Dalarnas stolthet, Leksands IF!

En riktig nyckelmatch var det i E.on arena under torsdagen. Vid Timråseger skulle man bara vara 3 poäng bakom Leksand igen och det skulle kanske kunna skapa lite nerver hos de blåvita i jakten på Elitserien. Vid Leksandsseger skulle man vara 9 poäng före 3:an Timrå, med 9 poäng kvar att slåss om. Timrå krigade med andra ord för att behålla sitt Elitseriekontrakt, medan Leksand kämpade för att sno åt sig detsamma, efter 7 års väntan.

Det var dock hemmalaget som öppnade matchen klart bäst. Man skapade mängder av chanser nere mot Oscar Alsenfelt i Leksandsmålet och man skulle också ta ledningen, drygt 7 minuter in i perioden. Johan Andersson tryckte dit ledningspucken för hemmalaget, som sedan kunde spela på ledningen perioden ut. Självklart fick man ännu mer energi av målet och trummade på rejält mot Leksandsmålet. De blåvita gick inte alls att känna igen mot tidigare matcher, Timrå ägde spelet totalt, men en mycket stabil Oscar Alsenfelt höll kvar Leksand i matchen.

I den 2:a perioden kom Leksand ut som ett helt nytt lag. Plötsligt spelade man ut och alla knutar av nervositet och spänning verkade plötsligt ha släppt. Man skapade chans på chans nere hos Bellissimo i Timråkassen, som dock hade repat sig rejält och skaffat sig ett betydligt bättre självförtroende än han hade under inledningen av serien. Nollan nere i Ängelholm bidrog nog i stor grad till detta, men här skuulle han få ge sig. Filip Forsberg snärtade upp pucken i krysset bakom Bellissimo och det var kvitterat fram till 1-1, efter 4:26.

Bara minuten senare kom också ledningspucken för de blåvita. Johan Ryno snärtade även han upp den i krysset bakom Bellissimo och plötsligt var det Leksand som hade vänt på steken och nu förde matchen och kunde spela på sin ledning. Timrå hade helt tappat initiativet som man skaffade sig i 1:a perioden, där man också tog ledningen och kunde spela på den. Nu fick man istället jaga, men Alsenfelt var som en mur där bak och man lyckades inte få in pucken i nät bakom honom.

Istället var det Leksand som skulle utöka sin ledning fram till 1-3, knappa 2 minuter från paus. Ännu ett sådant där psykologiskt viktigt mål, för jag vet inte vilken gång i ordningen den här kvalserien.

Timrå kom dock tillbaka innan paussignalen ljöd. Bara 13 sekunder senare kunde Radek Smolenak trycka in 2-3 bakom Alsenfelt. Leksand hade dock fortfarande ledningen inför den sista perioden.

Där skulle man öppna på bästa tänkbara sätt. Efter bara 01:02 smällde Patrik Hersley in 2-4 för gästerna och bortaklacken hoppade av ren lycka.

Än var det dock långt kvar och glädjen skulle bli kortvarig. Även denna gång kom Timrås reducering kort efter Leksands mål. Nu var det 52 sekunder mellan målen och ännu en gång var det Radek Smolenak som var målskytt för hemmalaget och återigen hade vi en enmålsledning för Leksand, 3-4.

När Jakob Blomqvist stänkte in 3-5 för Leksand med knappt halva perioden kvar orkade dock hemmalaget inte resa sig igen och de sista minuterna av matchen blev rena målkavalkaden för de blåvita. Bergenström sköt 3-6 för Leksand, assisterad av ingen mindre än Oscar Alsenfelt i mål, Jakob Blomqvist satte 3-7 i nät och Pär Edblom slog den definitiva spiken i Timråkistan, med 2:42 kvar av matchen. Timrå rasade ihop fullständigt och det syntes på isen. Vid 3-5 kände man att det var tungt och vid 3-6, då gav man upp. 5 mål För Leksand i slutperioden kan tyckas mycket, men när ett lag slutar spela sådär, när ingenting går deras väg och när matchen är definitivt körd, då blir det lätt att det rinner iväg. Vid ett av målen hade Bellissimo t.o.m. lämnat kassen, för att Timrå skulle få spela 6 mot 5, men leksingarna uppmärksammade det inte först och inte heller Timråkillarna tycktes ha riktig koll på det. Det var då Jens Bergenström gjorde 3-6. Bellissimo visste inte om han skulle in på isen eller inte, kommunikationen brast totalt mellan honom, spelarna och ledarna och Bergenström kunde enkelt skjuta 3-6 för Leksand. Då kände Timråkillarna att det var definitivt körd.

