JVM-krönika
Eftersom att det inte har spelats så mycket matcher under veckan så tar vi ingen tabell. Den kommer först nästa vecka. Istället kör vi ett sammandrag från JVM som har avgjorts nu i dagarna.
JVM har blivit en stor folkfest under de senaste åren, en turnering som i varje fall jag tycker är roligare att följa än VM och är den landslagsturnering som helt klart kommer klubbkänslorna närmast.
Sverige har växt till en toppnation under de senaste åren, under samma år som turneringen har växt till dess nuvarande form och status här i Sverige. För 10 år sedan pratade ingen om JVM. Nu pratar alla om JVM. Den här gången var det dessutom på hemmaplan, för 1:a gången sedan 2006, när turneringen avgjordes i Leksand och Mora. Sverige blev då 4:a, vilket var väldigt bra med dåvarande mått mätt. Därefter har Sverige tagit medalj i stort sett alla mästerskap, med guldet för 2 år sedan som kronjuvelen i kronan. Då när Mika Zibaniad avgjorde i sudden fram till 1-0. En grym känsla och Micke Rehnberg och Chris Härenstam fullstädigt skrek ut sin glädje i kommentatorshytten. Det var mäktigt och ett sportsligt ögonblick som kommer leva kvar länge, länge.
I år var det dags igen. Ett bra svenskt lag på pappret, som höjdes till klara guldfavoriter när både Elias Lindholm och Filip Forsberg kom loss från sina resp. NHL-klubbar.
Förväntningarna var höga på det svenska laget, publiken strömmade till och gjorde i stort sett fullt hus till samtliga av Sveriges matcher i Malmö arena. Det började också bra med 5-3-seger mot Schweiz, trots att schweizarna tog ledningen tidigt i matchen och att det stod 2-2 redan efter 10 minuters spel. Sverige kunde dock dra det längstra strået och sedan hade man inga problem med Norge, som var nykomlingar i turneringen. 10-0 slutade den matchen.
Sedan väntade Finland och det blev en betydligt tuffare batalj, men där Sverige ändå kunde gå segrande ur det hela med 4-2. Finnarna överraskade dock och slog Ryssland med 4-1, vilket innebar att alla dessa 3 lag hade chansen att vinna gruppen inför sista omgången, när Sverige skulle möta just Ryssland.
Sverige gjorde en bra match och även om det blev lite svvettigt mot slutet kunde man ändå vinna matchen med 3-2 och därmed också vinna gruppen.
Grupptabellen slutade såhär:
1, Sverige
2, Finland
3, Ryssland
4, Schweiz
5, Norge
Andra gruppen slutade såhär:
1, Kanada
2, USA
3, Tjeckien
4, Slovakien
5, tyskland
Kvartsfinalerna spelades alltså enligt följande:
Sverige vs Slovakien
Finland vs Tjeckien
Ryssland vs USA
Schweiz vs Kanada
Sverige hade inga problem med Slovakien, som man mötte i kvarten även 2009, då slovakerna faktiskt ledde inför sista perioden, men där Sverige vände och vann i sista. Det blev sedan silver det året, efter finalförlust mot Kanada. Här var det dock inget snack om saken. Sverige vann klart med 6-0 och Oskar Dansk fick hålla sin 1:a nolla.
Ryssland slog regerande världsmästarna USA med 5-3, men det som man minns mest därifrån var ryssarnas fula utspel efter slutsignalen, då några ryska spelare och även coachen hånade amerikanarna. Fult, ruskigt fult och osportsligt gjort.
Finland slog Tjeckien och Kanada slog Schweiz. Därmed spelades semifinalerna enligt följande:
Sverige vs Ryssland
Finland vs Kanada
Sverigr hade som sagt redan slagit ryssarna en gång i turneringen, men ryssarna var så klart kaxiga ändå. det hade de dock inget för, för Sverige kunde segla upp till 2-0 och trots att Ryssland fick in 2-1 gjorde Oskar Dansk en lysande insats i mål och laget kunde kriga till sig en seger med 2-1, trots massiv rysk press mot slutet och en ramträff från en kvittering.
Finland stod sedan för turneringens skräll. Man krossade Kanada med 5-1! Ett Kanada som såg uddlöst, blekt och svagt ut, inte alls likt det Kanada man är van att se. Därmed väntade alltså en final mellan Sverige och Finland. Finlands 1:a final sedan 2001, då man också vann guld senast.
