Back again - 2 poäng i toppmötet på Hovet!
Nu var det över en månad sedan jag skrev här och det dessutom mitt under säsong. Det har nog aldrig hänt under den här bloggens drygt åttaåriga liv, men som jag skrev innan säsongen så hade jag en intention om att skriva updates åtminstone en gång i veckan, men att det viktigaste är lusten och motivationen till att blogga. Den lusten och motivationen har konstigt nog inte riktigt funnits där under den senaste månaden. På något konstigt sätt känns det fortfarande inte riktigt som att jag har kommit in i säsongen och förra veckan var det ju dessutom det traditionella landslagsuppehållet för Karjala tournament.
Nu är matchandet dock igång på allvar igen och det på en mer intensiv nivå än tidigare, för nu spelar Leksand inte mindre än åtta matcher på de kommande dryga två veckorna, men nu ska vi först backa bandet över en månad tillbaka i tiden och ta vid där jag slutade skriva senast. Därefter kör vi några matcher/inlägg, för annars blir det väldigt låmgt om jag ska recapitulera allting i ett och samma inlägg.
So, here we go!
Där jag slutade skriva senast var efter Leksands dittills klart bästa match för säsongen, den i Södertälje, där Oskar Lang hade stor show och där Leksand vann med 6-3.
Därefter väntade ett superhett toppmöte mot AIK på Hovet. Ett AIK som hade förlorat på straffar mot Oskarshamn i omgången innan och nu bara var 5 poäng före Leksand på fjärdeplatsen. Med andra ord, en riktig sexpoängsmatch.
Det blev tyvärr inte den hockeyfest som man hade hoppats på. Trots drygt 5500 åskådare på Läktarna kändes det väldigt avslaget och på isen var det inte heller någon munter historia, inte alls särskilt välspelat, snarare mittzons och Hawaiihockey. Det var 0-0 efter den första perioden och i den andra kunde AIK ta ledningen genom Sam Marklund. Leksand och Jon Knuts kvitterade dock med 10 minuter kvar att spela och det var också resultatet efter 60 spelade minuter och även efter övertid.
Matchen avgjordes således på straffar och där var det Thomas Valkvae-Olsen som avgjorde för Leksand när han var den enda som gjorde mål i den fjärde straffomgången.
2 extremt viktiga poäng för Leksand, som därmed alltså knappade in en pinne på AIK i toppen.
Nu är matchandet dock igång på allvar igen och det på en mer intensiv nivå än tidigare, för nu spelar Leksand inte mindre än åtta matcher på de kommande dryga två veckorna, men nu ska vi först backa bandet över en månad tillbaka i tiden och ta vid där jag slutade skriva senast. Därefter kör vi några matcher/inlägg, för annars blir det väldigt låmgt om jag ska recapitulera allting i ett och samma inlägg.
So, here we go!
Där jag slutade skriva senast var efter Leksands dittills klart bästa match för säsongen, den i Södertälje, där Oskar Lang hade stor show och där Leksand vann med 6-3.
Därefter väntade ett superhett toppmöte mot AIK på Hovet. Ett AIK som hade förlorat på straffar mot Oskarshamn i omgången innan och nu bara var 5 poäng före Leksand på fjärdeplatsen. Med andra ord, en riktig sexpoängsmatch.
Det blev tyvärr inte den hockeyfest som man hade hoppats på. Trots drygt 5500 åskådare på Läktarna kändes det väldigt avslaget och på isen var det inte heller någon munter historia, inte alls särskilt välspelat, snarare mittzons och Hawaiihockey. Det var 0-0 efter den första perioden och i den andra kunde AIK ta ledningen genom Sam Marklund. Leksand och Jon Knuts kvitterade dock med 10 minuter kvar att spela och det var också resultatet efter 60 spelade minuter och även efter övertid.
Matchen avgjordes således på straffar och där var det Thomas Valkvae-Olsen som avgjorde för Leksand när han var den enda som gjorde mål i den fjärde straffomgången.
2 extremt viktiga poäng för Leksand, som därmed alltså knappade in en pinne på AIK i toppen.
Kommentarer
Trackback