3 poäng till för de blåvita alltså, som därmed är så gott som klara för Elitserien nu, med 3 omgångar kvar att spela. 9 poäng ner till Timrå och 24 mål. Det ska Medelpadingarna inte kunna ta in. Så, Elitserien 2013/14, here we come! Äntligen, efter alla dessa år av misslyckande, försök efter försök, misslyckade lagbyggen, miljonkostnader och spelare som inte har hållt hela vägen. nu har man byggt detta laget från grunden, det är många egna spelare och man har svetsat samman detta laget under 2 säsonger nu och det har slutligen gett frukt. Leksands IF är så gott som klara för Elitserien!

Ett lag som dock är helt till 100% klara för Elitserien, det är Örebro, efter följande resultat:

Rögle - Örebro 2-5
Västerås - Södertälje 1-0

SSK såg länge ut att bärga sin 4:e, ev. 5:e poäng från denna kvalserien, men icke. Med drygt 4 minuter kvar att spela kunde Matt Fornataro slå in det matchvinnande målet bakom Sebastian Idoff i Södertäljekassen, som annars hade gjort en bra match. Det räckte dock inte hela vägen. SSK har haft det motigt redan från 1:a matchen i denna kvalserien, ungefär som Leksand har haft under flertalet av de senaste 6 säsongerna. Det har varit nära vid ett par tillfällen, men marginalerna har inte riktigt funnits där, puckarna har inte studsat de blåvitas väg, precis som de inte har studsat SSK:s väg under den här kvalserien.

Johan Wiklander kunde ge Örebro ledningen nere i Ängelholm efter bara drygt 3 minuters spel och Markus Weinstock ökade på till 0-2. Samtidigt hade dock timrå 1-0 på Leksand, så Örebro var i det läget inte klart för Elitserien. När mr. Örebro själv, Henrik Löwdahl, gjorde 0-3 efter drygt halva matchen och sedan tryckte dit 0-4 kändes segern dock väldigt klar för Örebro, som dock inte var nöjda där. Stefan Gråhns satte spiken i kistan när han gjorde 0-5 för bortalaget. Rögle var nästan pinsamt dåliga. Det var rena juniorhockeyn där ute på isen och Martin Gerber fick inte direkt någon hjälp av sina backar. Nej, Rögle 2013 måste nog vara bland de sämsta Elitserielagwn som någonsin har spelat i kvalserien. Man har inte levererat för 5 öre. Jag kände redan innan kvalserien att man skulle få det svårt att hålla sig kvar. 0-4 mot Timrå hemma i Lindab arena i slutet av Elitserien för att bara ta ett exempel. Visst, man skulle kunnat ha gjort en Timrå 2012, d.v.s. avslutat uruselt i Elitserien, men sedan kört över allt i kvalserien, men nej, det var inte samma feeling i Rögle och redan i 1:a omgången, när man åkte på en rejäl smäll hemma mot Västerås, som då vann med 2-3, hamnade man fel. Där hade man behövt få en bättre start av denna serien, men det fick man inte och sedean har det bara gått utför. Här fick man iaf in 2 tröstmål i sista perioden, men vad hjälper det när motståndarna har gjort 5 mål. Ännu en hemmaförlust för Rögle, som nog helst bara vill glömma den här kvalserien.

Tabellen efter 7 spelade matcher ser nu ut såhär:

1, Örebro 19p +12
2, Leksand 18p +17
3, Timrå 9p -7
4, Västerås 8p -4
5, Rögle 6p -6
6, Södertälje 3p -12

Leksand och Örebro är, som vi ser, helt överlägsna. Örebro är helt klart för Elitserien, för 1:a gången på 34 år, med 19 poäng. Det är 10 poäng ner till Timrå på 3:e plats och det är 9 poäng kvar att slåss om. För 2:a året i rad går alltså playofflaget upp i Elitserien. Förra året var det just Rögle och nu är det Örebro. Kanske skulle man ta och se över det där systemet med playoff så nära inpå kvalserien till nästa säsong? Det är onekligen så att det lag som tar sig vidare från playoff dels har varit igång och matchat hela tiden och dels har man redan en positiv känsla med sig in i kvalserien redan från början, eftersom att man precis vann playoffserien. Sedan ångar man bara på. Lagen som går direkt till kvalserien från Allsvenskan bygger upp en mentak press inför vad som komma skall och likaså gör Elitserielagen, som känner presswn av att klara sig kvar i högsta serien.

Såhär klart som det är i år vet jag aldrig om det har varit tidigare i någon kvalserie. Ofta lever ju serien enda in i det sista, men nu, när det återstår 3 omgångar, är allt nästan redan klart. Det tackar så klart vi blåvita fans inte nej till i detta läget, men ska man se det rent neutralt så har detta varit den tråkigaste kvalserien på mångga år. Jag klagar dock inte, det är till 99% säkert att vi har uppnått vårt mål, målet att ta oss tillbaka till Elitserien!