Bronsmatchen vann Ryssland med 2-1 och det blev allrså ingen medalj för kanadensarna, som nu inte har varit i final sedan då 2009, när man slog Sverige.
Finalen fick en mardrömsöppning för svenskarna. Redan efter 28 sekunder kunde Finland ta ledningen. Ett skott som egentligen bara var ett slumpskott, men det var mycket folk framför Dansk och han hade ingen möjlighet att ta det skottet.
Sverige ryckte sedan upp sig och var det bättre laget i den 1:a perioden, ja, egentligen i hela matchen. Kvitteringen skulle också komma i den 2:a perioden, men omgående tog finnarna tillbaka taktpinnen igen när man i anfallet efter satte 2-1 i nät bakom Oskar Dansk. Sverige kom dock tillbaka igen och kvitterade i den 3:e perioden. 2-2. Det var också ställningen efter 3 spelade perioder.
Matchen gick alltså till förlängning. Det var nervöst, säkerligen inte bara här hemma, utan även hos spelare, kommentatorer, pyblik etc. runtom i vårt avlånga land, men även i vårt grannland. Senast Sverige var i en final som gick till förlängning avgjorde Zibaniad. Det var 2012. Här skulle dock Finland komma att avgöra. Drygt halvvägs in i förlängningen avgjorde Rasmus Ristolainen fram till 2-3 för Finland, som därmed tog sitt 1:a guld på 12 år.
Ett minst sagt snöpligt slut på den här folkfesten. Guldet var så gott som inräknat för många. När man slog Ryssland i semin, då fanns inga hinder kvar. Sverige var storfavoriter, men man snubblade på mållinjen och det var en oerhörrt tung förlust. Guldfirandet hade redan planerats i förväg, man skulle åka limosin från hotellet in till stan, där det skulle bli festande och champagne hela natten lång, men finnarna ville annat och man lyckades. Den svenska drömmen gick i kras och det känns så klart oerhört bittert. Sällan har väl en final känts så klar på förhand som nu och ändå går det inte som de flesta trodde. Det är väl dock lite det som är charmen med hockey, det går aldrig att förutsäga någonting, tyvärr i det här fallet. Det går dock inte att komma ifrån att Finland gjorde det ruskigt bra och är värdiga vinnare, men det känns ändå bittert, väldigt bittert...
JVM har blivit en stor folkfest under de senaste åren, en turnering som i varje fall jag tycker är roligare att följa än VM och är den landslagsturnering som helt klart kommer klubbkänslorna närmast.
Sverige har växt till en toppnation under de senaste åren, under samma år som turneringen har växt till dess nuvarande form och status här i Sverige. För 10 år sedan pratade ingen om JVM. Nu pratar alla om JVM. Den här gången var det dessutom på hemmaplan, för 1:a gången sedan 2006, när turneringen avgjordes i Leksand och Mora. Sverige blev då 4:a, vilket var väldigt bra med dåvarande mått mätt. Därefter har Sverige tagit medalj i stort sett alla mästerskap, med guldet för 2 år sedan som kronjuvelen i kronan. Då när Mika Zibaniad avgjorde i sudden fram till 1-0. En grym känsla och Micke Rehnberg och Chris Härenstam fullstädigt skrek ut sin glädje i kommentatorshytten. Det var mäktigt och ett sportsligt ögonblick som kommer leva kvar länge, länge.
I år var det dags igen. Ett bra svenskt lag på pappret, som höjdes till klara guldfavoriter när både Elias Lindholm och Filip Forsberg kom loss från sina resp. NHL-klubbar.
Förväntningarna var höga på det svenska laget, publiken strömmade till och gjorde i stort sett fullt hus till samtliga av Sveriges matcher i Malmö arena. Det började också bra med 5-3-seger mot Schweiz, trots att schweizarna tog ledningen tidigt i matchen och att det stod 2-2 redan efter 10 minuters spel. Sverige kunde dock dra det längstra strået och sedan hade man inga problem med Norge, som var nykomlingar i turneringen. 10-0 slutade den matchen.
Sedan väntade Finland och det blev en betydligt tuffare batalj, men där Sverige ändå kunde gå segrande ur det hela med 4-2. Finnarna överraskade dock och slog Ryssland med 4-1, vilket innebar att alla dessa 3 lag hade chansen att vinna gruppen inför sista omgången, när Sverige skulle möta just Ryssland.
