Dalarnas stolthet, Leksands IF!

Sista matchen jag kommer att lägga upp nu i sommar och det är så klart juvelen i guldkronan, match 7:7 mellan Modo och Leksand nu i våras.

Modo hade 2-0 i matcher och 9-0 i mål, men trots det gick Leksand upp till 2-2 i matcher genom 2 knappa segrar, men så slog Modo tillbaka med 7-1 i match 5 och då trodde nog de flesta ändå att Öviksgänget skulle stänga matchserien i match 6 uppe i Leksand, men icke. I en svängig historia gick Leksand segrande ur det hela när man vann med 5-4 och det var 3-3 i matcher.

allt skulle därför komma att avgöras i en 7:e och helt avgörande match.
Allt.
Precis allt.

Leksand var i exakt samma situation året innan också, då var det Leksand som hade chansen att avgöra i match 6 nere i Malmö, efter seger i match 5, men Malmö vann med 6-3 och tvingade fram en 7:e och helt avgörande match uppe i Leksand.
Den var inte rolig.
Inte rolig alls.
Det var nervositet till tusen, miljoner tankar och en himla massa "tänk om...".
Hur det gick då?
Malmö vann med 4-2 och skickade Leksand ur SHL i sämsta tänkbara stund.

Exakt samma situation befann sig Modo i nu.
Leksand hade kvitterat matchserien i match 6 och tvingat fram en 7:e och helt avgörande match, en match där Leksand, likt Malmö året innan, kunde spela avslappnat och hade allt att vinna, medan Modo, likt Leksand året innan, hade allt att förlora.
Det handlade inte bara om att vinna eller förlora. Det handlade inte ens bara om att gå vidare från eller åka ur en matchserie i SM-slutspelet.
Det handlade om att vinna eller förlora, att få spela i SHL eller Hockeyallsvenskan säsongen efter, om närmre 30 miljoner i intäckter, en match över 60 minuter, där enormt mycket stod på spel och där segraren alltså skulle spela i SHL nästa säsong, förloraren i Hockeyallsvenskan.
Hur det gick?
Det vet vi alla vid det här laget...

Leksand gjorde 0-1, men sedan gjorde Modo 3 raka mål och det såg kört ut, men var det något man hade lärt sig under den här resan så var det att aldrig, aldrig räkna ut Leksand.

att inte Modo avgjorde och stängde den här matchen, ja, matchserien över huvud taget, långt tidigare var en gåta i sig.
titta på matchen så får ni se.
De har hur många chanser som helst och borde ha stängt det här för länge sedan, men Henrik Haukeland stod på huvudet och istället kunde Leksand reducera halvvägs in i 3:e perioden och när man gjorde ett sista försök och plockade Haukeland så satte Alexander Ytterell också 3-3, med knappa minuten kvar att spela och Peter Forsbergs matchblad rök all världens väg.

Matchen gick till förlängning och där, efter 5 minuters spel, hände det ofattbara i att Rantakari tappade pucken till Broc Montpetit, som kom fri mot Adam Reideborn och mer eller mindre liggande i luften kunde han slå in avgörande 4-3 för Leksand!
Helt ologiskt och inte alls rättvist sett till varken matchen eller matchserien, men Modo hade sina chanser, utan att ta dem och som Montpetit sa efteråt,
"We're the team that never died".

4-3 till Leksand och mot alla odds var det alltså Leksand som gick segrande ur den här matchserien, också det med 4-3, trots att Modo totalt vann målstatistiken med 25-14, men trots 14 mål på 7 matcher så vann Leksand ändå 4 av dem och därmed hela matchserien. Wow!

Hockeyhistoria skrevs i Övik den där fredagskvällen den 1 april 2016.
Som Geor Dahlgren sa efteråt,
"Det här är en match som man kommer att prata om i fan tjugo år".

Det är så stort, så ofattbart, men mot alla odds gjorde man det och inte på vilket sätt som helst heller, man reste sig gång på gång, efter att ha varit uträknade av alla, alla utom sig själva.

Vi leksingar har fått utstå sju sorger och åtta bedrövelser genom åren, men 22:13 den 1 april 2016, då var det inga som var så glada i vårt avlånga land som alla blåvita fans. Det var magiskt och decibelmätaren sköt nog i höjden i var och varannat hem, för att inte tala om barer, restauranger och givetvis i Fjällräven center.