arenan under matchen i lördags så var det ingenting mot det här, för det här resultatet innebar ju att Leksand trots allt skulle vaska fram en helt galen 7:e och helt avgörande match i Övik på fredag. Kvittering för Modo och sedan ett segermål och säsongen skulle vara över för de blåvita. så snacka om att det var nervösa slutminuter av den här matchen...
Det saknades inte chanser för Modo, men Haukeland hade återigen, precis ssom han har gjort tidigare under säsongen, studsat tillbaka ordentligt efter den mindre bra matchen förra gången. Han klev fram och gjorde några riktigt bra räddningar och tiden tickade väldigt snabbt för Modo, väldigt, väldigt långsamt för Leksand. 8 minuter kvar, 7 minuter, 6, 5, 4, 3 minuter kvar och det stod fortfarande 5-4 på tavlan.
Modos timeout var ju redan förbrukad och tiden tickade upp mot full tid. 2 minuter kvar och Reideborn stod fortfarande kvar mellan stolparna, Andreas Johansson vågade inte plocka honom ännu, men med minuten kvar att spela lämnade han sin post och det blev spel 6 mot 5. Man satte upp ett ofantligt tryck mot Haukeland, men han stod emot och när martin Karlsson lade ut pucken ur egen zon med 12 sekunder kvar att spela och när slutsignalen sedan gick, ja, då var det ett jubel inne i arenan som inte är för hackor. Det var nästan så taket i arenan lyfte och ett taktfast "krigare krigare krigare" ekade från Norra kortsidan.
Wow säger jag bara, man gjorde det, man reste sig, igen! Det är helt sinnessjukt och nu lär det bli nerver på fredag. För 2:a året i rad är Leksand involverat i en game seven, en helt avgörande match och jag vågar inte ens gissa hur det kommer sluta på fredag.
Modo har haft både 2-0 och 3-2 i den här matchserien, men Leksand har kommit tillbaka båda gångerna. Modo lär vara ordentligt skakade och känna en enorm press och tyngd på sina axlar på fredag, precis som Leksand gjorde mot Malmö förra året. Då var det det Allsvenska laget som drog det längsta strået och vann game seven. Frågan är om Leksand kan göra detsamma på fredag? Ja, varför inte? Har man rest sig såhär många gånger här på slutet, när man varit helt uträknade, varför kan man då inte gå hela vägen när man ändå är igång?
det var bäst av 7 matcher från början. Modo hade 2-0 och såg ut att gå mot en enkel matchserieseger, men Leksand kvitterade till 2-2. Modo to ledningen på nytt, men Leksand kom tillbaka, igen. Nu ska allt avgöras i en enda match. Kl. 19:30 på fredag. Då smäller det i Fjällräven center!
Tror att 1:a målet där kommer bli fruktansvärt viktigt då. Gör Leksand det, då lär det mentala spöket växa sig enormt för Modo. Enda chansen för Modo att kunna slappna av i den matchen är om man går ifrån till en säker ledning, ungefär som man gjorde senast. Annars kommer det vara fördel Leksand matchen igenom, om något av lagen och i synnerhet Leksand, leder med ett eller ett par mål.
Ojojoj, kort sagt, vilken jävla rysare det kommer bli på fredag!
Kommentarer
Trackback
