Förbannelsen är bruten!
4 december. Dags för ännu en toppmatch, nu nere i Malmö, i Malmö arena. En match jag egentligen skulle ha varit på, men tyvärr var det för få anmälda på TMG's bussresa härifrån och ner, så det blev inget för min del.
Skulle förbannelsen äntligen brytas? 8 år sedan sist man tog 3 poäng nere i Malmö.
Leksand skulle, så klart, se upp för Calle Söderberg, som hade gjort totalt 28 poäng innan match. Med det toppade han Malmös interna poängliga, följt av x-leksingen, Morten Green, som hade gjort 27 poäng och Jesper Matsson på 20. Det att jämföra med Ollas, som ledde Leksands poängliga innan match, på 19 poäng, följd av Bergenström på 18 och Olimb, som inte var med till denna matchen p.g.a. förkylning, på 16 poäng.
Malmö var även mer effektivt än Leksand, man gjorde mål på 10,12% av alla skott, 76 mål på 751 skott, mot Leksands 69 mål på 740 skott, 9,32%.
Även powerplay var man något vassare i, 21 mål på 96 tillfällen, 21,8%, mot Leksands 12 mål på 79 tillfällen, 15,19%.
Däremot var Leksand vassare både i boxplay och på målvaktsfronten. Leksand klarade av 84,52% av sina BP:n, medan Malmö låg på 80%. Galbrait hade en räddningsprocent på 92,12%, medan Markus Svensson låg på 90,9%.
Leksand öppnade matchen bäst, Hägga och Rask fick iväg varsitt skott, men Mackan Svensson hade inga problem med dem.
Istället kontrade Malmö och Viktor Svensson kunde slå in ledningspucken för Malmö, dryga 2 minuter in i perioden.
2-0 var nära direkt, men man lyckades täcka undan skottet.
Hägga tog sig istället in i zon, rundade sin back, men fick inte till skottet. Malmö vände så återigen, en styrning framför Galbrait, men han klarade.
Leksand gick till attack igen, Aulin droppade till Hempa, som slog till direkt, pucken gick via Svenssons benskydd och in och det var kviterat fram till 1-1!
Söderberg var sedan nära på att återge ledningen till Malmö när han kom fri med Galbrait, men han räddade och blockerade. Det var dock Malmö som hade det mesta av spelet. Man tog sig ganska lätt in i Leksands zon, men Galbrait stod stabilt i mål.
JLGP åkte ut för hög klubba, men boxplayet som följde var fenomenalt och man klarade av det utan att Malmö skapade nämnvärt mycket. Man fortsatte dock att ligga på efter att JLGP kommit in på isen igen. Weihager sköt, Galbrait blockerade och Svensson sköt direkt efter tek, men Galbrait höll den med. Istället var det Leksand som tog ledningen, genom Jared Aulin, efter en snygg pass av Enström, som annars inte hade inlett matchen något vidare.
3-1 var sedan nära 2 gånger om när Kollar först hade öppet mål och Aulin sedan sköt i stolpen.
Malmö kom dock undan med blåtta förskräckelsen och spelet jämnade ut sig en aning, men så klantade man till det och var 6 man på isen, vilket gav Leksand ett powerplay. Det förvaltade man på bästa sätt, när Victor Rask passade Daniel Hermansson, som, återigen, slog in 3-1 för Leksand!
Dryga minuten senare replokerade dock Malmö efter ganska rejält slarv av Leksandsbackarna och det var 2-3.
Leksand fick en drömstart på mittenakten när Markus Svensson, för en gångs skull, tappade en puck som hamnade på mållinjen. Där var Bergenström och slog in 4-2 till Leksand!
Patrik Norén åkte sedan ut och det var powerplay för Malmö. Det var dock inte mycket att hurra för. Leksand försvarade sig mycket bra och lät inte Malmö komma till några farligheter alls. Man var istället nära 5-2, men Bjurö, som nu hade bytts in istället för Svensson, klarade det.
Leksand åkte på ännu en utvisning strax efter att man blev fulltagliga, en billig sådan, men boxplayet var lika bra nu och Malmö kom inte heller nu till några större farligheter, förutom Hersley, som hade ett skott i stolpen. Närmre än så kom man dock inte. Istället åkte Lucas Sandström ut för en crosschecking och det var Leksands tur att få powerplay, men det var, likt tidigare, inte speciellt bra. Efteråt nitade man sig dock fast i offensiv zon och Jesper Ollas fick tag i pucken och slog in 5-2!
Leksand dominerade helt. 6-2 var nära när Andersén sköt på direktskott efter pass av Rask och Kollar fick ett kanonläge i slottet, men Bjurö höll tätt. Leksand fortsatte dock att pressa på. Bergenström fick sånär fram pucken till Ollas, som i sådant fall hade haft helt öppet mål, men lyckades inte. 6-2 blev det i alla fall, men det blev korrekt bortdömt då Rask slog in den med handen.
Alvarez kom nästan igenom Leksands försvar och då hade det blivit farligt, men så blev inte fallet. Det blev dock ett litet startskott för Malmö, som åt sig in i det hela mot slutet av perioden. Nevalainen sköt 2 gånger, varav ett skott var riktigt nära på att leta sig in, men Galbrait var mycket bra i mål. Man fick dock in en redusering, men även det dömdes bort och ställningen 2-5 stod sig perioden ut.
Sista perioden inleddes bäst av Malmö, som försökte äta sig in ännu lite mer i matchen. Det lyckades sådär, men man var riktigt nära en redusering när pucken studsade lite hursomhelst framför Galbrait, men inget mål. Istället var Leksand nära på att utöka, men inte heller där blev det mål.
Malmö fick dock mer och mer ordning på grejerna, men Leksand spelade med bra självförtroende och rensade undan anstormande malmöiter, samtidigt som Galbrait var riktigt bra i mål. Ändå var Morten Green nära på att få in en redusering, men det ville sig inte och Leksand kunde, för 1:a gången på 8 år, vinna nere i Malmö och 3 mycket, mycket sköna poäng åkte med spelarna hem till Dalarna!
I övrigt kan konstateras att Rögle troligen är seriens mest formstarka lag just nu. 4-0 mot Tingsryd. Man ligger alltså på 15-1, +14 i +/- på de senaste 3 matcherna. Det är inget annat än imponerande och man har nu blandat sig i striden om direktplatserna på riktigt allvar.