Sverige gjorde en bra match och även om det blev lite svvettigt mot slutet kunde man ändå vinna matchen med 3-2 och därmed också vinna gruppen.
Grupptabellen slutade såhär:
1, Sverige
2, Finland
3, Ryssland
4, Schweiz
5, Norge
Andra gruppen slutade såhär:
1, Kanada
2, USA
3, Tjeckien
4, Slovakien
5, tyskland
Kvartsfinalerna spelades alltså enligt följande:
Sverige vs Slovakien
Finland vs Tjeckien
Ryssland vs USA
Schweiz vs Kanada
Sverige hade inga problem med Slovakien, som man mötte i kvarten även 2009, då slovakerna faktiskt ledde inför sista perioden, men där Sverige vände och vann i sista. Det blev sedan silver det året, efter finalförlust mot Kanada. Här var det dock inget snack om saken. Sverige vann klart med 6-0 och Oskar Dansk fick hålla sin 1:a nolla.
Ryssland slog regerande världsmästarna USA med 5-3, men det som man minns mest därifrån var ryssarnas fula utspel efter slutsignalen, då några ryska spelare och även coachen hånade amerikanarna. Fult, ruskigt fult och osportsligt gjort.
Finland slog Tjeckien och Kanada slog Schweiz. Därmed spelades semifinalerna enligt följande:
Sverige vs Ryssland
Finland vs Kanada
Sverigr hade som sagt redan slagit ryssarna en gång i turneringen, men ryssarna var så klart kaxiga ändå. det hade de dock inget för, för Sverige kunde segla upp till 2-0 och trots att Ryssland fick in 2-1 gjorde Oskar Dansk en lysande insats i mål och laget kunde kriga till sig en seger med 2-1, trots massiv rysk press mot slutet och en ramträff från en kvittering.
Finland stod sedan för turneringens skräll. Man krossade Kanada med 5-1! Ett Kanada som såg uddlöst, blekt och svagt ut, inte alls likt det Kanada man är van att se. Därmed väntade alltså en final mellan Sverige och Finland. Finlands 1:a final sedan 2001, då man också vann guld senast.
Bronsmatchen vann Ryssland med 2-1 och det blev allrså ingen medalj för kanadensarna, som nu inte har varit i final sedan då 2009, när man slog Sverige.
Finalen fick en mardrömsöppning för svenskarna. Redan efter 28 sekunder kunde Finland ta ledningen. Ett skott som egentligen bara var ett slumpskott, men det var mycket folk framför Dansk och han hade ingen möjlighet att ta det skottet.
Sverige ryckte sedan upp sig och var det bättre laget i den 1:a perioden, ja, egentligen i hela matchen. Kvitteringen skulle också komma i den 2:a perioden, men omgående tog finnarna tillbaka taktpinnen igen när man i anfallet efter satte 2-1 i nät bakom Oskar Dansk. Sverige kom dock tillbaka igen och kvitterade i den 3:e perioden. 2-2. Det var också ställningen efter 3 spelade perioder.
Matchen gick alltså till förlängning. Det var nervöst, säkerligen inte bara här hemma, utan även hos spelare, kommentatorer, pyblik etc. runtom i vårt avlånga land, men även i vårt grannland. Senast Sverige var i en final som gick till förlängning avgjorde Zibaniad. Det var 2012. Här skulle dock Finland komma att avgöra. Drygt halvvägs in i förlängningen avgjorde Rasmus Ristolainen fram till 2-3 för Finland, som därmed tog sitt 1:a guld på 12 år.
Ett minst sagt snöpligt slut på den här folkfesten. Guldet var så gott som inräknat för många. När man slog Ryssland i semin, då fanns inga hinder kvar. Sverige var storfavoriter, men man snubblade på mållinjen och det var en oerhörrt tung förlust. Guldfirandet hade redan planerats i förväg, man skulle åka limosin från hotellet in till stan, där det skulle bli festande och champagne hela natten lång, men finnarna ville annat och man lyckades. Den svenska drömmen gick i kras och det känns så klart oerhört bittert. Sällan har väl en final känts så klar på förhand som nu och ändå går det inte som de flesta trodde. Det är väl dock lite det som är charmen med hockey, det går aldrig att förutsäga någonting, tyvärr i det här fallet. Det går dock inte att komma ifrån att Finland gjorde det ruskigt bra och är värdiga vinnare, men det känns ändå bittert, väldigt bittert...
Kommentarer
Trackback
