Fem raka!

Leksand har nu 5 raka segrar och har fortfarande inte förlorat sedan Leffe C tog över laget.

Först blev det, som jag skrev senast, vinst uppe i Timrå med 4-3 efter sudden och därefter 4-0 hemma mot Bofors. i Timrå var förvisso inte Leffe med, men det blev likväl vinst då.

Det följdes sedan upp av 3-1 mot Oskarshamn ett par dagar senare. Den matchen var jämnare än sifrorna visade, IKO hade lika gärna kunnat vinna den matchen med lite mer flax, men turen har vänt för Leksand och då vinner man en sådan tät och jän match när man får studsarna med sig istället för mot sig.

Redan efter de där båda segrarna var stämningen en helt annan än innan BIK-matchen och ännu hellre innan Åkerblom fick gå. Plötsligt fanns framtidstro i laget, glöden var på väg tillbaka och självförtroendet var med raketfart på väg upp igen. Plötsligt stämde allt det som inte stämde bara någon vecka tillbaka i tiden. Plötsligt satt passningarna bättre på bladen, plötsligt vågade man ta skott och den blåvita maskinen började arbeta på allvar och växla upp ordentligt.

Efter matchen mot IKO väntade nästan en veckas matchfritt, men därefter var det dags för bortamatch i Västervik, en match som Leksand till slut vann med 6-1.

Också där var det egentligen en betydligt jämnare match än vad siffrorna visade, åtminstone första halvan av matchen, för även om Leksand gjorde 0-1 i 1:a perioden och ökade på till 0-2 så reducerade Västervik till 1-2 i 2:a perioden och hade därefter det mesta av spelet. En Kvittering hade därför inte alls varit orättvisoch det var inte långt bort, men Jonas Arntzen gjorde på nytt en riktigt bra match och istället var det Leksand som genom 2 snabba mål i slutet av perioden mer eller mindre avgjorde matchen, för 1-4 efter 2 spelade perioder orkade Västervik aldrig resa sig ifrån.

Återigen alltså ett exempel på en vinst för ett lag i medgång.

5:e raka segerna med Leffe i båset kom sedan i onsdags, när Södertälje, som också är på väg upp i tabellen och som hade 4 raka vinster innan onsdagens match, slogs tillbaka med 2-1 efter straffar.

Det var en het match inför väldigt mycket folk i Axa sports center, drygt 5700 åskådare och lapp på luckan.

Matchen kunde Södertälje också lika gärna ha vunnit och hade kanske också gjort så om Fredrik Weigel hade vinklat in pucken vid ena stolpen precis i slutsekunderna, men det gjorde han inte och istället blev Alex Friesen matchhjälte för Leksand när han var den enda som gjorde mål under straffläggningen.

På de här 5 senaste matcherna har man nu alltså tagit 13/15 poäng och man har en målskillnad på 19-6, alltså ett snittresultat på 3,8-1,2/match. Det är faktiskt riktigt bra.

Jämför det med starten, då man tog 9/27 poäng på de 9 inledande matcherna och hade en målskillnad på 16-27, alltså ett snittresultat på 1,8-3,0/match.

Det var alltså ett snitt på 1,0 poäng/match man hade då.
Nu är man plötsligt uppe på 2,6 poäng/match.

För att inte tala om målskillnaden. Man har alltså nu gjort fler mål på 5 matcher än vad man gjorde på 9 matcher innan. Snittet är mer än dubbelt så högt nu och bakåt har man nästan stängt igen helt och ligger väl i nivå med Timrå, som annars är det lag som har släppt in klart minst mål, 18 mål på 14 matcher. Näst minst mål har Oskarshamn släppt in, 31st. Timrå är alltså helt överlägsna där, men vilken skillnad på Leksand, wow!

Ett så högt poängsnitt kommer man kanske inte kunna hålla över hela säsongen, men räkna lågt på ett snitt på 2,0 poäng/match för resten av säsongen, så landar man på 76 + 22 = 98 poäng.
Det kan mycket väl räcka till en Allsvensk final, det är t.o.m. ganska troligt att det gör det.

Kul är det också att se de spelarna som ska leverera börja trampa igång och också göra just det, leverera. Mattias Ritola, Alex Friesen och Anton Karlsson har blivit en riktig leading line, de skapar och producerar match efter match just nu, men hela laget har börjat leverera på ett helt annat sätt än tidigare och det är kul att se.

Så nu andas vi positivism igen!

Positivt är det också fortsatt i Timrå, som efter 14 omgångar leder serien på 32 poäng. Det är ett snitt som gör att de skulle stanna på 119 poäng vid grundseriens slut. Det är med andra ord galet bra. Jag tror dock inte det kommer hålla i sig hela säsongen. Att de kommer vara där uppe och i högsta grad slåss om en plats bland d 2 tvivlar jag inte på, men det extremt höga snittet tror jag inte man håller.

I vilket fall så har man just nu ett litet gap ner till lagen där bakom, där Pantern, som ju var såå nära på att flyttas ner till Hockeyettan i somras, jagar närmst bakom med 26 poäng. Sedan är det faktiskt inte mer än 6 poäng ner till Almtuna på 9:e plats, så det är fortfarande väldigt, väldigt jämnt. Faktum är att Almtuna i sin tur bara har 5 poäng ner till Västervik, som ligger under det nedre sträcket. Panten på 2:a plats har alltså 9 poäng ner till Västervik på negativ kvalplats. Då förstår ni att det kan gå fort i den här serien, både uppåt och neråt. En rad av antingen 2-3 vinster eller 2-3 förluster kan ge en rejäl skjuts åt antingen det ena eller andra hållet. Egentligen är det bara Timrå som just nu har en liten lucka, annars är det jämnt överallt, genom hela tabellen och det är just det som gör Hockeyallsvenskan så jäkla kul att följa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0